Hej på er allesammans.


Det har nu gått 2 månader sen jag och flickvännen bröt upp, allt har varit ett helvete.


Vi har fortfarande kontakten, för vi båda behöver varandra.
Men det som gör ont, är att jag inte har henne fysiskt längre. Att bilden av henne är försvunnen, att jag får somna ensam (i en dubbelsäng jag skaffade för våran skull..) Att hon har skaffat ett ny kille när hon fortfarande behöver mig, hon älskar mig fortfarande.


Det gör verkligen ont när jag tänker på henne, jag känner hat, ilska men samtidigt lycka och saknad.
Lite dumt att säga, men det känns lättare när någon dör, då man vet att det är slut på riktigt.


Just nu, har jag intalat mig själv att försöka vinna henne tillbaka på något jävla sätt. Det är inte bra för mig själv men jag vill verkligen ha henne.


Mina kompisar säger b.la. "Skit i henne, hon har bara gjort dig illa den senaste tiden" "Det finns gott om andra tjejer!"
Det är sanna ord men det är henne jag vill ha.


Min plan är:
Vänta ut tills hon förstår vad hon förlorat, när hon inser att det vi hade var verkligen något speciellt och denna nya kille inte uppfyller tomheten som uppstod efter mig.
Men för att detta ska lyckas, kan jag inte umgås med henne och det är ett stort problem då vi nästan är beroende av varandra. Hon vill ha kvar mig hela livet säger hon, att hon aldrig kommer hitta en annan kille som älskar henne lika mycket som jag gör. Att jag är den bästa.


Och den här punkten, disc:
Släppa bruden, eller försöka vinna tillbaka?