1
Halo recension
Postat av xplosiv den 27 April 2004, 18:27
32 kommentarer · 171 träffar
Tänkte lägga upp en halvgammal Halo recension :)
Vore kul att höra vad ni tycker!
Halo
Halo var ett av de första spelen som Microsoft lanserade i samband med sin nya konsol, Xbox. Förväntningarna var höga och jag tror knappast någon blev besviken. För många var Halo den avgörande anledningen till att inhandla boxen.
Halo kan jämföras med Nintendos Super Mario, någonting som ska få Xbox att sälja bra, Master chief kan man säga är lite av Xbox ikon, någonting att känna igen. För vem tänker inte på Halo när någon nämner Xbox?
Du ikläder dig rollen som en Master chief, en kommandosoldat, tränad i ett enda syfte, att döda. Dina mål varierar mycket i början av spelet men får senare ett mer fast syfte.
I början ska du rädda lite soldater utspridda över planeten, sedan ska du rädda ”Captain Keyes”, din kapten. Man får senare i spelet reda på att Covenanterna har innehav av ett vapen, med syfte att förgöra mänskligheten. Du får i uppdrag att förhindra detta.
Första gången jag besökte denna ringvärld och började konfigurera mina inställningar var det som om någonting kom över mig, en känsla av att detta spel hade något extra. Efter att ha tittat på introt och börjat sätta mig in i spelet återspeglades denna känsla om och om igen, rum efter rum. Musiken passade som gjutet till varje bana och sekvens, allas förmåga att anpassa sig efter var dom var och vad som fanns omkring dem, soldater som hukar sig ner bakom lådor medan deras kompisar skriker order hit och dit, ibland kunde man nästan ställa sig i ett hörn bara för att se hur de hanterar situationen.
Spel kan ofta upplevas tråkiga efter repeterade situationer, men på något sätt känns Halo alltid nytt, det finns alltid någonting nytt att uppleva, någonting nytt att få prova på, nya sätt och nya metoder för att komma till det slutgiltiga målet. Att samarbeta med andra soldater som har samma intelligens som din riktige kompis. Gemenskapen med dina vänligt sinnade soldater är på något sätt härlig, man får känslan av att man känt dom en längre tid och upplevt saker tillsammans.
Grafiken kan man inte klaga på, effekter som när solen återspeglar sig i den skinande rustningen får en att le. Små detaljer som man lägger märke till, som verkligen får en att känna att någon har lagt ner någonting på spelet. Tänk att såna små detaljer kan få en att fortsätta med ett sådant stort spel. Sedan att styrningen känns helt självklar gör inte saken sämre. Efter några minuter är det knappt märkbart att man håller en kontroll i handen.
Så för att summera min upplevelse med Halo – Grafiken är förbluffande bra, musiken passade in i varje tänkbar situation och skapade tillsammans med grafiken en upplevelse som är svår att beskriva i ord. Kontrollen kändes inte alls klumpig som vissa påstår, utan skapar intrycket av kontinuitet och en känsla av välbehag som är svår att överträffa.
Känslan finns alltid där att man är en del av någonting, en del av någonting stort.
Tom Noble Copyright and all that shiiit ;>
Vore kul att höra vad ni tycker!
Halo
Halo var ett av de första spelen som Microsoft lanserade i samband med sin nya konsol, Xbox. Förväntningarna var höga och jag tror knappast någon blev besviken. För många var Halo den avgörande anledningen till att inhandla boxen.
Halo kan jämföras med Nintendos Super Mario, någonting som ska få Xbox att sälja bra, Master chief kan man säga är lite av Xbox ikon, någonting att känna igen. För vem tänker inte på Halo när någon nämner Xbox?
Du ikläder dig rollen som en Master chief, en kommandosoldat, tränad i ett enda syfte, att döda. Dina mål varierar mycket i början av spelet men får senare ett mer fast syfte.
I början ska du rädda lite soldater utspridda över planeten, sedan ska du rädda ”Captain Keyes”, din kapten. Man får senare i spelet reda på att Covenanterna har innehav av ett vapen, med syfte att förgöra mänskligheten. Du får i uppdrag att förhindra detta.
Första gången jag besökte denna ringvärld och började konfigurera mina inställningar var det som om någonting kom över mig, en känsla av att detta spel hade något extra. Efter att ha tittat på introt och börjat sätta mig in i spelet återspeglades denna känsla om och om igen, rum efter rum. Musiken passade som gjutet till varje bana och sekvens, allas förmåga att anpassa sig efter var dom var och vad som fanns omkring dem, soldater som hukar sig ner bakom lådor medan deras kompisar skriker order hit och dit, ibland kunde man nästan ställa sig i ett hörn bara för att se hur de hanterar situationen.
Spel kan ofta upplevas tråkiga efter repeterade situationer, men på något sätt känns Halo alltid nytt, det finns alltid någonting nytt att uppleva, någonting nytt att få prova på, nya sätt och nya metoder för att komma till det slutgiltiga målet. Att samarbeta med andra soldater som har samma intelligens som din riktige kompis. Gemenskapen med dina vänligt sinnade soldater är på något sätt härlig, man får känslan av att man känt dom en längre tid och upplevt saker tillsammans.
Grafiken kan man inte klaga på, effekter som när solen återspeglar sig i den skinande rustningen får en att le. Små detaljer som man lägger märke till, som verkligen får en att känna att någon har lagt ner någonting på spelet. Tänk att såna små detaljer kan få en att fortsätta med ett sådant stort spel. Sedan att styrningen känns helt självklar gör inte saken sämre. Efter några minuter är det knappt märkbart att man håller en kontroll i handen.
Så för att summera min upplevelse med Halo – Grafiken är förbluffande bra, musiken passade in i varje tänkbar situation och skapade tillsammans med grafiken en upplevelse som är svår att beskriva i ord. Kontrollen kändes inte alls klumpig som vissa påstår, utan skapar intrycket av kontinuitet och en känsla av välbehag som är svår att överträffa.
Känslan finns alltid där att man är en del av någonting, en del av någonting stort.
Tom Noble Copyright and all that shiiit ;>
