För ett par år sedan, kanske 4-5, så satt en kille hemma i sina föräldrars villa på en okänd plats i Sverige. En trött och ganska deprimerad kille, skoltrött bland annat och ibland också, ganska, ensam. Han stod inför kanske ett av de viktigaste besluten i livet:

”Vad vill jag bli? Hur tar jag mig vidare?”

Följa sin dröm, det vill nog alla göra, men den stora frågan som alltid kommer upp; Hur tar jag mig vidare? Hur följer jag slaviskt en plan steg för steg, i flera år? Klarar jag verkligen av det?

Den här killen, han hade ingen riktig plan. Men visionen och motivationen fanns där. Tre vänner, som också blev starten till allt. Till precis allt.

För fyra år sedan öppnade han tillsammans med tre vänner upp sajten som startade grunden, som startade karriären och hoppet, men framförallt drivet. Att hela tiden vilja ha mer. Alltid vara på topp och speciellt hitta meningen med allt, livet.

Känslan att hela tiden driva projektet vidare, drivet var kanske till och med större än vännernas.

Ibland når man stadiet när man känner att man inte längre kan ta det vidare, det tar stopp. Då skulle han vilja säga att, det är ett tecken på att man ska gå vidare. Till något nytt, något större kanske.

Han får senare höra att det var ”efterblivet” att hoppa av något man själv varit med och startat. Men han bryr sig inte. Inte det minsta.

Han hittade ett nytt hem. Större och kanske till och med bättre. Det gick snabbt. Allt gick så snabbt. Helt plötsligt blev det flytt. Sen blev hobbyn och största intresset hans jobb. Bara så. Fyra år av resor och slit. Det var det värt, tyckte han.

Nu funderar han på:

Vad händer om fyra år?

Sluta aldrig följa din dröm, känns det rätt, kör bara. Tänk inte på allt annat, det löser sig, alltid.