Hejsan.


Det som inte fick hända har hänt, det är slut på riktigt.


Ska dra detta kort så att så många som möjligt orkar läsa, för jag behöver hjälp.


Jag gjorde slut med min flickvän igår, för att jag själv mår så förbannat dåligt, så jag vill inte att hon ska må dåligt pga mig. Hon blev såklart jätteledsen, och förbannad, sa att hon aldrig skulle förlåta mig osv.


Så pratade vi även idag, försökte berätta hur jag menade och hon tyckte även hon nu mot slutet att vi skulle göra slut.


Men jag ångrar mig så förbannat mycket, klarar mig inte utan henne, och då jag försöker berätta detta säger hon att hon inte tror mig, att jag bara sa att det var för hennes skull, för att ha en bra anledning, och att jag bara ångrar mig nu.


Vi har verkligen haft det svårt genom vårat förhållande, vi bor 100 mil ifrån varandra, bokstavligt talat, vi bråkar nästan jämt, och vi mår enbart bra då vi är tillsammans.


Kanske svårt för er att leva er in i detta. Men försöker förklara.


Men även trots detta har vi kämpat, för att vi älskar varandra, och jag älskar henne, över hela mitt hjärta.


Men just nu, och denna gången så vet jag inte vad jag ska göra.


Jag har ingen livslust alls, jag orkar ingenting och jag är trött på hela livet.


Jag vill ha tillbaka henne, och även må bra, men det är så jävla svårt då jag bara vill skita i allt och bara ta den fega vägen ur allt. För jag är inte stark nog. Har försökt ta mitt liv, flera gånger, men aldrig riktigt lyckats, kanske beror det på min rädsla, kanske är det ödet.


Det jag vet är iallafall att om jag fick välja, så skulle jag ligga med min flickväns huvud mot min bröstkorg och sakta känna livet rinna ur mig. Hur sjukt det än låter


Snälla kom med tips om hur jag ska fixa detta.

Edit: Är för ledsen för att tänka på hur jag formulerat mig, så fråga om något är oklart