Jag var nyss till affärn för att handla mina söndagskarameller. Betalde med en hundring och fick 35 kronor tillbaka i växel, trodde jag... Sen när jag skulle hem från affärn tog jag bussen och betalde med pengarna jag fick i växel från affärn. Jag var ensam på bussen och det var ganska skönt eftersom det var stressigt på affärn. Hursomhelst så märkte jag efter en stund att bussen tog en konstig väg. Brydde mig inte så mkt för tänkte väl att nån väg var avspärrad. Men sen kommer vi längre och längre bort från stan. Bondgårdar och skit överallt.


Jag bestämmer mig för att konfrontera busschafförn och fråga vad som pågår. Han säger inget men efter en stund så svänger han av in på en parkeringsplats. Sen säger han "-Avstigning", med bestämd röst.


Jag går ut och allt känns konstigt. Även busschaffisen kommer ut och börjar gå mot mig. Han har en stol i handen, som han ställer framför mig och ber mig att sitta ned. Jag gör som han säger, främst på grund utav att jag är trött efter att åkt på guppiga vägar. Jag har ont i arslet helt enkelt.


Varpå busschaffisen börjar asgarva. Han skrattar högt och ljudligt som bara en fet man i sina bästa år kan göra. Sen säger han:


"APRIL APRIL JAG KAN LURA DIG VART JAG VILL, HAHAHA"


Jag känner mig häpen. Min underkäke känns alldeles le och jag stirrar på mannen med öppen mun.


Sen sekunden senare. Mannen fram sin revolver som han haft under bältet, siktar, och skjuter mig i munnen. Jag börjar blöda kraftigt och faller ned.


"-SÅ GÅR DET OM MAN BETALAR MED FALSKA PENGAR. RÄTT ÅT DIG"


Så många tankar rusar igenom min hjärna samtidigt som jag ser mannen ta sin stol och går tillbaka mot bussen.


Jag visste inte jag betalade med falska pengar...


Men...


-Varför gav kassörskan i affären mig falska sedlar?
- Varför regerade busschaffisen på detta sätt?
- Är det något slags sjukt aprilskämt eller vad?


Blodet forsar ur min mun och jag ser bussen åka iväg. Tänker att jag på något sätt måste stoppa blödningen, för annars kommer jag dö...


Jag river sönder min tisha och proppar munnen full med tyget. Det verkar funka och jag bestämmer mig för att gå hemöver med hjälp av gpsen i min mobil.


Så nu sitter jag här vid min dator långsamt förblödandes eftersom jag inte vågar lita på någon i samhället. Om jag ringer 112 så säger det väl antingen "April april, vi bara skoja det kommer ingen ambulans" eller så proppar de mig full med konstiga preparat som jag blir alldeles sinnessjuk utav.


Jag får helt enkelt uthärda denna dag och hoppas jag överlever till morgondagen.


Ett råd till er här på fragbite: lita inte på någon idag.