Hej på er kamrater, tänkte be om era bästa råd efter ett tragiskt missöde med en brud jag nyligen träffat och problemen med hennes far.


Kvinnan i fråga är den vackraste av honor, med det varma leendet som får det att pirra i hela magen och sända ett rus av hormoner genom kroppen på en. Bara blotta tanken av hennes existens får livet att kännas underbart. Hon är dessutom rolig, positiv, spännande och allt som hör till. Jag var en nykär ungkarl i början på mitt livs äventyr.


Första gången jag skulle träffa Klara var nu i fredags. Jag skulle pallra mig hem till hennes hus, en inbjudan till självaste Afrodites kärlekstempel. Hennes föräldrar var bortresta och jag hade inte ett enda skavsår på ballen för ovanlighetens skull - varenda stjärna stod i rätt position för att detta skulle bli den bästa kvällen i mitt liv.


Men när jag stod där utanför Klaras dörr, i min snyggaste skjorta, en aning för mycket parfym - sånt där som är svårt att ändra i efterhand....håret var aningen överarbetet, handsvetten var inte långt borta, ja ni fattar galoppen - jag var nervös. Hur skulle jag ro detta i land? Jag menar se på mig - jag var bara en vanlig kille, vad var det för märkvärdigt med mig?


Jag hade aldrig haft någon flickvän, varför skulle hon vilja ha mig liksom. Jag kände hur självförtroendet sjönk och en stor klump bildades i halsen. Hennes förväntningar måste vara skyhöga och jag var inte alls en spännande person. Jag såg framför mig hur min livs kärlek efter att precis ha anlänt återigen försvinner ur mitt liv.


Då öppnar Klara dörren och jag kan inte hjälpa det, tårarna väller nerför mina kinder och jag kliver fram och kramar henne hårt. Hon bara står där och tar emot kramen, totalt ovetande om motivet bakom mina handlingar. "Jag vill bara att du ska veta att jag är lycklig att du finns" viskar jag i hennes öra och tjuter som en liten unge. Jag drunknade i hennes varma famn som doftade ljuvligt av en fruktig, kvinnlig parfym. Sen blev allting svart.




När jag vaknar upp är det första jag inser att jag ligger ner på rygg, med armar och ben utsträckta som en stjärna. Jag stirrar upp i luften där skuggorna från levande ljus dansar hotfullt över innertaket. En doft av rökelse och doftljus fyller mina näsborrar och jag lyfter nyfiket huvudet. Jag flämtar till förvånat då jag märker att jag ligger fastkedjad, hand- och fotleder är bundna med läderremmar som var fjättrade med kedjor i väggarna.


Jag är naken så när som på ett pälsstycke som täcker mitt könsorgan, jag är inoljad i någon typ av lavenderkräm och runt om mig har någon ritat ett hexagram i avföring. Först då anar jag närvaron av en person, som i samma stund kliver in i det mörka rummet - som hade i alla fall 50 levande ljus placerade i min närhet. Av kroppsbyggnaden att döma var det en grovvuxen karl, han var klädd i en kycklingdräkt med en spiderman-mask och luktade kraftigt av köttfärs. Från några högtalare spelas "Leende guldbruna ögon" och på väggarna hänger tavlor med olika maträtter som motiv.


Mannen placerar en apparat framför masken som uppenbarligen fungerar som en röstförvrängare, han talar med en robots stämma direkt till mig. "Jag är hög som ett troll". Han tar sedan en korg med löv och strör över mig, jag grimaserar hårt när en klick senap droppar över mitt ena öga och fortsätter nerför armen då mannen sveper tuben i en vid båge med sin andra arm. Sedan blir allting återigen svart.


Det är det sista jag minns sedan jag efteråt vaknat upp i en skogsdunge inte långt därifrån med nyklippt frisyr, främmande skor och svullna skinkor. Jag hasade mig på ostadiga ben hemåt och har legat instängd på mitt rum hela helgen. Jag har inte vågat höra av mig till Klara eller berätta detta för någon.


Nu smsade hon nyligen och frågade om jag ville komma över nästa helg igen, vad i hela friden ska jag svara? Hjälp mig snälla.


Er vän m0rti.