1
Tror jag behöver antidepp.
Postat av Sabolinn den 1 Juni 2012, 04:52
66 kommentarer · 1 188 träffar
Hej där alla fragbiters.
Har på senare varit otroligt nere. Har alltid varit depp de senaste 3 åren men nu är det väl som värst. Flyttade år 2009 och togs ifrån mitt liv kan man väl säga, från ett liv till inget liv, allt jag gör om dagarna är att spela. Har på 4 år, (årskurs 6-9) 700 timmar frånvaro. Har inte varit i skolan dom senaste 4 veckorna heller.
Inte en jävel ser nånting heller, inte föräldrarna, inte "bruden." Dom säger att jag bör sluta sitta inne, och dom fattar inte att jag sitter inne för en anledning heller.
Har också börjat tänka i helt sjuka banor, jag skulle utan problem kunna mörda någon tillexempel, skulle jag få minsta anledning och känna att nån person irriterar mig på minsta sätt skulle jag kunna skada dom så otroligt hårt och inte må dåligt för stunden, kanske efteråt de vet man inte.
Jag sover helt oregelbundna tider, sjukanmäler mig via päronens konto varje dag från skolan, sitter bara hemma vid datorn, röker o "chillar" typ. Vettefan vad jag ska göra längre alltså, är så sjukt jävla nere varenda dag och känner att jag orkar inte längre.
Har aldrig riktigt pratat ut till nån förutom en "berättelse" jag skrev om mitt liv till min Svenskalärare och hon sa direkt att jag behöver antidepressiva. Även hon har varit inne i en depperoid där hon tillomed var sjukskriven under ett par månader så hon verkar ju veta vad jag går igenom och hon har ju som sagt upplevt det också.
Men grejen är den, om jag hade sagt till mina föräldrar att jag är deprimerad och skulle vilja göra något åt det, antingen att vi flyttar eller att jag får antidepressiva hade dom sagt; Amen förfan, ryck upp dig nu, du är så jävla lat hela tiden, ut och gör nåt istället.
Men det där funkar inte längre alltså, men dom kan inte inse det och det gör mig så sjukt less. Känner också så sjukt mycket ilska inom mig, jag skulle vilja få ut den, varenda dag. Det är ofta jag står hemma och slår knogarna blodiga mot en betongvägg eller whatever för att jag är så sjukt förbannad hela tiden. Har spekulerat lite att jag har ADHD men kan inte tro det.....
Hur skulle jag kunna bära mig åt för att få nån slags vändning? Och om ni säger att jag ska börja en sport, t ex boxning så kommer det inte hända, det kanske känns positivt i 1 dag men nästa dag kommer jag vara negativ igen.
I skolan går det dock bra, trors 700h frånvaro ligger jag på allt VG och ca 4 MVG, jag tycker själv att jag är smart, folket i min klass är så sänkta och så korkade så jag dunkar ju fan pannan 80 ggr om in i en jävla stenvägg så korkade dom är, kanske det är anledningen till att jag inte orkar vara där? =/
Kom med lite tips alltså! Behöver nån jävla vändning nu, det går förjävla mycket neråt....
Vet inte mycket om psykologer heller om man kan kontakta dom utan att föräldrar behöver veta om det? Snälla, bara kom med allt som får mig ur den här skiten för jag orkar inte längre, har även testat vissa saker som ska få bort ångesten men det är ju bara för stunden och jag orkar inte åka ner i ett helvete som jag inte tar mig ur sen, vill ta mig ur det här..
Tack :'(
Har på senare varit otroligt nere. Har alltid varit depp de senaste 3 åren men nu är det väl som värst. Flyttade år 2009 och togs ifrån mitt liv kan man väl säga, från ett liv till inget liv, allt jag gör om dagarna är att spela. Har på 4 år, (årskurs 6-9) 700 timmar frånvaro. Har inte varit i skolan dom senaste 4 veckorna heller.
Inte en jävel ser nånting heller, inte föräldrarna, inte "bruden." Dom säger att jag bör sluta sitta inne, och dom fattar inte att jag sitter inne för en anledning heller.
Har också börjat tänka i helt sjuka banor, jag skulle utan problem kunna mörda någon tillexempel, skulle jag få minsta anledning och känna att nån person irriterar mig på minsta sätt skulle jag kunna skada dom så otroligt hårt och inte må dåligt för stunden, kanske efteråt de vet man inte.
Jag sover helt oregelbundna tider, sjukanmäler mig via päronens konto varje dag från skolan, sitter bara hemma vid datorn, röker o "chillar" typ. Vettefan vad jag ska göra längre alltså, är så sjukt jävla nere varenda dag och känner att jag orkar inte längre.
Har aldrig riktigt pratat ut till nån förutom en "berättelse" jag skrev om mitt liv till min Svenskalärare och hon sa direkt att jag behöver antidepressiva. Även hon har varit inne i en depperoid där hon tillomed var sjukskriven under ett par månader så hon verkar ju veta vad jag går igenom och hon har ju som sagt upplevt det också.
Men grejen är den, om jag hade sagt till mina föräldrar att jag är deprimerad och skulle vilja göra något åt det, antingen att vi flyttar eller att jag får antidepressiva hade dom sagt; Amen förfan, ryck upp dig nu, du är så jävla lat hela tiden, ut och gör nåt istället.
Men det där funkar inte längre alltså, men dom kan inte inse det och det gör mig så sjukt less. Känner också så sjukt mycket ilska inom mig, jag skulle vilja få ut den, varenda dag. Det är ofta jag står hemma och slår knogarna blodiga mot en betongvägg eller whatever för att jag är så sjukt förbannad hela tiden. Har spekulerat lite att jag har ADHD men kan inte tro det.....
Hur skulle jag kunna bära mig åt för att få nån slags vändning? Och om ni säger att jag ska börja en sport, t ex boxning så kommer det inte hända, det kanske känns positivt i 1 dag men nästa dag kommer jag vara negativ igen.
I skolan går det dock bra, trors 700h frånvaro ligger jag på allt VG och ca 4 MVG, jag tycker själv att jag är smart, folket i min klass är så sänkta och så korkade så jag dunkar ju fan pannan 80 ggr om in i en jävla stenvägg så korkade dom är, kanske det är anledningen till att jag inte orkar vara där? =/
Kom med lite tips alltså! Behöver nån jävla vändning nu, det går förjävla mycket neråt....
Vet inte mycket om psykologer heller om man kan kontakta dom utan att föräldrar behöver veta om det? Snälla, bara kom med allt som får mig ur den här skiten för jag orkar inte längre, har även testat vissa saker som ska få bort ångesten men det är ju bara för stunden och jag orkar inte åka ner i ett helvete som jag inte tar mig ur sen, vill ta mig ur det här..
Tack :'(
