Är det helt möjligt att uppleva total lycka och vara helt nöjd med livet. Utan att vilja ha något mer, och inte ha några problem. Har du någonsin upplevt det?


Tanken om detta slog mig när jag så här på natten satt o snacka med en polare jag har över internet. Den tjejen har i princip allting, hon får nästan vad hon vill, hon har många vänner, har en kille som skämmer bort med henne precis vad hon vill. Så hon behöver inte jobba eller något. Hon säger nu att livet leker, men det verkar fortfarande som hon inte är helt tillfreds med allting. Hon som precis alla andra, verkar ju alltid sträva efter mer, utan att njuta av det som redan kretsar kring henne.


Ligger det i människans natur att leva så här? Kan man någonsin bli helt, totalt lycklig med allting i livet? Eller handlar bara vårat öde om att sträva efter nya mål, som uppehåller än ett tag innan man börjar gå efter nya saker för att tillfredsställa sig själv?


Är nog för tillfället ganska olycklig och mår väl sådär, men jag har faktiskt varit väldigt nära total lycka. Tror jag i alla fall.. Var på sommarlovet när man var yngre, gled runt med en tio personer som man älskade och allting bara flöt. Nästan så mycket så man tyckte att det var komiskt och undrade; "vad har jag gjort för att förtjäna det här?" Ungefär.


Så låt oss nu dela våra tankar om detta! Tror du det går att ha ett totalt perfekt, utan att kräva något mer?

__________________