Jag har något jag bara måste skriva om, ska skriva ner så mycket jag orkar nu för är en hel del att ta in.


Det började på lördagen.
Jag var ensam hemma, hade precis vaknat ganska tidigt kl 08:00 för att vara en lördag. Jag var tvungen att släppa in arbetare som gör vår renovering. Jag vet inte varför de skulle jobba på en lördag, men de gjorde dom, förmodligen för att de behövde få klart på vissa saker tills denna kommande fredag ​​så de var tvungna att jobba lite extra. hursomhelst, när jag gick upp så var huset i en enda röra just nu, så jag börjar leta efter något att äta till frukost, efter drygt 5 minuter (5 jävla minuter) har jag äntligen hittat lite bröd, gjorde ett par skivor satte mig ner och började läsa tidningen. När jag bläddrar i tidningen fångade en artikel min uppmärksamhet. Det var en tjej, som hade varit i en olycka. Hon var en ung "kvinna" i tidiga 20-års åldern. Jag läste artikeln och det stod att kvinnan fallit av ett lok samtidigt som hon var under påverkan av alkohol. När jag läste om det blev jag fick mer fascinerad eftersom det inträffade i staden jag hade studerat i hösten 2011/januari 2012. Jag tänkte på det som en konstig slump, men när jag fortsatte att läsa artikeln blev jag orolig. Eftersom det stod att orsaken till olyckan var oklar men hennes pojkvän hade tydligen lämnat henne precis. Och jag minns bara att en av mina vänner där uppe berättade att Thomas hade dumpat Amanda igår (fredag) Jag kände ett tryck i mitt bröst. Jag plockade upp min telefon och försökte ringa Amanda, men jag fick inget svar. Jag ringde alla jag kände där uppe, ingen svarade. Jag kände hur oron växte i mig. Jag visste inte vad jag ska göra, jag behövde veta att hon mådde bra. Jag försökte ringa igen utan något svar.
Det är här jag gjorde något dumt? idiotiskt? Du bestämmer. Jag tog min fars nycklar till en av hans bilar (han har en han hyr och en han köpt) Jag tog dem och gick ut, vädret var fint, klarblå himmel och solen som skiner . Jag satte mig i bilen satte nycklarna i tändningslåset och vred dem, hörde bilen starta jag lägger i backen och backar ur vår uppfart. Jag startade GPS:en som vi har i varje bil. Satte destinationen till Mora. Där jag hade studerat.


Jag ska bara sätta en sammanfattning av mig och Amanda.
Jag och Amanda har mycket historia vi var romies när jag studerade. Men vi blev så mycket mer än så. Vi brukade spendera varje dag tillsammans titta på film, spela spel (amnesia) var alltid roligt att se henne bli rädd. Jag kände mig lyckligare än jag någonsin varit när jag var med henne. Hon hade alltid ett leende på hennes läppar när hon var med mig också. Vi älskade varandra, men det var en sak. Jag älskade henne mer än bara en vän, men hon älskade mig som sin bästa vän. Eftersom hon hade förälskat sig i Thomas.


Det var en lång väg att köra det tog mig en 4-5 timmar att komma dit. Under min resa fick jag göra en hel del stopp, bland annat för att fylla på bensin. Jag fyllde upp det med de sista besparingarna jag hade på mitt konto. Jag kände den oroande känslan i mig, det kändes som ett hål i magen, men samtidigt kändes det som det var något som satte press där. Det var en konstig känsla. Jag hoppade in i bilen igen och började köra.


