*Skriver av mig.*
*Jag är ingen riktig skådespelare.*
*Fråga inte vilka filmer jag medverkat i.*
*Skådespelet är att jag spelar en annan person.*
*Läs inte om du inte orkar.*

Hejsan fragbite, jag mår konstant dåligt.


Jag mår dåligt av just den anledningen att andra som mår dåligt ALLTID kommer till mig när dom inte har det bra. Jag får dag ut och dag in höra hur misslyckade alla andras liv är.


Detta tar verkligen på ens krafter. Att behöva sitta flera timmar om dagen, och försöka förklara för folk att det blir bättre. Men dom verkar aldrig fatta att man bryr sig.

Mitt liv är som ett sorts skådespel, jag mår inte bra. Men jag döljer detta med någon sorts mask. Där jag visar sympati för andra. (Vissa som jag inte ens gillar...)

Visst, man ska visa sympati för sina medmänniskor. Men jag orkar inte sitta i flera timmar, dagar, månader för att säga något till folk som mår dåligt. Då dem aldrig fattar att man faktiskt bryr sig.

Min fru har dragit mig ur den svåra depression jag hade hamnat i, hon tog hand om mig. Och pratade med mig om det jag inte mådde bra över. Jag lyssnade på detta, och tog in det hon hade att säga till mig. Visst, det tog ett tag innan det blev "bättre". men jag lyssnade iallafall när hon pratade?


Vissa människor som söker empati leker super-deprimerade på internet, sedan så åker man hem till dom också är dom hur glada som helst? Inte ett enda tecken på depression, om man försöker ta upp det så är det som "va? har jag sagt det ;oo det minns inte jag x D d D "

Jag mår så mycket sämre om jag måste gå och tänka på mitt eget liv, samtidigt som ALLA som mår dåligt kommer till mig..


Som jag sade innan, så är mitt liv som ett skådespel. När jag går utanför dörren i min lägenhet, så blir jag en helt annan människa. Jag ändrar mitt sätt att gå, prata, röra mig.

Jag har försökt att förklara för personer(na) att jag inte orkar prata hela tiden, att jag inte alltid har lust att förklara något som ändå inte går in i deras vidriga små huvuden.

När jag väl tar chansen att göra detta så blir jag kallad idiot, hycklare, missfoster, endast för att jag inte alltid mår så bra? Och för att jag inte alltid orkar hjälpa folk hela jävla tiden..


Vad fan ska jag göra? Jag orkar verkligen inte när alla bara drar sig till mig för att få lite "fina ord" in i sina öron. Jag orkar inte när alla fullständigt skiter i mig när jag har något att prata om. Jag orkar verkligen inte, det är många gånger jag suttit i lägenheten medans min fru vart på jobbet. Jag har suttit i flera timmar och bara tänkt på om jag ska ta fram jaktgeväret från garderoben, sätta pipan i munnen och bara trycka av.

Jag har bara funderat, jag har aldrig gått så långt att jag faktiskt gjort det. Jag har inte gjort det av den simpla anledningen att, jag vill se min son växa upp. Och jag vet att all denna skit kommer att bli bättre någon gång. Men när?

Ska jag säga till folk att sluta skriva om sina problem? Ska jag ta skiten, och förlora ett par polare endast för att bli av med tjatet?

Om någon seriös skulle kunna svara så skulle jag vara ytterst tacksam..


Denna tråden är för att jag ska kunna skriva av mig, känner bara att jag måste det ibland. Kan inte förklara varför, det bara är så. Och detta är "enda" stället där jag kan skriva hur jag känner.


Om jag skriver t.ex på facebook "tuff dag, någon som vill komma över på en bärs? Känner att jag behöver sällskap"


Så kommer några av mina deprimerade polare skriva något liknande detta - för fan joakim, sluta tänka på dig själv hela jävla tiden. Tänk på hur fan jag mår din jävla idiot, du gör aldrig något för mig!


Varav jag svarar - Vi var ute igår och hade kul, jag har gjort allt för dig dem senaste tre åren. Kan du inte förstå att jag behöver annat sällskap ibland?


Då får man som svar - jag betalade ju för fan själv igår, idiotin är på topp!


^

|

|


Det är just sånt här jag inte orkar! Det är sånt här som får mitt liv att bli skit. Det är personer som han/hon/alla dom som får mig att leva mitt skådespel, vara en glad, snäll och ödmjuk person utanför min lägenhet. Jag är självklart snäll och ödmjuk innanför min lägenhet också, men inte på samma sätt. Där ute blir man tvingad till det. Här inne kan jag vara vem jag vill.


Jag vill bara skriva av mig.


Ursäkta om texten blev lång.

Ursäkta om den är oläsligt.

Ursäkta för grammatiska fel.

Ursäkta för stavfel.

Ursäkta ifall du inte orkade läsa hela.