Hej!


Ja nu kommer en till fattig bölande tråd, men jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Jag hade en flickvän, vi flyttade ihop och skaffade egen lägenhet där vi bodde i 4 år tillsammans. Från ingenstans berättar hon för mig att hon vill bryta för hennes känslor för mig är mer som bästa vän än som pojkvän.


Detta var snart en månad sedan, och det går inte EN sekund utan att mina tankar vandrar till henne. Jag bor nu själv i lägenheten, har hand om våran hund, går promenader vi alltid gick, får sova ensam i sängen vi alltid låg tillsammans i.


Detta tar bokstavligt talat kål på mig, jag är med polare, familj och försöker göra roliga saker, men INGET är kul, även om jag tvingar mig själv så finner jag inget roligt. Hur kan det bli så här? jag har tappat livslusten, och mitt ex är utomlands och festar med sin polare? Detta var en tjej jag satsade allt på, gav mitt liv för henne.


Fan sorry att jag kommer hit och bölar, men det känns som jag aldrig kommer att komma igenom detta. Är 23 år, lite äldre än vad många här på forumet är, men kärlek gör väl lika ont i alla åldrar? vad vet jag. Vad fan ska jag göra? hur kommer man över något sådant här?


Är inte en person som gillar att visa känslor, och gråter väldigt sällan, men det här har tagit knäcken på mig. Skönt att få skriva av sig... antar jag.