Livet byggs upp av många skeden, uppväxten och tidiga barndomen till tonåren och vuxenåldern tills man blir en åldring och pensionerad. Vilken ålder / vilket livsskede tycker ni är bäst? Vilket ser ni mest framemot eller vilket saknar ni mest? Varför? :)


Själv tycker jag barndomen var god då man inte hade något ansvar och levde och leechade på andra så att säga, man var fri (inte på samma sätt som nu) och man fick leva lugnt och folk hade inte så stora krav på en då.


Däremot ser ja framemot den tiden då jag har ett jobb och stadig ekonomi samt fru/barn och livet rullar på.