Ålder?

#1 Snart 18.

Jag mår skitbra

http://www.bris.se /

gibba cs o dra några kulor i kraniet på poliser, då mår man genast bra!

annars kan du alltid dra några kulor genom kraniet på terrorister, brukar också funka!

annars vet jag fan inte :(

http://www.youtube.com/watch?v =d-diB65scQU&ob=av3e

Hjälper alltid, bättre tider kommer!

Såna dagar har alla. Bara att bita ihop, det släpper efter ett tag.

Haft lite depressioner idag jag med, har kommit mycket de här senaste veckorna, ganska skönt då kroppen slår ut lite depressioner! Man tänker, man gör massor ja.

#7 Det är inte bara en sån dag, har varit så här ett bra tag nu :(

#9 För mig kommer det oftast på kvällarna sen då man vaknar upp på morgonen så är man en helt annan person, kan det vara sömnbrist? När får du depressionerna?

Snacka med någon typ av terapeut möjligtvis, så kan du få något antidepressivt utskrivet.

ELLER så flyttar du, sov hemma hos en polare några veckor, awesome!

#10, Kvällsdepp är faktiskt jävligt vanligt.

Aktivera dig, mindre tid framför datorn.

Få upp dopamin-nivån, börja träna regelbundet.

Hjälper inget och du sitter med självömkan från du vaknar tills du somnar, sök professionell hjälp.

http://www.youtube.com/watch?v =yX39J_YyKbs dra igång den, den kanske får dig att tagga till!

Ta kontakt med nära släktingar om du har, annars fråga om du får flytta till någon polare så länge. Eller studentlägenheter :o

Stå upp för dig grabben, slå tillbaka!

Blir deppig så fort jag kommer hem efter skolan när man kommer hem och måste låtsas som att allt är okej, speciellt på helger då jag måste vara hemma kl 02 när alla kompisar fortsätter festa och ha det trevligt måste jag cykla hem själv.

Att sova hos en kompis ett tag är inget alternativ då mina föräldrar kommer ringa runt till alla mina kompisar så fort jag inte är hemma och kommer psyka ur ifall jag gör det.

Att få något utskrivet kan ta upp till 6 månader, känns inte riktigt så värt när de säkert bara kommer säga till mig att rycka upp mig...

Låter kanske fjantigt men skulle vara så underbart att "rymma hemifrån´" ett par veckor, slå upp tält i skogen inte fan vet jag bara komma bort lite...

Låter inge bra alls.

Har du på allvar pratat med dina föräldrar om hur du mår? Om dom inte lyssnar eller förstår din situation så skulle jag börja leta lägenhet och flytta på direkten.

Oavsett så tycker jag inte du ska söka efter medicin, löser ingenting i slutändan.

Försök lösa det med föräldrarna, berätta vad du känner och hur deras förhållande och ignorans mot dig förstör dig som människa. Vägrar dom inse allvaret i det så sök professionell hjälp genom din närmaste vårdcentral.

Men se till att flytta därifrån, det du lever i nu är INTE en hälsosam miljö för dig.

Under denna process så måste du aktivera dig så mycket som möjligt, försök hitta en hobby. Du måste ABSOLUT springa några gånger i veckan, det är väldigt bra även psykiskt för kroppen. Din ångest kommer minska på grund av att du känner att du iaf får ut något på dagen. Du kommer konkretare inse att det inte är din skuld och deras genom att göra något som du känner ger dig något, således blir det lättare att inte grubbla över hela situation och ta till sig den så hårt.

#19 Tack för ditt svar, uppskattas verkligen. Borde väl lägga alla korten på bordet och säga hela min situation.

Morsan och farsan har de senaste 2 åren bråkat väldigt mycket, till slut orkade jag inte längre och behövde verkligen ett reality break. Det var runt 6 månader sedan som jag då rökte marijuana.

Mina föräldrar fick reda på detta och ni kan ju tänka er deras reaktion, jag brydde mig inte så mycket för detta gjorde att de slutade bråka (Woho!), men jag berättade aldrig anledningen till varför jag rökte (vilket var att de bråkade konstant).

Men för ca 2 månader sedan så började de bråka igen, efter en och en halv månad med mycket gräl ville jag bara därifrån och rökte då lite till.

Päronen antog att eftersom jag sovit borta att jag hade rökt och ville jag skulle avlägga ett pissprov etc. Vägrade allt och nu är det totalt kaos i huset...

Morsan tog min parfym för någon vecka sen och sa att jag inte fick ha någon parfym som luktade sött för det skulle täcka marijuanalukten (?!). Fick dock tillbaka den några dagar senare...