Äntligen efter 4 timmar och 40 minuter i bilen jag var där. Jag såg folkhögskolan där jag hade studerat. Det fanns inte någon så långt jag kunde se när jag körde in på parkering. Var väl för det var lördag de flesta människor inte var här, bara de människor som bor på internaten. Jag stannade på parkeringen längst till vänster. Gick ur min bil och bara stod där ett tag. Jag har inte varit här på länge. Kändes som år. Förra gången jag var här det var vinter, januari. Jag började gå mot mitt gamla internat där jag bodde, jag såg någon i köket. Jag gick fram till dörren (som hade ett stort fönster) knackade på det, de hörde. Jag knackade igen ändå så hörde dem inte. Jag bestämde mig för att gå runt huset till bakdörren, det var en dörr som gick rakt in i köket. (Som också hade ett stort fönster) Det var ett ganska stort kök, två stora bord med 8 stolar vardera att sitta på, eftersom detta hus hade en hel del gäster. När jag kom runt hörnet gick jag förbi Amandas rum, min gamla rommates rum, så fångade jag en glims av henne genom fönstret (hon hade dragit ner persienner, men det fanns en liten öppning där man kunde se in över hennes säng) då såg jag henne sitta i hörnet av sängen hålla benen med händerna. Jag gick fram till dörren och knackade, den här gången hörde hon som var i köket Johanna tittade mot dörren, spärrade upp ögonen och hon bara stod där. Jag vinkade och det såg ut som hon vaknade upp igen skakade på huvudet sedan öppnade dörren, kramade hon mig, frågade mig vad jag gör här?


Jag berättade om artikeln, att jag kom upp här på grund av det. Hur det fick mig att känna orolig. (Hon var den typ av vän som du hade som du berättar allt för, någon du kan lita på) Hon ville inte säga att det var dumt hon bara sa att jag var galen för att göra det. Hon berättade något som slog mig i bröstet som en pil. Hon berättade för mig att artikeln handlade om Amanda, att hon var flickan som hade hoppat av loket, mina farhågor gick i uppfyllelse. Hon fick bara få några skärsår och blåmärken och hon var bra men det faktum kvar att hon dumpades och hoppade av ett lok. Jag frågade vad Thomas säger till detta? Johanna sade ingenting under en minut hon bara tittade ner så berättade hon att han hade flyttat tillbaka till sin familj och till sin ex-flickvän som han hade blivit tillsammans med. Han ljög för oss då? Han lovade att han skulle göra något för att såra henne igen, han lovade. Hon bara tittade på mig kramade mig igen. Jag kunde höra hur hon började gråta Jag höll henne hårt och bara sa till henne att det skulle bli bra. Jag frågade henne om Amanda var här? (Jag visste var hon var, men jag har fortfarande ville ha bekräftelse på att det var ok att gå och prata med henne) Johanna berättade att hon var i sitt rum, ville vara ensam just nu. Trots detta så ville jag gå in, jag var nära henne. Vi var det närmaste du kunde komma som vän. Jag vet att hon inte vill vara ensam egentligen, ingen vill ingen någonsin det. Jag gick till hennes rum, knackade på dörren, inget svar. Jag knackade igen tills jag fick svaret "Lämna mig ifred!" Vilket jag svarade genom att bara säga "Amanda, det är jag Jay. öppna dörren snälla" Jag hörde någon snubbla i rummet, sen öppnade hon dörren ..




Hon stirrade på mig, hennes ögon var vidöppna, hon stod bara där det kändes som år, men bara några sekunder hade passerat. Hon flämtade sedan ut "Jay?" Hon såg förvirrad ut för en sekund tittade hon runt hennes omgivning. Hon tittade tillbaka på mig, gick fram och kramade mig. Vi höll varandra, bara stod där höll, kände varandras värme. Jag kunde känna hennes hjärtslag hur det började snabbt men saktade ner, jag kände hennes andedräkt mot min axel, jag kunde höra henne , hon började gråta. Jag tog min hand försiktigt på hennes bakhuvud höll henne sade till henne att det kommer att bli okej, allt kommer bli bra. Vi låter varandra gå och stängde dörren, gick och satte oss vid hennes säng. Hon såg förstörd ut, tårarna fortfarande rinnande nerför kinderna. Jag torkade bort tårarna med handen, hon såg upp på mig med de största ögonen jag sett stirrar uttryckslöst i mina ögon. Återigen lutade hon sig in och kramade mig, vi satt där höll i en minut eller två. Sekunder kändes som minuter, minuter som timmar, men inte på ett dåligt sätt. Det var trevligt. Inga ord yttrades. Efter ett par minuter att bara hålla varandra, kom orden ut.


