Hösten 2021 spelade arton Dota 2-lag om 40 018 195 dollar på Arena Nationala i Bukarest. Ingen sponsor hade skjutit till den summan och ingen tv-rättighet låg bakom den. Pengarna kom från spelarna själva, en digital prydnadssak i taget. The International hade då vuxit till esportens mest säregna ekonomiska experiment, med en prispott som slog de flesta mästerskap i traditionell idrott. I augusti i år avgjordes turneringen i Shanghai om en pott som var ungefär en tolftedel så stor.
Ett compendium som blev en insamling
Spelföretaget Valve la 1,6 miljoner dollar på bordet till den första upplagan 2011 och fick hela branschen att haja till. Två år senare kom idén som förändrade allt. Compendiumet såldes som ett digitalt turneringsprogram med tips, förutsägelser och kosmetiska belöningar, och en fjärdedel av intäkterna gick rakt in i prispotten. Potten landade på knappt tre miljoner dollar, och Alliance vann finalen, så den första crowdfundade upplagan avgjordes av ett svenskt.
Publiken förvandlades därmed till finansiärer. 2014 passerade potten tio miljoner dollar, och därefter fortsatte den uppåt varje år som om det vore en naturlag. Battle passet ersatte compendiumet, delmålen blev fler och räknaren på dota2.com utvecklades till ett eget skådespel under sommaren. Varje köp gav både något att visa upp i spelet och en känsla av att ha lagt en slant i den pott som lagen sedan slogs om. Rekordet 2021 landade på drygt fyrtio miljoner dollar, varav mästarna Team Spirit tog med sig arton miljoner.
Potten som växer med varje bidrag
Mekaniken bakom var enkel och betydligt äldre än esporten. Många små bidrag samlas i en gemensam pott, potten växer så länge folk fortsätter fylla på, och till slut tar någon hem alltihop. Progressiva jackpottar bygger på exakt samma princip, där varje insats knuffar upp en siffra som alla deltagare kan följa.
Jackpottsiffran visas öppet i den typen av spel hos Vera och John och hos andra svensklicensierade operatörer av samma skäl som Valve lät sin räknare ticka på öppen scen.
En summa som rör sig i realtid gör händelsen påtaglig på ett sätt som ett pressmeddelande aldrig kan bli. Just öppenheten var det ovanliga med Dota-modellen. Externa sajter följde potten dygnet runt, communityn räknade ut hur mycket varje delmål krävde och diskuterade om årets uppsättning belöningar var värd pengarna. Turneringen fick ett andra dramatiskt spår vid sidan av matcherna, och det pågick i månader innan första kartan ens spelades.
Scenen efter battle passet
I juni 2023 meddelade Valve att battle passet var slut. Utvecklarna beskrev det som en modell som drog resurser från arbetet med själva spelet, och prispotten fick ta konsekvenserna. 2024 års upplaga stannade på 2 602 164 dollar, den minsta sedan crowdfundingen infördes. Året därpå i Hamburg blev det 2 881 791 dollar.
Turneringen på Oriental Sports Center i Shanghai i augusti visade var modellen landat. Grundpotten låg på 1,6 miljoner dollar, exakt samma summa som Valve la fram 2011, och ett bantat compendium lyfte den till 3,33 miljoner. Team Spirit besegrade TEAM VISION i finalen, tog sin tredje Aegis och 1,4 miljoner dollar.
Counter-Strike har gått igenom en snarlik omställning. Klistermärkeskapslarna kring en major delade ut hälften av intäkterna till lagen och spelarna, och för en organisation kunde det handla om miljonbelopp per turnering. I maj i år bytte Valve ut kapslarna mot en butik där supportrar köper enskilda klistermärken, och fördelningen kopplades till regional ranking och placering i turneringen. Andelen på femtio procent finns kvar, men lagen längst ned i tabellen såg sina intäkter falla med uppemot nittio procent.
Esportens ekonomi har med andra ord flyttat sig. Prispengar utgör i dag en mindre del av vad en organisation lever på, medan löner, sponsoravtal och andelar i ligastrukturer bär allt tyngre. De fyrtio miljonerna i Bukarest står kvar som ett rekord ingen realistiskt kommer att slå, och som en påminnelse om vad en tillräckligt engagerad publik kan åstadkomma när den får bestämma över kassan.