Får som sagt aldrig vara ute senare än 2, och när jag är ute lite snabbt och bara pratar med någon kompis i en kvart så tror de att jag säljer / köper knark och visiterar mig!

Då och då står det något i tidningens polisrond om drogpåverkade personer och då ska de alltid fråga mig om jag vet vilka de är?! Som om jag är världens knarkare (vilket jag även fått skrikt efter mig i huset) som känner alla missbrukare! Sen häromdagen så såg tydligen morsan någon mysko person gå ifrån sin bil och in i skogen och sa något om att han säkert säljer knark. Svarade då att hon borde sluta vara så misstänksam då det säkert fanns en normal förklaring och fick då svaret "Ja, det vet nog du bättre än mig...".

Dessa små kommentarer kanske inte verkar så farligt för er som läser men jag känner mig riktigt kränkt! Har även fått förklarat till mig utav farsan att inom 2 år kommer jag sitta i fängelse, fattar ni hur dåligt jag mådde när han sa det?

FragBite, vafan ska jag ta mig till? :(

#21 Bror, snacka med dina föräldrar, förklara att du inte pallar med dem, att de förstör din ungdom. Att bara få vara ute till 2 när man är 18 är fan i mig absurt, jag flyttade hemifrån när jag var 16...

Funkar det inte att snacka med dem, flytta hemifrån.

Vad har du gått för linje på gymnasiet btw? :p

#21 börja bygga så du blir stor på allvar skit i dina päron ett tag skit i deras problem även om det är jobbigt - Börja komma ut börja springa varje dag gymma träna hemma skolan osv Go Hard core och sen kommer du få ett så grymt självförtroende att du kommer våga säga emot din farsa och morsa ge fan i droger det får ingen att må bättre det är som att tröst supa hjälper fan inte ett skit... Det tar tid att bygga men om kanske 3-4 år så klappar du till gubben om han säger något och sätter han på plats...

#22 känns prima o vara sten hög ;)


#0 om du inte vill vara hemma gå ut med dina polare o hitta på grejer :)? eller skaffa en ny hobby sport är bra ? skaffa brud ? vad som helst? så länge du är hemma o lyssnar på deras prat dag in och dag ut kommer du ju bara bli depiggare

Först mår man dåligt (ledsen etc). Sen når man steg 2 och känner ingenting alls. Där har jag varit. Det är hjärnans självförsvar som bygger upp en slags mur. Jag har kommit en bit nu men har fortfarande inte knäckt mysteriet hur man tar sig ur denna situationen. Här är några grejer som har hjälpt mig upp igen: Ät mycket och varierat så du får i dig allt du behöver. Se till att få mycket solljus och utnyttja verkligen sommaren till max. Lyssna på musik du gillar. Sen måste man givetvis göra sig av med det som får dig att må dåligt. I mitt fall bröt jag kontakten med en otroligt taskig ex-flickvän. Du lär antagligen behöva flytta och byta miljö. Sup inte ner dig. Rök inte ner dig. Hitta något att göra (jobb, hobby etc).

När man är deppig har man svårt att koncentrera sig. Minnet suger. Kreativiteten suger. Det är väl därför vissa funderar på idiotiska beslut som att skjuta sig själva. Men livet kort och döden är otroligt lång.

Någon som har varit i samma sits och har fler tips btw?

Så länge dina föräldrar inte bråkar fysiskt så är det bara en vanlig sak som alla upplever och man står inte ut med det!

Strunta bara i det och var mogen gå ut och häng med polare skaffa tjej snacka med dem, spela lite spel hänga på skype, softa på livet.

BE STRONG!

#18 Att få något utskrivet tog mig 1 vecka.

#21 Har du några syskon?

Ju mer jag läser av det du skriver ju mer förstår jag hur jobbigt du har det.

Dina föräldrars agerande är inte normalt (dåligt ord att välja), har du insett detta?

Om du har, försök en sista gång att prata med dem, om det inte fungerar säg att du vill gå i familjeterapi med dem och förklara genom att säga det du precis sagt här på fragbite. Tvärnekar dom så ringer du din vårdcentral och säger att du vill boka tid med en psykolog/socionom och förklara din situation. Det är JÄVLIGT viktigt att du får vägledning genom professionellt folk om dina föräldrar fortsätter deras absurda beteende. Jag vet att det kan vara jobbigt att ringa och ta kontakt när det gäller sånt här men jag lovar dig, det vill hjälpa dig.

Bris. No joke. Ring! De är professionella och vet vad de sysslar med, 20+ år i branschen liksom. Gogo! Det fixar sig.

