1
Det oväntade kioskbesöket
Postat av m0rti den 5 December 2011, 16:39
15 kommentarer · 861 träffar
Tjena Fragbite. Drog ner till den där fattiga kiosken nere vid fotbollsplanen efter skolan idag som säljer sådär löjligt billigt godis.
Det var jag och polaren, Jonas. Det började bli en rutin, har man inga koll på sina priser får man räkna med trogna kunder liksom. Vi tog den vanliga vägen runt sjön där Jonas alltid brukar jaga ankorna, och förbi sjukhuset där vi brukar skyffla bort saltet så pensionärerna åker på bredsladd med sina hjuldrivna naturfordon.
I kiosken står Ahmed som vanligt, med ett brett leende och förjävla mycket hår i nacken, Jonas kan inte hjälpa att skrika motbjudande.
"Hallå grabbar, det vanliga? Lite godisgott?"
"Amen för fan Ahmed har du blivit pervers din jävel?" säger Jonas. Jsg börjar skratta som fan. Det gör inte Ahmed. Jonas lyckas hoppa undan men jag är inte beredd, vår käre kioskägare böjer sig ut ur båset och kopplar ett järngrepp runt min krage och drar in mig i kiosken.
"SLÄPP HONOM DIN JÄKLA KLÅPARE" skriker Jonas och börjar skaka i gallret jämte öppningen.
"SPRING JONAS, HAN HAR MIG!" skriker jag förkrossat medan Ahmed stänger luckan, med min sista luft i lungorna skriker jag "ANROPA KLANEN!".
Vi var tajta i vår klan, det var jag, Jonas, Bagarn och Challe. Vi lämnade aldrig någon bakom.
"Vafan gör ni jävla snorunge!" säger Ahmed och ruskar mig i tröjan. Jag var inte så jävla kaxig, jag var livrädd. Visst hade vi busat en jävla massa i våra dagar, men jag hade aldrig hamnat i problem. Detta var jag inte beredd på, jag saknade klanen. Jag kände hur jag började gråta och snörvlade "de vaa ju Jon....jonas, jag har inbte gjort något".
"DU DU SKRATTADE NÄR HAN SA PERVO JAG ÄR FAN INTE..."
"SLÄPP MIG DITT JÄVLA PUNGHUVE DU HAR FAN KIDNAPPAT MIG" Jag tjuter som ett barn, innerst inne var jag bara rädd.
Jag hör hur det dunkar i väggen utanför kiosken, klanen hade anlänt. Men jag visste att dom inte kunde ta sig in. En stol flyger in i rutan och AHmed lbir riktigt arg.
"DU HJAG har varit som en far åt er småglin jag HAR FAN...."
"....KIDNAPPAT MIG! Du är så jävla äcklig Ahmed, fyfan vi köpte ju alltid ditt smutsiga jävla SVINGODIS! Det smakar fan som grismat" tårarna vällde ner för kinderna och Ahmed släppte inte greppet runt min krage.
"Vad tycker du jag ska göra?"
"Klanen kommer döda dig" jag slutade inte tjuta.
"Vilken.."
"Polisen är utanför". Bagarn har tagit med sin grammofon vi brukar använda när vi lanar på natten, när vi busar.
"Släpp Erik annars spränger vi kiosken" ekar det utanför. Men Ahmed går inte på det.
Bagarn hoppar till när Ahmed öppnar luckan och börjar skrika svordomar åt klanen, det här var allvar. Det här hade i inte tränat på. Men Jonas får en snilleblixt. Han har smygit sig fram vid sidan av kiosken och hoppar ut vid luckan samtidigt som han drar en flaska i huvudet på Ahmed. "KOM ERIK".
Jag fylls av adrenalin. Detta var min chans, klanen hadek ommit för att frita mig. Jag torkar mig snabbt i ansiktet och reser mig upp, trycker ner en påse nappar i jackfickan och slänger mig mot luckan. Jonas är där och drar ut mig.
Men då känner jag Ahemds fasta grepp runt mina anklar. Fan, nu dör jag.
"SLÄPP MIG! Vi ville bara köpa godis fatta DET!". Men hans grepp är fast. Resten av klanen hjälper skrikandes till i en dragkamp som hamnade om liv och död. Jonas hade gått på dragkamp i lågstadiet, han ställde sig med fötterna på sidan och drog i min ena arm. Jag lyckas sparka mig fri med en fot och matar så många sparkar jag orkar mot Ahmeds ansikte. Challe tar en sten och kastar i magen på honom. Sen springer vi mot Challes hus, allt vad vi orkar. När vi kommer dit springer vi in och låser dörren och springer ner i källaren. Challes föräldrar frågar vad vi gör men vi säger att det har ni inte med att göra.
Jag kunde inte hjälpa chocken och börjar gråta, men klanen retas inte. Dom förstår att jag hade varit i den största faran. Vi skulle aldrig mer köpa godis hos Ahmed.
