1
Livet är en dans på rosor eller?
Postat av Habibi4life den 10 Januari 2013, 14:29
13 kommentarer · 244 träffar
-Det kommer inte finnas en TLDR, snälla skumma inte genom texten utan gå vidare till nästa tråd som intresserar er!-
Jag är född och uppväxt här i Sverige under mina 21 år, jag bodde i en liten stad i Norrland, finns knappt någon invandring uppe i norr, åtminstone där jag bodde. Nu bor jag i söder och invandringen är överväldigande.
Jag kanske inte klassas som en svensk av majoriteten, min uppväxt var inte så annorlunda från eran, visst min familj var en aning annorlunda. Jag vill omfamna Sveriges kultur, trots allt.. Sverige känns som mitt hem. Jag kan inte säga att jag är stolt över mitt ursprung, jag kanske inte älskar min familj lika mycket som andra gör men jag önskar jag gjorde.
Min mamma var ensamstående med fyra barn, jag kan inte börja och förstå hur jobbigt transaktionen var för henne men jag vet att hon gjorde vad hon kunde för att kunna smälta in i samhället. Jag kan inte påstå att jag fick en bra barndom men hon gjorde så gott som hon kunde, det är allt vi kan begära av våra föräldrar.
Jag har väl känt mig lite annorlunda från alla andra..Jag vet inte vilken kategori jag tillhör. Vi människor dömer folk oavsett om vi vill eller inte, det krävs en bit av information och vi stämplar dom som objekt, är det rättvist? Varför är jag ansedd som andra generationen av invandrare, varför måste jag skämmas för vad jag står för? Varför måste vi individer dela samma syn?
Jag har aldrig rört en droppe av alkohol eller eller förbrukat någon sorts tobak, Jag väljer att inte förbruka en drog. Samhället verkar vara uppbyggt runt droger. Jag har aldrig befunnit mig i en fest, what's the point?
Jag kan förstå frestelsen av alkohol, tro mig jag får den också ibland. Vi är mänskliga och vi är inte så annorlunda som alla andra tror.
Jag respekterar er som väljer att använda alkohol som ett verktyg att lättna den social interaktionen, Why not? :)? Så länge ni inte låter alkoholen styra er.
Vi har en stereotype för alla sorts människor, är det verkligen nödvändigt att nämna detaljer? Jag förstår hur invandringen påverkar Sverige idag och jag känner med er. Det är socialt självmord när man pratar med vissa, varför måste vissa individer reflektera resten av oss?
När något så litet och betydelselöst som ett namn påverkar oss, Jag vill inte ge ut mitt namn alla gånger för jag vet inte om den personen jag pratar med känner någon hets gentemot mig.
Var försvann mitt självförtroende? Vi stämplade inte varandra när vi gick i lågstadiet. Jag har blivit folkskygg, jag har social fobi. Jag medicineras dagligen för ångest, dubbeldos om jag tar mig utanför dörren.
Jag älskar Sverige för vissa av er är underbara och ibland hatar jag mig själv för att släppte de jag älskade, Jag hoppas att du en dag kommer tillbaka.
Diskussion: Jag söker inte efter sympati eller lösningar hur jag förbättrar min situation, jag är medveten hur jag ska gå tillväga om jag nu vill det.
Hur tycker ni samhället styrs och vad tänker ni på när ni bemöter en invandrare?
Har jag förvrängda tankar?
Ger ni alla individer en chans eller stereotypar ni?
Jag är född och uppväxt här i Sverige under mina 21 år, jag bodde i en liten stad i Norrland, finns knappt någon invandring uppe i norr, åtminstone där jag bodde. Nu bor jag i söder och invandringen är överväldigande.
Jag kanske inte klassas som en svensk av majoriteten, min uppväxt var inte så annorlunda från eran, visst min familj var en aning annorlunda. Jag vill omfamna Sveriges kultur, trots allt.. Sverige känns som mitt hem. Jag kan inte säga att jag är stolt över mitt ursprung, jag kanske inte älskar min familj lika mycket som andra gör men jag önskar jag gjorde.
Min mamma var ensamstående med fyra barn, jag kan inte börja och förstå hur jobbigt transaktionen var för henne men jag vet att hon gjorde vad hon kunde för att kunna smälta in i samhället. Jag kan inte påstå att jag fick en bra barndom men hon gjorde så gott som hon kunde, det är allt vi kan begära av våra föräldrar.
Jag har väl känt mig lite annorlunda från alla andra..Jag vet inte vilken kategori jag tillhör. Vi människor dömer folk oavsett om vi vill eller inte, det krävs en bit av information och vi stämplar dom som objekt, är det rättvist? Varför är jag ansedd som andra generationen av invandrare, varför måste jag skämmas för vad jag står för? Varför måste vi individer dela samma syn?
Jag har aldrig rört en droppe av alkohol eller eller förbrukat någon sorts tobak, Jag väljer att inte förbruka en drog. Samhället verkar vara uppbyggt runt droger. Jag har aldrig befunnit mig i en fest, what's the point?
Jag kan förstå frestelsen av alkohol, tro mig jag får den också ibland. Vi är mänskliga och vi är inte så annorlunda som alla andra tror.
Jag respekterar er som väljer att använda alkohol som ett verktyg att lättna den social interaktionen, Why not? :)? Så länge ni inte låter alkoholen styra er.
Vi har en stereotype för alla sorts människor, är det verkligen nödvändigt att nämna detaljer? Jag förstår hur invandringen påverkar Sverige idag och jag känner med er. Det är socialt självmord när man pratar med vissa, varför måste vissa individer reflektera resten av oss?
När något så litet och betydelselöst som ett namn påverkar oss, Jag vill inte ge ut mitt namn alla gånger för jag vet inte om den personen jag pratar med känner någon hets gentemot mig.
Var försvann mitt självförtroende? Vi stämplade inte varandra när vi gick i lågstadiet. Jag har blivit folkskygg, jag har social fobi. Jag medicineras dagligen för ångest, dubbeldos om jag tar mig utanför dörren.
Jag älskar Sverige för vissa av er är underbara och ibland hatar jag mig själv för att släppte de jag älskade, Jag hoppas att du en dag kommer tillbaka.
Diskussion: Jag söker inte efter sympati eller lösningar hur jag förbättrar min situation, jag är medveten hur jag ska gå tillväga om jag nu vill det.
Hur tycker ni samhället styrs och vad tänker ni på när ni bemöter en invandrare?
Har jag förvrängda tankar?
Ger ni alla individer en chans eller stereotypar ni?