#26 Beror lite på vad som utlöste din depression.

Det du listar upp är bra saker, att hålla sig aktiverad.

Kognitiv beteendeterapi (psykoterapi) är väldigt bra under depressioner, med hjälp av den metoden kan man identifiera tankeprocesserna och således även problemet, när man identifierat problemet är det enklare att sen planera och tänka på ett sätt som undviker grubbel/ångest/depression.

Ut och rör på dig. Frigör lite endorfiner.

Bara vara ute till 2? Ja på natten? Då är det ingenting, lol. Vad ska man göra så sent ute på en natt? Man ser ju ingenting.

När mina föräldrar bråkar skriker jag så jävla högt jag kan att dom ska hålla käften och att dom ska höra hur dom låter, funkar varje gång!

Kommunicera på riktigt med dina föräldrar på ett moget och vuxet sätt, det finns inget magiskt sätt att passivt lösa "konflikten"

Även fast det suger så finns det inget bättre att vara ärlig mot sina föräldrar som oftast bara vill ens bästa i slutändan.

Man får se det i föräldrarnas perspektiv, det är svårt att veta vad man ska göra när någon är introvert som istället för att tala med sina närmsta, brukar droger.

Hur skulle du själv känna om dina ungar smet iväg och knarka istället för att snacka med dig?

Försök bygga en vettig relation med dina föräldrar, det är dom sämsta människorna att ljuga och hålla tillbaka sina känslor för.

Det är skitsvårt att snacka med sina föräldrar i början, jag är jävligt tacksam för att jag var och är ärlig med mina föräldrar det har gjort våran relation så mycket bättre.

Jag tror du behöver testa det.

Sluta tyck synd om dig själv är väl en bra början.

se det positiva i saker istället, tänk att du kommer bli en mycket starkare människa efter detta!

#0

Säg sanningen till dem? Att du gör detta p.g.a dem! Att det är DEM som är orsaken till dina problem.

Kan nästan garantera dig att dem kommer ta sig en funderare..

Sätt dig ner med dom, arg som fan och skrik dom i ansiktet och säg att det är deras fel sen bankar du näven i bordet och skriker "JAG KRÄVER FÖRÄNDRING" sen tar du fram papper och penna skriver ner sånt du stör dig på, och säger att det är deras fel. Och att dom ska skärpa sig och bete sig som människor igen.

Tack för mig :>

Stå ut tills du fyller 18 sen kan du flytta.
Under tiden, lyssna på Tenacious D's nya album Rize of the phoenix, jädra bra asså!

Jag tycker att det #29 skriver är väldigt klokt. Du bör försöka kommunicera med dina föräldrar, sätt er ner vid bordet och berätta precis hur du känner. Jag är riktigt glad över att jag kan prata om allt med mina föräldrar. Det kan vara jobbigt i början men sen när du gjort det en gång märker du att det inte alls är farligt.

Det hjälper! Förklara för dem hur det ligger till och blir det ingen förändring tycker jag att du skall kontakta bris eller vårdcentralen som andra skrivit!

Lycka till och kom ihåg att efter regn kommer ALLTID solsken min vän.

Fuck dina päron och gör vad du vill, blaze:a på om du gillar det och om dom skulle ta till soc eller dylikt så lär du få ett annat boende, kanske inte så soft att ha det i registret men men..
Har du kul liv utanför hemmet? Isf är det väl bara vara ute så mycket som möjligt, kom hem och käka/lägg dig och typ totaligga dina päron tills du är 18, har jobb och skaffa eget boende asap.
Ställ dig i bostadskö om du inte redan är det, sen vet jag fan inte, jobbar inte på bris.

Fortsätt inte med marijuanat i alla fall eller andra droger, försök tala med dina föräldrar eller ring bris, soc eller vårdcentralen! Du kommer klara det här! Våga ta kontakt med någon de jag eller någon annan nämnt! Det är värt det!

Efter regnet kommer alltid solsken min vän!

Vet hur du känner dig. Låter som vi är rätt lika, skriv ett PM till mig om du vill prata vidare! :)

#29 Har inga syskon tyvärr... Att de inte agerar normalt vet jag inte, har bara tyckt de har varit värre än mina kompisars föräldrar. Är tveksam på att gå till en psykolog kommer hjälpa, känns som att de bara kommer ta mina föräldrars sida...

Någon sa också att jag skulle säga det till dem att de var deras fel, det har jag också gjort, varpå de svarade "Det hittar du bara på för att ha en anledning."...

Så de lyssnar ju inte alls på mig längre.

