Det känns helt sjukt men jag hatar att inte kunna somna om nätterna ( jag lider lite utav insomnia) och varje gång jag inte kan sova så känner jag mig sjukt ensam på nätterna.


Börjar å blicka tillbaka genom hela barndomen och hela ungdomslivet. Känns som att jag vill ha någon att prata med om nätterna men alla sover och det är inte så nice att ringa å väcka någon heller.


Känner ni igen er? Därför känns det sjukt jobbigt att man inte kan sova speciellt om nätterna. Hade jag varit vaken på dan så hade det inte varit samma sak. Då hade man åtminstone haft nån att snacka med.


Borde finnas nån natt-chatt nånstans?


Hur upplever ni nätterna? Ibland slår jag på en film just för att döda ensamheten.