Det börjar hända saker och ting i den svenska CS-scenen. Det framstår som uppenbart att de två stora svenska organisationerna
Detta förhållningsskifte är dock ännu i sin krubba, och i min bok kommer det inte en dag för tidigt. Allt för länge har den svenska CS-scenen agerat återvinningsstation. Gamla välkända spelare har fått chans på chans, trots att det alltid funnits yngre mer lovande spelare som väntat på möjligheten att visa upp sina kvalitéer på de stora scenerna. Detta har i grund och botten varit ett ledarskapsproblem. Länge har det varit spelarna själva som valt, eller åtminstone haft för stor möjlighet att påverka vem de vill spela med, trots att dessa beslut helt och hållet borde ligga på tränarens och ledningens bord. När ett lag fungerar på det här sättet, smyger sig sentimentaliteten på, vilket leder till att privata relationer och goda minnen har allt för stor inverkan på beslutsfattningen.
Så pass enkelt är det förstås inte, och det finns andra variabler att ta i beaktan än rå talang. Legendarer som , eller liknande, har förstås ett högre marknadsvärde och kommer att locka både mera tittare och dra in mera stålar på merchandise. Klart det också kommer med risker att göra byten och ibland kan det ske förhastat, men utan förändring uteblir framstegen. I slutändan handlar det ändå om utveckling och resultat, och då måste organisationerna våga göra drastiska förändringar på kort varsel. Tidigare har det helt enkelt varit för dåligt; stundom har det handlat om lag hållit ihop inte månader, utan flera år för länge. Med det sagt börjar det nu puttra under ytan. Nip har kört igång sitt akademilag , vars spelare redan kommit till nytta, då Threat tidigare i år valde att bänka efter en tid av sämre resultat både från honom och från laget. In kom från just Young Ninjas.
Även och som sagt Fnatic har valt att ge chansen åt mindre beprövade, men mer lovande svenska spelare. I bägge fallen har det så här långt visat sig bära frukt. Dignitas med och i spetsen spelar nu med 21-årige i laget. Efter fyra månader i laget, är han så här långt en av lagets absolut bästa spelare med en rating på 1.05 och han har utan vidare passerat ögontestet. Samma gäller Jackinho i Fnatic, trots att han bara spelat en turnering. Han uppvisade dock imponerande spel under Cs_summit 7, där han genererade bättre siffror än både och , och hade 1.02 i rating när turneringen summerades då Fnatic knep en andraplats. Jag har inga föreställningar om att dessa tunna urval skulle vara tillräckligt för att bevisa det ena eller det andra, men jag argumenterar för att det finns positiva tecken och jag hoppas trenden fortsätter.
Samtliga spelarbyten ser så här långt bra ut, alltså gällande ztr, Jackinho och HEAP. Förhoppningsvis banar det här vägen för att organisationerna fortsätter våga satsa på unga, hungriga spelare. Det finns flera unga spelare som kunde vara där och nosa, exempelvis och som bägge uppvisat att de är namn för framtiden. Att unga spelare som dessa skulle känna att de på riktigt kunde utmana de äldre spelarna om deras platser, skulle gynna alla inblandade. Eftersom det skulle bli mera konkurrens om platserna och det gamla gardet kunde inte bli för bekväma på sina positioner. Om man tappar några procent och inte har viljan att styra upp det, kanske man finner sig i sitsen att man är tvungen att börja söka ny arbetsgivare. Hårda bud, men så här skapar man konkurrens, på riktigt.
Organisationer med svenska spelare, både nationellt och internationellt, borde ta modell av Nip och Threat. Flytta makten och ansvaret från spelarna till ledningen och ta utvecklingen år rätt håll. Det är dags att skapa möjligheter för Sveriges talanger. Jag tror nivån i Sverige skulle kunna höjas relativt snabbt med små medel. Sveriges CS-scen har fallit rejält de senaste åren, men kunde genom att gå i bräschen när det kommer till spelar- och tränarfilosofi, få ett försprång gentemot konkurrenterna och med det vinna tillbaka förlorad mark och åter bevisa att Sverige än en gång kan bli det ledande landet i CS.