#46 Du måste ju vara bestämd, du har säkert bara liksom tvär snackat lite grann och sa så..

Ta kontakt med socialen och hoppas du får träffa nån vettig där ! Funkar det inte första gången ge inte upp, du ska inte behöva leva i en destruktiv miljö !

Skrivet med min Android-mobil

Hoppas det löser sig, om dom inte lyssnar på dig så flytta hemifrån som nämnts tidigare i tråden.

Det roliga är att nästan ingen vuxen kan sätta sig in i hur det är att vara en ungdom nu för tiden. Det är ganska tråkigt för finns inte många vuxna att prata med..

Skaffa jobb och flytta hemifrån?

Jag skicka ett meddelande :D

Sluta vara deppig?

Skrivet med min iPhone

Benso borde väl funka, mixa gärna med lite xanor och ett par 3.5or.

Kan ju inte flytta hemifrån då jag inte fyller 18 för ens om ett par månader och fortfarande går i skolan. Kan väl inte flytta hämifrån utan föräldrarnas tillstånd om man är under 18?

Håll dig undan i några år och koka ihop något.
Men bli inte för intelligent.

Prova på något nytt, hitta något som du kan göra om dagarna så du slipper all skit hemma, ex börja träna, gymma?

Jobbigt att du mår så pissigt.. tycker att du ska visa dina föräldrar att det går att lita på dig sen ta kontakt med nån annan vuxen. Vi på FB finns alltid för dig brur.

#46 Psykologen kommer garanterat inte ta deras sida. Inte deras jobb att ta någon sida utan mer att vägleda dig genom dina egna åsikter och uppfattningar, däremot kommer de sympatiserar mer med dig än dina föräldrar, helt säker på det.

Tro mig, psykologen/socionom kommer att vara väldigt skönt för dig att träffa och prata med, för att sedan tillsammans forma konkreta planer hur ni ska ta itu med problemet.

Det känns alltid jobbigt att söka upp sån här form av hjälp men jag är så säker på att du inte kommer ångra dig, de flesta är VÄLDIGT duktiga på de dom gör.

Bara att få prata med någon som förstår problemet gör väldigt mycket. Sedan kommer de som sagt att hjälpa dig att planera hur du ska fortsätta för ditt eget bästa, de kommer INTE ta dina föräldrars parti, även om du säger att du rökt en joint.

#58 Men eftersom jag inte fyller 18 för ens om ett par månader så kommer de ju ringa hem så fort jag säger att jag rökt på även ifall jag säger att de vet om det?

Sen vet jag inte riktigt om man ska prata med kuratorn eller gå någon annanstans?

#59 De har tystnadsplikt som endast får brytas vid väldigt allvariga omständigheter (t.ex. att du har vapenlicens och berättar om morbida drömmar, drömmar om att våldta barn etc.). Om du säger att du rökt någon joint under dina 18år och klargör att det är det som är problemet (vilket det inte är) så är det inga problem. Annars om du inte anser att jointen bidrar med något så behöver du inte säga det.

Däremot en kurator kanske har lite mindre förståelse och har mer fokus på att samhället/skolan ska fungerar och ser jointen som ett problem så hon/han kan jag inte tala för.

Du kan ju testa gå till kuratorn först och känna av lite. Jag har själv ingen erfarenhet med de, tror det variera väldigt mycket, kan vara väldigt bra kan vara mindre bra.

Antingen testar du det först eller ringer du direkt till din vårdcentral och förklarar ditt problem och ber om att få prata med en psykolog/socionom då du känner att din mentala hälsa (livslust) håller på att gå under pågrund av dina föräldrar.

#60 Såg nu att min definition av "allvarliga omständigheter" var riktigt dålig, det jag menar är att de bryter tystnadsplikten om de anser att du är en fara för andra eller dig själv.

Jag har varit manodepressiv i över 7år jag brukar supa ner mig oftast.

mitt råd är att inte skriva det på fragbite för då blir det värre. dem ringer polisen.

#62 Om du super känns det bättre just då, dagen efter slår det tillbaka ännu hårdare...

Diablo 3

Om jag hade föräldrar som bråkade konstant så skulle jag nästa gång dem bråkar gå fram till dem och vara riktigt jävla förbannad och näst intill skrika att nu får det fan vara nog, jag orkar inte med att ni ska hålla på att bråka hela jävla tiden, om det här fortsätter bor jag hos en kompis tills ni har slutat erat jävla bråk och tjaffs.

Har du testat det?

Var riktigt jävla förbannad och säg att du har fått nog!

#66 Jo fast nu har de slutat bråka med varrandra, nu bråkar de bara med mig! :(