Tja! Har varit kompis och flirtat med en tjej sen ett år tillbaka.
Sista 3-4 månaderna har det varit lite tjafs, jag har haft lite mer känslor men hon har bara velat vara kompis.


har inte så många kompisar och jag gillar henne som kompis med, vi har haft en del kul ihop och så.


Sista månaden har det varit mer tjafs och hon har betett sig avvisande och störigt när vi setts ute. Hon säger själv att hon inte vet varför men att hon reagerar kraftigt när jag försöker prata med henne.


Hon tyckte det kändes rätt jobbigt för henne när det blev så, bl a när vi setts på krogen. Kändes inte alls bra sa hon.
Hon vet inte varför hon reagerar så kraftigt och konstigt på mig och hon frågade mig om jag hade nån ide varför det blir så.


Hade inget bra svar, vi diskuterade/tjafsade lite fram och tillbaka men kom ingen vart.
Till slut sa hon att det var lika bra att vi stoppade nu och att jag fick ha det så bra iaf.


Sen tog hon bort mig från sin facebook och jag messade och sa att jag faktiskt ville ha henne som kompis och att jag skulle sakna henne och att jag kände mig rätt ledsen. Hon svarade: "håll ut vännen, kram"


Nu har det gått tre veckor och vi har inte hörts av alls. Inte tel, inte sms, ingenting.


Kanske låter larvigt för er, men jag har svårt att få vänner som vill göra saker och umgås med mig.


Det beror nog mycket på att jag sitter i rullstol och många tycker det är jobbigt att ha med mig för det blir en del extra strul.
Sen vet inte många hur de ska bemöta mig, de blir bara osäkra och rädda.


Så då blir det liksom att jag inte får "va med" och känner mig jävligt utanför ofta.


Hon var en av rätt få som faktiskt bemötte mig normalt och vettigt, förut alltså, och hängde med mig och käka, åkte bil, tog en öl, gick på krogen, fikade, pratade osv.


Därför känns det rätt ledsamt nu när hon inte verkar vilka vara kompis ens längre :( känns jävligt tomt.


Och jag förstår inte varför hon reagerar som jag beskrev, svarar bara spydigt och lite elakt när jag pratar med henne. Och sen säger hon att hon inte själv fattar varför heller, och nästan ber om ursäkt.
Vad fan kan sånt bero på?


Jag undrar ibland om det är så att hon har känslor för mig men helst inte vill ha det, för jag sitter i rullstol? Hon kanske är rädd för vad hennes andra kompisar skulle säga osv?


Jag tror att hon fortfarande egentligen vill va kompis men att hon inte orkar och vågar riktigt, som sagt hon kanske är rädd för vad hon kanske känner? Jag vet inte.


Ska jag höra av mig nåt eller ska jag vänta?


Sorry blev långt...