Tjena


Lite om mig själv: Är 18 år, tar studenten på NV & datavetenskap till våren. Har haft stora problem hela min gymnasietid. Bland annat har mina föräldrar sagt upp förhållandet. Min farmor har dött och nu senast i julas så var vi tvungna att avliva min mammas 14 år gamla hund på grund av cancer. I slutet av 2:an flyttade jag hemifrån eftersom min mamma sålde huset och flyttade till Melbourne. Jag började slarva med studierna. Fick omprov, gjorde inte uppgifter som läraren tilldelade mig, sjukanmälde mig ofta. Jag har dock tagit igen allt det där nu så jag behöver endast fokusera på kommande skolarbeten fram tills studenten.


Nu till det stora problemet. Jag har fått diagnos på följande personlighetsstörningar: social fobi och dysmorfofobi(överdriven rädsla för hur folk betraktar mig). Detta har lett till att jag hade melankoli i början av 2:an. Jag började dock må bättre då jag fick utskriven zoloft av en läkare.


Just nu ser allting bra ut när det gäller betyg. Tror inte jag kommer få något IG. Har mest MVG och VG från 1:an och 2:an...


Det jag är jävligt orolig för är hur jag ska fungera i framtiden. Jag kommer troligtvis att flytta till min mamma och läsa på universitet/college nästa år, om inte redan ni till hösten. I college/universitet blir man automatiskt involverad i människor. Så det är det jag måste komma underfund med hur jag ska lära mig att umgås med folk och inte få panikångest.


Några tips på hur man fungerar normalt bland folk?


Och ja: jag går till en psykiatridoktor sen 2 år tillbaka - han är dansk.