Vi pratar inte om det i skolan, men vi är alla väldigt oroliga och funderar på det varje kväll. Kan Ahmed ta reda på vad vi heter och anmäla oss till polisen? Kan vi sätta dit honom för att han kidnappade mig?
Det var jag och polaren, Jonas. Det började bli en rutin, har man inga koll på sina priser får man räkna med trogna kunder liksom. Vi tog den vanliga vägen runt sjön där Jonas alltid brukar jaga ankorna, och förbi sjukhuset där vi brukar skyffla bort saltet så pensionärerna åker på bredsladd med sina hjuldrivna naturfordon.
I kiosken står Ahmed som vanligt, med ett brett leende och förjävla mycket hår i nacken, Jonas kan inte hjälpa att skrika motbjudande.
"Hallå grabbar, det vanliga? Lite godisgott?"
"Amen för fan Ahmed har du blivit pervers din jävel?" säger Jonas. Jsg börjar skratta som fan. Det gör inte Ahmed. Jonas lyckas hoppa undan men jag är inte beredd, vår käre kioskägare böjer sig ut ur båset och kopplar ett järngrepp runt min krage och drar in mig i kiosken.
"SLÄPP HONOM DIN JÄKLA KLÅPARE" skriker Jonas och börjar skaka i gallret jämte öppningen.
"SPRING JONAS, HAN HAR MIG!" skriker jag förkrossat medan Ahmed stänger luckan, med min sista luft i lungorna skriker jag "ANROPA KLANEN!".
Vi var tajta i vår klan, det var jag, Jonas, Bagarn och Challe. Vi lämnade aldrig någon bakom.
"Vafan gör ni jävla snorunge!" säger Ahmed och ruskar mig i tröjan. Jag var inte så jävla kaxig, jag var livrädd. Visst hade vi busat en jävla massa i våra dagar, men jag hade aldrig hamnat i problem. Detta var jag inte beredd på, jag saknade klanen. Jag kände hur jag började gråta och snörvlade "de vaa ju Jon....jonas, jag har inbte gjort något".
"DU DU SKRATTADE NÄR HAN SA PERVO JAG ÄR FAN INTE..."
"SLÄPP MIG DITT JÄVLA PUNGHUVE DU HAR FAN KIDNAPPAT MIG" Jag tjuter som ett barn, innerst inne var jag bara rädd.
Jag hör hur det dunkar i väggen utanför kiosken, klanen hade anlänt. Men jag visste att dom inte kunde ta sig in. En stol flyger in i rutan och AHmed lbir riktigt arg.
"DU HJAG har varit som en far åt er småglin jag HAR FAN...."
"....KIDNAPPAT MIG! Du är så jävla äcklig Ahmed, fyfan vi köpte ju alltid ditt smutsiga jävla SVINGODIS! Det smakar fan som grismat" tårarna vällde ner för kinderna och Ahmed släppte inte greppet runt min krage.
"Vad tycker du jag ska göra?"
"Klanen kommer döda dig" jag slutade inte tjuta.
"Vilken.."
"Polisen är utanför". Bagarn har tagit med sin grammofon vi brukar använda när vi lanar på natten, när vi busar.
"Släpp Erik annars spränger vi kiosken" ekar det utanför. Men Ahmed går inte på det.
Bagarn hoppar till när Ahmed öppnar luckan och börjar skrika svordomar åt klanen, det här var allvar. Det här hade i inte tränat på. Men Jonas får en snilleblixt. Han har smygit sig fram vid sidan av kiosken och hoppar ut vid luckan samtidigt som han drar en flaska i huvudet på Ahmed. "KOM ERIK".
Jag fylls av adrenalin. Detta var min chans, klanen hadek ommit för att frita mig. Jag torkar mig snabbt i ansiktet och reser mig upp, trycker ner en påse nappar i jackfickan och slänger mig mot luckan. Jonas är där och drar ut mig.
Men då känner jag Ahemds fasta grepp runt mina anklar. Fan, nu dör jag.
"SLÄPP MIG! Vi ville bara köpa godis fatta DET!". Men hans grepp är fast. Resten av klanen hjälper skrikandes till i en dragkamp som hamnade om liv och död. Jonas hade gått på dragkamp i lågstadiet, han ställde sig med fötterna på sidan och drog i min ena arm. Jag lyckas sparka mig fri med en fot och matar så många sparkar jag orkar mot Ahmeds ansikte. Challe tar en sten och kastar i magen på honom. Sen springer vi mot Challes hus, allt vad vi orkar. När vi kommer dit springer vi in och låser dörren och springer ner i källaren. Challes föräldrar frågar vad vi gör men vi säger att det har ni inte med att göra.
Jag kunde inte hjälpa chocken och börjar gråta, men klanen retas inte. Dom förstår att jag hade varit i den största faran. Vi skulle aldrig mer köpa godis hos Ahmed.
Vi pratar inte om det i skolan, men vi är alla väldigt oroliga och funderar på det varje kväll. Kan Ahmed ta reda på vad vi heter och anmäla oss till polisen? Kan vi sätta dit honom för att han kidnappade mig?
