Jaa, gled runt lite på Flashback och fann en tråd där man kunde dela med sig av sina värsta minnen från när man varit bajsnödig, så vill jag att ni gör samma sak!


Kan börja att berätta om min misär.


De var dagen innan julafton, var väl runt sexton bast när detta utspelade sig. Jag och min föredetta bästa vän var på väg hem från Mcdonalds. Vi stannade nämligen till där efter en rejäl skate session som hade fått oss hungriga. Som jag minns så hade jag knappt ätit på hela dagen vilket resulterade i att jag tryckte i mig en Big mac plusmeny snabbt och ivrigt.


Mätta och belåtna traskar vi därifrån i den kalla vintern. Men efter ett tag känner jag att någonting inte står rätt till. Magen börjar krampa o det känns som djävulen själv hade tagit plats där inne. Detta skedde när vi knappt hade kommit halvvägs hem. Kramperna kom i olika episoder, och det sved verkligen satan samt värkte. I panik sätter jag mig ner på vägkanten och ber min polare vänta, säger att jag börjar få förjävla ont i magen. Han fryser och stressar på mig om att han vill hem till mig för de är kallt. Jag kanske bara behöver prutta tänkte jag, och gjort som sagt lägger jag av några mökar som stinker jag vet inte vad, ruttet kött typ.


Värken försvinner och vi fortsätter i rask takt tagga hem. Trodde de var över men där hade jag fan fel. Den kommer tillbaks. Det hugger mer och mer för varje gång och jag blir mer och mer skitnödig. När vi kommer till centrumet i området där jag bor drabbas jag av panik, säger till vännen att jag måste bajsa nu och halvspringer till pizzerian, men den är stängd..


De ända valet som återstår är att stå ut resten av vägen vi har framför oss. Värkarna blir värre och värre (låter som jag ska föda barn ) . På vägen säger kompisen: ]Jag är doktor lyssna, när du gör såhär; (han kniper ihop läpparna och spänner ansiktet) så kommer du skita på dig. Då är de försent, blev så när jag va liten.


Säger åt han att hålla käften o skynda sig mer. När vi är hundra meter framför huset stannar jag upp. Allt går nu i ultrarapid och jag måste fatta mina val snabbt, känner att bajset kläms ut mellan skinkorna, bomben släpps NU. Står mellan att göra i byxan eller skita på gatan. Ironiskt nog i detta ögonblick så knips mina läppar ihop o jag kniper med ansiktet precis som han illustrerade.


Slänger iväg brädan samt ryggsäcken åt helvete, skyndar till första bästa tomtbuske och verkligen sprutlackerar hela gatan samt busken som gränsar till någons trädgård. Men de hamnar inte bara där utan i byxan också. Allting var outa fucking controll. Känner hur hela brallorna är dyngsura, (hade sidenkalsonger). Visar röven för min polare och frågar om de är något på mig. Det resulterar i att han nästan spyr.


Fortsätter raka vägen hem och de verkligen stinker om mig. Skyndar in på toan och duschar av mig, medans jag hör att mina päron frågar ut polaren om jag spytt.


Efteråt upptäckte jag att de till och med sprutat upp på jackan, fy fan..


De var mitt äckliga bajsminne, hoppas ni gilla det!


Nu är de eran tur!