Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord
Du tysta, Du glädjerika sköna
jag hälsar dig värnaste land uppå jord
||: Din sol Din himmel Dina ängder gröna ||

Där sprang jag som barn och där lyssnade jag
till ekot bland kummelkrönta hällar
till talltrastens friska melodiska slag
||: och bäckens porl i sommarljusa kvällar ||

Där stridde min stam ren för tusende år
mot mörker och andelig förvildning
där strider de ännu idag som igår
||: för modersmål, för vetande och bildning ||

O, må den förkovra min fädernebygd
till hugstora tankar och bedrifter
att städse tillväxt i visdom och dygd
||: och troget följa fäderns arv och grifter ||

Du tronar på minnen från fornstora da’r
då ärat Ditt namn flög över jorden
jag vet att Du är och Du blir vad Du var
||: Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden ||

Jag städs vill Dig tjäna mitt älskade land
Din trohet till döden vill jag svära
Din rätt skall jag värna, med håg och med hand
||: Din fana högt den bragderika bära ||

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige den kära fosterjorden
Jag byter Dig ej mot allt i en värld
||: Nej jag vill leva, jag vill dö i Norden ||