Hej allihopa, tänkte bara skriva av mig lite och höra om ni har nå tips. Allt började med att jag fick ett samtal från min mamma i måndags, till en början var det bara vanligt prat så att säga men sedan berättade hon att min morfar hade dött vid 11tiden på dagen.


Blev helt chockad och när jag förstod kunde jag inte hålla tårarna borta. Lillasyster kommer in i rummet gråtandes och frågar om jag hade hört vad som hade hänt.. Som storebror försöker man som vara lite macho eller vad man ska säga, man försöker ju bara skydda sina sin familj. Så försöker hålla tårarna borta, men allt i onödan.


Hursomhelst, jag och min mormor och morfar har vart riktigt nära under min uppväxt (är 18, snart 19 nu) och har träffat dem flera ggr i veckan, men nu inom 5år så började de bli riktigt gamla. De hamnade in på ålderdomshem och började bli riktigt glömska, ibland kom de inte ihåg vem jag var. Och nu är morfar död..


En sak som jag har ångest för eller vad man ska säga, hade gjort nästan vad som helst för att spola tillbaks tiden till i fredags. Skjutsade min syster till sjukhuset vart min mamma jobbade för hon skulle hämta något, vid den här tidpunkten hade jag inte träffat morfar på ungefär 2månader. Men iallafall, så när syster kliver ut ur bilen frågar hon om jag vill följa med upp och säga hej till mamma och morfar som ligger på sjukhuset med lunginflammation (han är, eller var 81..


Säger då att nej det är lugnt, jag tar det en annan gång. Hälsa dem och så hörs vi senare ikväll.. VARFÖR I HELVETE ÄR JAG SÅ DUM I HUVUDET?! mår så dåligt pga att jag inte for och hälsade på min kära morfar, hade gett vad som helst för att träffa honom igen.


Jaha, nu börjar tårarna rinna igen, hojj .. Vet inte vad jag ska kunna ta mig förbi det här.. har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv, har aldrig känt på hur det är att förlora någon heller, eller förutom nu. Vet inte vem jag ska prata med, känner mig tom, idiotisk..


Så vad gör jag nu? :/