A - "Jay, varför är du här?"
J - "Jag hörde vad som hände"
A - "Vad har du hört Var?"
J - "Hur du hoppade av ett lok, hur Thomas ... lämnade dig, läste jag det i en tidning"


Jag kunde höra att hon var på väg att gråta igen, tog jag henne nära mig igen. Hon försökte inte, men tårarna kom.


J - "Jag är här för dig Amanda, jag kommer alltid vara det"
A - "... Tack .. "


När vi satt där, bara jag och henne. kändes det konstigt bra, jag var med henne igen. Trots vad som hände jag kände jag lyckan inom mig. Eftersom jag var återigen med henne. Samtidigt kände jag sorg för vad som hade hänt henne. Jag ville göra det hela bättre för henne på alla sätt jag kunde. Allt jag gjorde var att sitta där med henne, tills något slog mig. Jag sa till henne, jag behövde hämta något från bilen. Hon såg på mig och nickade, jag kramade henne igen sen skyndade jag mig ut till min bil startade och körde iväg, jag stannade vid närmsta Statoil, det var inte långt bort du kunde gå till den på ett par minuter. När jag gick in såg jag att de fortfarande hade Amandas favorit godis, jag köpte lite, med bit marabou choklad och cola, då såg jag filmer som säljs ut för 30 kronor, bland dem, Twilight jag hade aldrig sett filmen, men Amanda var ett fan av Twilight. Jag skyndade tillbaka till skolan, parkerade närmare den här gången på mitt internats parkeringsplats. Jag knackade på dörren johanna öppnade frågade "Vart tog du vägen?" Jag behövde fixa lite saker jag sade jag. Jag gick rakt in i köket, letade efter ett glas och fann en av Amandas plastmuggar, fyllde den med cola. Jag tog en bricka, med läsk, choklad och godis på den. Sen gick jag till Amandas rum. Hon var fortfarande där, på sängen håller om benen. När jag kom med brickan hon såg på mig, sedan började hon le, kunde jag se en tår gå hennes vänstra kind. Den här gången inte på grund av sorg, men att hon kände sig lycklig. Jag satte brickan sig bredvid hennes säng. först tittade hon på det såg förvånad ut men sen tog en godis och drack läsk. Jag såg ett leende på läpparna. Hon såg ner mot golvet och sa "Du är fantastisk Jay, tack .. tack så mycket .." Jag uttalade inga ord. Jag tittade bara på henne och log.


Jag frågade henne: "Vill du titta på en film?" Hon såg på mig, tog jag ut twilight ur min jacka som hängde vid dörren. Jag visade det för henne, började hon le igen och sade ". ja .." Så jag tog hennes laptop satte i filmen och satte den bärbara datorn bredvid hennes säng. Hon lade sig i sin säng, jag kröp bakom henne och höll om henne. Jag tycker det kändes bra att få henne att fly in i filmens värld. Jag vet att jag gillar att göra det försvinna in i en annan verklighet. Hon verkade gladare nu. Vi tittade på hela första filmen, allt godis & choklad var slut. Det fanns fortfarande lite läsk som jag hällde in till henne mugg. Jag frågade henne när vi låg där, vad vill du göra idag? Hon sa ingenting först, föreslog jag att vi skulle gå upp få några vänner och titta på kanske Twilight 2 & 3. Hon sa bara, vi behöver mer godis. Hon skrattade lite såsom jag. Vi stannade i sängen i drygt 30 minuter efter filmen, bara pratade om vad som hade hänt sedan vi sist såg varandra. Det hade varit en hel del på gång här som jag hade missat. Efter en ttag sa hon att hon var hungrig, då frågade jag henne "Vill du gå på en promenad?" Hon verkade lite förvirrad men sade inte nej, hon nickade så vi tog på oss våra jackor och skor och gick ut. Det var fortfarande vackert väder, nästan en helklar himmel, bara några vita moln här och där. Vi gick mot den inre staden. Hon frågade vart vi var på väg men jag sa till henne får du se. Vi pratade en hel del på vägen, berättade jag för henne om vad jag hade gjort, tyvärr var inte mycket att säga eftersom jag har mest tillbringat min tid söker jobb eller går fiska med några vänner. Eller spela HoN.


