1
Råkade roffa åt mig fin möbel, hjälp
Postat av d1ck j0nes den 6 Februari 2012, 15:05
10 kommentarer · 395 träffar
Tjo,
var häromdagen på väg till affären precis innan stängningsdag. Bor på högsta våningen, så jag åker alltid hiss. Den här gången svarar hissen inte, utan när jag trycker upp den hörs bara hur den gör en ansats till att starta och sen stannar igen med ett "ka-lunk". Trycker flera gånger och känner hur ilskan och stressen växer för var gång.
Tittar ner för trapporna och ser något drägg som nonchalant blockerar hissdörren från att stängas (!) medan hans polare lastar in allsköns skit i den. Jag känner vid det här laget ett outgrundligt mörker inom mig, och hur ilskan kokar i blodet.
Drägget går sedan bort från hissen (antagligen för att öppna portdörren så att mer skit kan bäras in), och jag ser min chans och trycker upp hissen.
Förblindad av hat vräker jag ur några pinaler, och lyfter bort en pigtittare som jag rusar iväg med in i min korridor, med planen att gömma den någonstans. Hör dock hur någon ropar och springer i trappan, och i panik tvingas jag springa in i min lägenhet med den. Tror jag hann få igen dörren PRECIS så att de inte hann se vilken dörr det var, dessutom lär de ha tittat bort mot hissen istället (min korridor är åt motsatt håll).
Nu i efterhand känns det som om jag kanske gick för långt (är ingen tjuv och känner stort förakt för lagbrytare) och borde återlämna den, då den kanske är antik eller har högt affektionsvärde. Problemet är dock att spegelglaset krossades häromsistens när jag körde med hantlarna lite ovarsamt (lol).
Samtidigt som skuldkänslorna nu kryper sig på, känns det ju lite svagt att ge in för dem. Ens intellekt och beräknande förnuft ska styra, inte några känslor.
Som (teoretiskt) alternativ, tror ni det är lönt att låta restaurera den någonstans och eventuellt återlämna den eller åtminstone höra efter vad den är värd (är den värd mycket kanske man kan skicka en del av beloppet som kompensation)?
På antikrundan säger de ju alltid att värdet sänks rejält om inte spegelglaset är original, så jag funderar nu på om det inte istället är bättre att mörka ner hela händelsen?
Pigtittaren verkar ha en bräcklig konstruktion; benen är nog bara att bryta av, och spegelglaset är redan "uppdelat" så att säga. Benen går nog ner i sopnedkastet, själva kroppen går nog ner i hockeytrunken och kan smusslas ut och slängas i pappersinsamlingen. Det man inte vet har man ju som bekant inte ont av.
Tack
var häromdagen på väg till affären precis innan stängningsdag. Bor på högsta våningen, så jag åker alltid hiss. Den här gången svarar hissen inte, utan när jag trycker upp den hörs bara hur den gör en ansats till att starta och sen stannar igen med ett "ka-lunk". Trycker flera gånger och känner hur ilskan och stressen växer för var gång.
Tittar ner för trapporna och ser något drägg som nonchalant blockerar hissdörren från att stängas (!) medan hans polare lastar in allsköns skit i den. Jag känner vid det här laget ett outgrundligt mörker inom mig, och hur ilskan kokar i blodet.
Drägget går sedan bort från hissen (antagligen för att öppna portdörren så att mer skit kan bäras in), och jag ser min chans och trycker upp hissen.
Förblindad av hat vräker jag ur några pinaler, och lyfter bort en pigtittare som jag rusar iväg med in i min korridor, med planen att gömma den någonstans. Hör dock hur någon ropar och springer i trappan, och i panik tvingas jag springa in i min lägenhet med den. Tror jag hann få igen dörren PRECIS så att de inte hann se vilken dörr det var, dessutom lär de ha tittat bort mot hissen istället (min korridor är åt motsatt håll).
Nu i efterhand känns det som om jag kanske gick för långt (är ingen tjuv och känner stort förakt för lagbrytare) och borde återlämna den, då den kanske är antik eller har högt affektionsvärde. Problemet är dock att spegelglaset krossades häromsistens när jag körde med hantlarna lite ovarsamt (lol).
Samtidigt som skuldkänslorna nu kryper sig på, känns det ju lite svagt att ge in för dem. Ens intellekt och beräknande förnuft ska styra, inte några känslor.
Som (teoretiskt) alternativ, tror ni det är lönt att låta restaurera den någonstans och eventuellt återlämna den eller åtminstone höra efter vad den är värd (är den värd mycket kanske man kan skicka en del av beloppet som kompensation)?
På antikrundan säger de ju alltid att värdet sänks rejält om inte spegelglaset är original, så jag funderar nu på om det inte istället är bättre att mörka ner hela händelsen?
Pigtittaren verkar ha en bräcklig konstruktion; benen är nog bara att bryta av, och spegelglaset är redan "uppdelat" så att säga. Benen går nog ner i sopnedkastet, själva kroppen går nog ner i hockeytrunken och kan smusslas ut och slängas i pappersinsamlingen. Det man inte vet har man ju som bekant inte ont av.
Tack
