Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna och inte Fragbites.
fick en rungande start på säsongen. Seger mot , pressade i s återkomst till den stora scenen. Det kändes som att något var på väg att hända.
Sedan dess har det gått troll i maskineriet.
Visst, man slog FUT i kvalet till Rio. Men det följdes upp av en förlust mot Nuclear Tigeres (rank 65). Därefter två raka tidiga uttåg i CCT-turneringar. Ett steg fram, två tillbaka.
När inbjudningarna till IEM Atlanta-kvalet kom väcktes ändå något i mig. Många topplag valde att stå över huvudturneringen vilket ledde till att fältet öppnade sig. Plötsligt såg det mänskligt ut att kunna kvala in.
Faktum är att Eyeballers var tredje högst rankade lag i kvalet enligt Valves ranking. Endast och K27 stod över dem. Det blev inte bara ännu ett kval. Det blev ett gyllene läge.
Jag skrev halvt raljant till kollegorna att krönike-sågen skulle plockas fram om laget inte ens tog sig så långt att en Atlanta-biljett låg i potten.
Och nu är vi här.
Förlust i öppningsmatchen mot Bet-M (rank 64). En skakig seger mot (rank 53). Sedan aldrig nära att besegra .
Uttåget var ett faktum.
Förlusten mot Ence är inte problemet. Jag håller dem som favoriter oavsett vad rankingen säger. Problemet är att man hamnar där överhuvudtaget. Att man sätter sig i den sitsen genom att förlora mot rank 64 i ett så viktigt kval.
Det är det som skiljer lag med potential från lag som tar nästa steg.
Det tröttsamma är att nivån finns där. Insatsen mot Vitality var enligt mig starkare än den mot Faze. Faze kom från en Major där allt gått deras väg. För dem var det ännu en match. För Eyeballers var det den största på flera år så det fanns garanterat grader av underskattning från storlaget. Men man pressade världsettan i den efterföljande matchen och borde ha vunnit första kartan. Det är det verkliga beviset på att kapaciteten finns.
Men toppnivå då och då räcker inte.
Det är lägstanivån som avgör kval. Det är disciplinen i “måstematcherna”. Det är förmågan att vinna de matcher man inte får förlora.
I ett kval som detta, där dörren faktiskt stod på glänt, hade Eyeballers chansen att öka sannolikheten för Majorspel om inte nu i sommar, så nästa i höst. Det gäller att leverera när tillfälle ges, annars kommer laget fortsatt att få tjata till sig inbjudningar till de största turneringarna.
Potentialen är inte problemet.
Leveransen är det.
Allt gott
Axel
