Kvällen var ung, jag kände mig fräsch och det låg någonting i luften som gjorde att jag kunde slappna av. Jag var hemma hos en söt flicka jag börjat träffa allt mer på senare tid, den där sista pusselbiten som fattades i mitt liv. Jag hade aldrig varit bra på det där med relationer, ofta tog det stopp på grund av mig. Kanske skulle det bli annorlunda ikväll?


Vi både hade varit med om 19 vårar, vi kom från samma stad men hade gått olika gymnasium, så vi hade aldrig träffat varandra spontant tidigare. Men efter en vågad hälsning på facebook befann jag mig nu tillsammans med henne, i hennes säng. Min arm som en trygg omfamning, hennes huvud varsamt lutad mot min axel. Avslappnad, men ändå....den där spända, knappt märkbara atmosfären när man inte träffats tillräckligt mycket för att lita på varandra helt.


Jag hade tagit på mig mina finaste kläder, hela dagen hade gått åt att ränna mellan garderoben och spegeln i badrummet, vilken stil gillar hon? Samtidigt vet man att man själv inte bryr sig om sånt där, men vad gjorde väl det. Hon var i alla fall grann som en ängel, och denna kvällen var det jag som lyckats stjäla hennes uppmärksamhet.


"Ditt hår luktar så fantastiskt", jag log blygt och höll kvar näsan i hennes hår. En vana jag hade, rätt pinsamt egentligen, men jag kunde inte hjälpa det. Hon vred på sig och mötte min blick med ett leende som fick mig att rodna i hela kroppen. Jag skulle aldrig kunna dölja något för henne, hon såg rakt igenom mig. Jag förde fram huvudet och slickade henne mjukt på näsan. "Jag är en ko". Hon skrattade till och puttade bort mitt huvud på skoj, "du är inte riktigt klok".


Vad i hela friden säger hon? Är jag inte riktigt klok? Jag stirrar på henne för att avgöra om hon var seriös. Hon fnissar oskyldigt och fortsätter, "stackars liten, blev du sur nu?". Jag kände hur tårarna började samlas bakom mina ögonlock, jag var inte alls sur. "Jag är inte alls sur", jag fick kämpa för att behålla rösten. "Och inte liten heller". En klump började bildas i halsen och jag vände bort blicken för att behålla lugnet.


Hon skrattade till och kastade sig över mig, så jag hamnade på rygg, borrade in sitt huvud i min tröja och höll fast mina armar, doften av tjejparfym förtrollade mig och kände mig oförmögen till rörelse. "Du är så svag" säger hon och fnittrar. Jag är fan inte svag! Jag höjde armen och smaskade ner handflatan allt jag hade i hennes rygg så det small till rejält, sen vred jag mig loss från hennes grepp. Tårarna rann nedför kinderna och jag kunde inte svälja på grund av klumpen i halsen. Allting blev suddigt i mitt synfält, jag ville bara härifrån.


"Johan! Varför gjorde du så?!", Johanna snyftar och vrider sig i smärta och kollar på mig med tagen blick. Jag borrade ner huvudet i hennes kudde och skrek allt vad jag kunde medan kudden blev helt blöt av mina tårar, jag kunde inte sluta gråta. Jag kände hur hon lade armarna om mig, men jag var i min egna värld, jag kände hur den raserades på en bråkdels sekund. "Du retar ju mig" mumlade jag med ansiktet tryckt mot kudden. "Nej Johan, jag skojade bara...", hon för huvudet intill mitt, jag känner hur hon andades i mitt öra. "Sluta gråta nu". Jag ylade fram något oförståeligt och reste mig hastigt upp och ställde mig på golvet med rödgråtet ansikte och försörda ögon, "Jag gråter inteEE!" stammade jag fram och kände hur hon provocerade mig.


"Du behöver inte gråta..."

"JAG GRÅTER INTE!", jag tog hennes skrivbordsstol och kastade rakt in i hennes glasspegel som exploderade i tusen bitar, kunde hon inte bara sluta retas. Jag tog hennes hårfön och satte på maximalt blås och höll mot hennes hamsterbur medan tårarna rann ner. Jävla hamster! Johanna tog lugnt tag i min arm och försökte lugna mig, men då blåste jag på hennes hand så hon släppte med ett skrik, "rör mig inte för då skjuter jag!" grinade jag och gömde mig under hennes bord. "Jag tänker aldrig komma fram". Sen låg jag och grät under bordet i säkert 10 minuter, sen sa jag att jag var tvungen att äta och gick hem och att om hon hörde av sig så skulle jag ringa polisen.


Varför är det så svårt med relationer, hur ska man bete sig för att få leva sitt liv med en flicka som man älskar av hela sitt hjärta? Jag blev verkligen varm i hela kroppen när jag tittade på Johanna, men hon ville ju inte ta mig på allvar. Hur ska man bära sig åt? :(


Er vän m0rti.