När vi kom närmare vårt mål började hon inse och när vi kom fram så log hon bara. Jag har tagit oss till den plats vi hade vår första dejt, eftersom den natten berättade hon att hon älskade platsen. Maten var utsökt inredning var annorlunda, jag älskade till och med det här stället. Det var en liten plats inte en massa kunder så vi hade inga problem att få ett bord. Vi satte oss ner och beställde vår mat. Jag väljer stekt kyckling med sötsur sås och ris. Hon gjorde samma sak. Vi båda älskade kyckling. Jag beställde i lite tzatziki att ha till kycklingen. Än en gång fann vi oss att bara sitta med varandra och prata väntandes på vår mat. Vi pratade om hur jag hade kommit upp här. Jag berättade hur jag hade "lånat" min fars bil och körs upp här med hjälp av GPS. Hon bara log och sa att du är galen du vet det. "Haha, ja jag har hört det Johanna sade samma sak vi pratade om hur det går för henne här i skolan, vad hon vill göra när hon har gjort klart allt här, och vad jag vill göra. Vår middag kom äntligen efter en 15-20 minuter väntan. Det var gott, vi hade en trevlig kväll. Vi slutade aldrig prata om vi inte hade våra munnar fyllda med mat. Efter middagen på väg ut ur restaurangen drog on ut hennes plånbok var på väg att betala, tog jag min hand och bara lade den över hennes och tryckte dem neråt, "Jag tar det här" (hade ett par hundra i kontanter kvar) Hon log och gick ut genom ytterdörren. Jag betalade för vår middag och gick ut. Det var nu mörkt, vi hade tillbringat en 2-3 timmar i att bara prata & äta. klockan började närma sig 18:00 och vi började röra oss hem. När vi kom hem igen gick vi in ​​bara för att finna Johanna, Alexander, Hanna & Joakim sittandes i köket.


De tittade alla på oss, sedan på mig. Alla så hälsade på mig Hanna hoppade upp och kramade mig, sen kom Alexander & Joakim strax efter för att krama mig. Frågade mig hur jag har varit, jag sade att allt varit bra. Joakim frågade varför är du här? Jag tittade på Amanda då verkade de alla att förstå för det blev tyst, men nickade. eftersom jag hade alla människor där frågade jag dem, "skulle ni vill titta på Twilight med mig och Amanda? Nummer två och tre btw." De alla sa ja, visst låter göra det!


J - "Hanna du har väl fortfarande filmerna?
H - "Ja, jag drar och hämtar dem"
J - "Awesome, ses där uppe om 10?"
H, J, A - "blir bra!"


De bodde alla i det andra huset "Masen" så att de gick dit för att få något att dricka och lite snacks. Jag och Amanda gick in till hennes rum, tog av våra jackor, jag satte mig ner på sängen. Hon stod kvar och tittade på sin spegel. Hon vände sig om såg på mig.


A - "Jay, jag vet inte vad jag ska säga, men tack så mycket."
J - "Du behöver inte säga något, att se dig lycklig igen är tillräckligt"


Det var tyst igen, hon satte sig vid sidan av mig och kramade mig, lutade sitt huvud mot min axel. Tiden gick fort, vi var tvungna att gå upp till övervåningen. vilket vi gjorde. Vi gick upp och satte oss i soffan de andra hade inte kommit ännu, men skulle så vilken minut som helst. Jag satte mig i hörnet av soffan Amanda tog plats vid sidan av mig, vilar sitt huvud på min axel. De andra kom och satte sig, vi började titta på film. Hade hur kul som helst, pratade en hel del under filmen också. Alla ville komma ikapp med mig om vad som pågått här och i mitt liv. Alla skrattade och allt var bara bra. Jag insåg nu hur mycket jag hade saknat det här. Under den andra filmen ringde min mobil, jag tog upp det och såg att det var min far.


Jag gick ut och svarade i telefonen på andra sidan skrek min far om vart jag var, frågade vart bilen var, jag försökte förklara men kunde inte få ut något vettigt. Jag lade på och gick tillbaka till filmen. Nu sitter jag här, 14 missade samtal från farsan, vad fan ska jag säga till honom? Hur ska jag förklara?