1
Novellen om hur jag dödade min bästa vän
Postat av diegodiego den 9 Februari 2011, 21:42
22 kommentarer · 280 träffar
Den här novellen är till viss del sann vilket innebär att händelseförloppet har ändrats en smula. Grundorsaken och känslorna har dock en verklighetsförankring.
Han hade länge hånflinat. Han gick runt med ett påklistrat leende och en dryg uppsyn. Han hälsade aldrig tillbaka när jag log och nickade åt honom. Ett svin var han, men ändå omtyckt av våra gemensamma vänner. Jag hade sedan en längre tid varit utfryst av gruppen han ledde. Vem i helvete trodde han att han var? Jag skulle allt visa honom. Han skulle få se, Hånflinande fitta.
Han jobbade som bartender på den nyöppnade krogen i staden. Stället var deprimerande och inredningen var så dekadens att självaste Oscar Wilde skulle krypa ur kläderna. Krogen hade bara varit öppen i två månader men hade redan bytt ägare vid tre tillfällen.
En fredagskväll när jag kom dit jobbade idioten i baren. Jag gick fram och hälsade på honom men han tittade inte på mig utan gick bara iväg till ett par andra kunder. En asiat som inte kunde svenska kom fram och frågade på engelska vad jag ville ha. Jag drog en parallell till filmen Jägarna där en asiat blir våldtagen av huvudkaraktärens bror och hans jägarpolare. Hon tittade underligt på mig och jag bara hånflinade. Jag är bättre än dig sa mitt leende.
Jag hade köpt en grytrevolver av en bekant vars far var jägare. Vapnet var en Taurus.357 där modellnumret sedan länge skrapats bort. Enligt min bekant var vapnet smutsigt, vilket innebar att han inte visste vad det tidigare använts till. Jag fantiserade att det var vapnet John Wilkes Booth använt då han sköt Abraham Lincoln.
Kanske skulle jag skrika ”Sic Semper Tyrannis” då jag sköt tyrannen som styrt mitt liv och mina tankar.
Jag hade inga förhoppningar på att komma undan med mitt brott utan jag var beredd att stå till svars för mina gärningar. Kanske kunde någon annan förstå mig och mitt handlade. Någon mer än gud vill säga.
Jag väntade tålmodigt till mörkrets inbrott. Jag hade parkerat min silverfärgade Saab på den parkeringen som låg närmast krogen. Jag visste att han skulle lämna fastigheten vid midnatt och promenera den kilometerlånga vägen hem till sina föräldrars lägenhet. Det var bara jag som visste att han inte skulle komma fram. Bara jag som visste att hans föräldrar skulle bli oroliga då han inte svarade på mobilen som jag sedan länge krossat och eldat upp.
Jag satt där i bilen och snurrade på den roterande cylindern med tummen i flera timmar innan jag till min stora förtret upptäckte att han inte lämnade krogen ensam. Han var i sällskap med en blond tjej som jag inte tidigare sett. Hon såg inte ut att vara mer än arton. Jag bestämde mig direkt för att inkludera henne i mina planer. Jag började skratta åt tanken på att deras liv snart var i mina händer. Jag lyckades undertrycka min indignation.
De närmade sig parkeringen. Jag klev ur bilen och drog på mig den mörka luvan. Nu skulle den jäveln få. ”Så må det alltid gå tyrannerna” pulserade inom mig. Vem fan trodde han att han bråkade med? ”I’m Tony Montana” viskade jag för mig själv medan jag närmade mig dem meter efter meter.
När jag kom fram till dem tog jag av mig luvan och stirrade blint på dem.
”Vad gör du här?” sa han förvånat och med en tillstymmelse av rädsla i rösten.
Jag började le så pass att mina huggtänder stack ner bakom läppen.
”in case I don't see you, good afternoon, good evening, and good night” sa jag med otrolig pondus i rösten sedan drog jag upp revolvern ur fickan och sköt tjejen rakt i huvudet så att blodet explodera ut ur skallbenet på henne. Innan någon ens fattat vad som hänt riktade jag pistolen mot tyrannens bröst och tryckte av. Salva efter salva träffade hans redan genompiercade kropp. Han föll bakåt och landade på rygg. Blodet forsade ut genom de fem skotthål jag förorsakat honom. Jag klev över flickans lik och ställde mig över Zebastians ännu inte dränerade kropp och viskade ”Sic Semper Tyrannis” innan jag avlossade en avslutande kula som träffade honom i det vänstra ögat.