och börjat släppa på sentimentaliteten i sina lagbyggen. I synnerhet Nip, som nu har i en mera exekutiv roll utöver sin uppgift som tränare, har sakta men säkert börjat implementera mera skoningslöshet när det kommer till vem som spelar och vem som inte spelar. Detta fick kanske sitt startskott när man valde att ersätta med , vilket för många kom som en blixt från klar himmel. Yngre spelare har tidigare värvats till de svenska lagbyggena, till exempel eller , men det har alltid varit påtvingat och på tok för sent. Fnatic verkar även de börja gå i en ny riktning, när de under vinterns speluppehåll plockade in den obeprövade talangen för att ta :s plats i laget, flusha som valt att bänka sig själv. Detta förhållningsskifte är dock ännu i sin krubba, och i min bok kommer det inte en dag för tidigt. Allt för länge har den svenska CS-scenen agerat återvinningsstation. Gamla välkända spelare har fått chans på chans, trots att det alltid funnits yngre mer lovande spelare som väntat på möjligheten att visa upp sina kvalitéer på de stora scenerna. Detta har i grund och botten varit ett ledarskapsproblem. Länge har det varit spelarna själva som valt, eller åtminstone haft för stor möjlighet att påverka vem de vill spela med, trots att dessa beslut helt och hållet borde ligga på tränarens och ledningens bord. När ett lag fungerar på det här sättet, smyger sig sentimentaliteten på, vilket leder till att privata relationer och goda minnen har allt för stor inverkan på beslutsfattningen.
Så pass enkelt är det förstås inte, och det finns andra variabler att ta i beaktan än rå talang. Legendarer som , eller liknande, har förstås ett högre marknadsvärde och kommer att locka både mera tittare och dra in mera stålar på merchandise. Klart det också kommer med risker att göra byten och ibland kan det ske förhastat, men utan förändring uteblir framstegen. I slutändan handlar det ändå om utveckling och resultat, och då måste organisationerna våga göra drastiska förändringar på kort varsel. Tidigare har det helt enkelt varit för dåligt; stundom har det handlat om lag hållit ihop inte månader, utan flera år för länge. Med det sagt börjar det nu puttra under ytan. Nip har kört igång sitt akademilag , vars spelare redan kommit till nytta, då Threat tidigare i år valde att bänka efter en tid av sämre resultat både från honom och från laget. In kom från just Young Ninjas.
Även och som sagt Fnatic har valt att ge chansen åt mindre beprövade, men mer lovande svenska spelare. I bägge fallen har det så här långt visat sig bära frukt. Dignitas med och i spetsen spelar nu med 21-årige i laget. Efter fyra månader i laget, är han så här långt en av lagets absolut bästa spelare med en rating på 1.05 och han har utan vidare passerat ögontestet. Samma gäller Jackinho i Fnatic, trots att han bara spelat en turnering. Han uppvisade dock imponerande spel under Cs_summit 7, där han genererade bättre siffror än både och , och hade 1.02 i rating när turneringen summerades då Fnatic knep en andraplats. Jag har inga föreställningar om att dessa tunna urval skulle vara tillräckligt för att bevisa det ena eller det andra, men jag argumenterar för att det finns positiva tecken och jag hoppas trenden fortsätter.
Samtliga spelarbyten ser så här långt bra ut, alltså gällande ztr, Jackinho och HEAP. Förhoppningsvis banar det här vägen för att organisationerna fortsätter våga satsa på unga, hungriga spelare. Det finns flera unga spelare som kunde vara där och nosa, exempelvis och som bägge uppvisat att de är namn för framtiden. Att unga spelare som dessa skulle känna att de på riktigt kunde utmana de äldre spelarna om deras platser, skulle gynna alla inblandade. Eftersom det skulle bli mera konkurrens om platserna och det gamla gardet kunde inte bli för bekväma på sina positioner. Om man tappar några procent och inte har viljan att styra upp det, kanske man finner sig i sitsen att man är tvungen att börja söka ny arbetsgivare. Hårda bud, men så här skapar man konkurrens, på riktigt.
Organisationer med svenska spelare, både nationellt och internationellt, borde ta modell av Nip och Threat. Flytta makten och ansvaret från spelarna till ledningen och ta utvecklingen år rätt håll. Det är dags att skapa möjligheter för Sveriges talanger. Jag tror nivån i Sverige skulle kunna höjas relativt snabbt med små medel. Sveriges CS-scen har fallit rejält de senaste åren, men kunde genom att gå i bräschen när det kommer till spelar- och tränarfilosofi, få ett försprång gentemot konkurrenterna och med det vinna tillbaka förlorad mark och åter bevisa att Sverige än en gång kan bli det ledande landet i CS.