Fortfarande är det relativt vanligt att familjer som väntar barn gör sig av med sin katt. Gamla myter om att en katt kan kväva barnet i vaggan är det nog inte många som tror på längre men däremot är många rädda att katten ska göra barnet allergiskt.

Enligt Agrias och Kattlivs veterinär Lotta Möller är allergi i familjen den vanligaste orsaken till att folk kommer till djursjukhuset för att avliva sin katt. Men att göra sig av med katten i förebyggande syfte om inte någon av föräldrarna är allergiska är meningslöst.

– Om familjen haft katt finns det kvar allergener i hemmet när barnet fötts. Flera studier visar att hög exponering av aller-gener från början kan skydda barnet mot allergi, säger läkaren och allergiforskaren Bill Hesselmar.

Alla allergiker är först atopiker, det vill säga de har medfödda anlag för allergi. Alla atopiker utvecklar dock inte allergi och för vissa kommer problemen först när de flyttat från barn-domens katt.

– Dessa blir knallallergiska när de möter en katt efter att ha levt utan katt en tid. Säkert har den höga exponeringen under barndomen skyddat dem men att försvarsmekanismen
försvagats under de kattlösa åren, konstaterar Bill Hesselmar.


Myt: Katter hotar småfågelstammen
Att vissa katter jagar och dödar fåglar är förvisso sant men de står bara för en liten del av den totala mängd småfåglar som dör varje år. Och något hot mot någon småfågelarts över-levnad är de definitivt inte.

Sören Svensson, ekolog vid Lunds universitet, har samman-ställt flera undersökningar och kommit fram till att av de 300 miljoner småfåglar som varje år dukar under i Sverige är det bara 3 procent som dödas av katter. Rovfåglar tar betydligt fler småfåglar.

– Men jag kan i och för sig förstå fågelvänner som upprörs över katternas framfart i ett villaområde. En katt som specialiserat sig på fågeljakt kan radera ut beståndet av en art i sitt eget revir men det är aldrig någon fara för en arts totala överlevnad, säger Sören Svensson.

Han påminner också om att katter är vanedjur när det gäller mat. Om ägaren vant dem vid annan mat minskar intresset för byten som smakar fågel. Men jaktinstinkten försvinner inte helt så den kattägare som vill vara helt säker på att katten inte tar fåglar bör hålla den inomhus.


Myt: Katter mår dåligt av att kastreras
Trots att kastrering ger katten ett lugnare liv och förhindrar att oönskade kattungar föds är det fortfarande ett kontroversiellt ingrepp. Många tycks tro att katten mår psykiskt dåligt av att inte kunna fortplanta sig och en vanlig missuppfattning är att en honkatt måste ha fött en kull innan hon kastreras.

– Vi rekommenderar kastrering från sex månaders ålder om man inte har planerat att skaffa kattungar. Katten behöver inte ha blivit fullt könsmogen utan det viktigaste är att den är gammal nog att klara en sövning, förklarar Agrias och Kattlivs veterinär Lotta Möller.

Hon påpekar att det är riskabelt att vänta om man har en utegående katt. Tidpunkten för könsmognaden varierar både mellan raser och olika individer. En halvårsgammal honkatt kan bli dräktig men är sällan mogen att bli mamma. Lika gamla hankatter kan också para honkatter och förorsaka oplanerade dräktigheter


Myt: Katter sprider sjukdomar
En av de vanligaste orsakerna till bristande grannsämja är utegående katter som gör sina behov i sandlådor eller rabatter. Visst kan det vara otrevligt att hitta kattbajs där små barn leker men hälsoriskerna är väldigt små för alla utom gravida kvinnor.

Kattlivs nya veterinär Lotta Möller hälsar att det bara finns två tänkbara smittor från katters avföring. Dels Toxoplasma gondii som inte ger katten några märkbara symtom men kan orsaka missfall eller missbildning om en gravid kvinna blir smittad.

– När man väntar barn bör man alltså undvika sandlådor och kattens toalåda men den vanligaste smittkällan för toxo-plasmos är otillräckligt tillagat kött, konstaterar Lotta
Möller.
Till diskussion: Tycker ni det är rätt att göra sig av med katterna?