Jag reste mig upp och vände pistolen mot min mun och tryckte av. Det klickade.
Vad är era instinktiva reaktioner och tankar? Även efter viss smältande?
Han hade länge hånflinat. Han gick runt med ett påklistrat leende och en dryg uppsyn. Han hälsade aldrig tillbaka när jag log och nickade åt honom. Ett svin var han, men ändå omtyckt av våra gemensamma vänner. Jag hade sedan en längre tid varit utfryst av gruppen han ledde. Vem i helvete trodde han att han var? Jag skulle allt visa honom. Han skulle få se, Hånflinande fitta.
Han jobbade som bartender på den nyöppnade krogen i staden. Stället var deprimerande och inredningen var så dekadens att självaste Oscar Wilde skulle krypa ur kläderna. Krogen hade bara varit öppen i två månader men hade redan bytt ägare vid tre tillfällen.
En fredagskväll när jag kom dit jobbade idioten i baren. Jag gick fram och hälsade på honom men han tittade inte på mig utan gick bara iväg till ett par andra kunder. En asiat som inte kunde svenska kom fram och frågade på engelska vad jag ville ha. Jag drog en parallell till filmen Jägarna där en asiat blir våldtagen av huvudkaraktärens bror och hans jägarpolare. Hon tittade underligt på mig och jag bara hånflinade. Jag är bättre än dig sa mitt leende.
Jag hade köpt en grytrevolver av en bekant vars far var jägare. Vapnet var en Taurus.357 där modellnumret sedan länge skrapats bort. Enligt min bekant var vapnet smutsigt, vilket innebar att han inte visste vad det tidigare använts till. Jag fantiserade att det var vapnet John Wilkes Booth använt då han sköt Abraham Lincoln.
Kanske skulle jag skrika ”Sic Semper Tyrannis” då jag sköt tyrannen som styrt mitt liv och mina tankar.
Jag hade inga förhoppningar på att komma undan med mitt brott utan jag var beredd att stå till svars för mina gärningar. Kanske kunde någon annan förstå mig och mitt handlade. Någon mer än gud vill säga.
Jag väntade tålmodigt till mörkrets inbrott. Jag hade parkerat min silverfärgade Saab på den parkeringen som låg närmast krogen. Jag visste att han skulle lämna fastigheten vid midnatt och promenera den kilometerlånga vägen hem till sina föräldrars lägenhet. Det var bara jag som visste att han inte skulle komma fram. Bara jag som visste att hans föräldrar skulle bli oroliga då han inte svarade på mobilen som jag sedan länge krossat och eldat upp.
Jag satt där i bilen och snurrade på den roterande cylindern med tummen i flera timmar innan jag till min stora förtret upptäckte att han inte lämnade krogen ensam. Han var i sällskap med en blond tjej som jag inte tidigare sett. Hon såg inte ut att vara mer än arton. Jag bestämde mig direkt för att inkludera henne i mina planer. Jag började skratta åt tanken på att deras liv snart var i mina händer. Jag lyckades undertrycka min indignation.
De närmade sig parkeringen. Jag klev ur bilen och drog på mig den mörka luvan. Nu skulle den jäveln få. ”Så må det alltid gå tyrannerna” pulserade inom mig. Vem fan trodde han att han bråkade med? ”I’m Tony Montana” viskade jag för mig själv medan jag närmade mig dem meter efter meter.
När jag kom fram till dem tog jag av mig luvan och stirrade blint på dem.
”Vad gör du här?” sa han förvånat och med en tillstymmelse av rädsla i rösten.
Jag började le så pass att mina huggtänder stack ner bakom läppen.
”in case I don't see you, good afternoon, good evening, and good night” sa jag med otrolig pondus i rösten sedan drog jag upp revolvern ur fickan och sköt tjejen rakt i huvudet så att blodet explodera ut ur skallbenet på henne. Innan någon ens fattat vad som hänt riktade jag pistolen mot tyrannens bröst och tryckte av. Salva efter salva träffade hans redan genompiercade kropp. Han föll bakåt och landade på rygg. Blodet forsade ut genom de fem skotthål jag förorsakat honom. Jag klev över flickans lik och ställde mig över Zebastians ännu inte dränerade kropp och viskade ”Sic Semper Tyrannis” innan jag avlossade en avslutande kula som träffade honom i det vänstra ögat.
Jag reste mig upp och vände pistolen mot min mun och tryckte av. Det klickade.
Vad är era instinktiva reaktioner och tankar? Även efter viss smältande?
