Jag har klurat och tänkt länge nog nu, funderat varje dag jag åker skolan, men jag kan bara inte klura ut hur det egentligen är.

Så jag har tagit fram en lösning ur eget perspektiv.

Nu till frågan vad fan snackar jag om?

Jo men tänk när du sitter i en bil, båt, spårvagn, vad som helst ett fordon som rör sig.

Så fort du kontakt med fordonet så är du i samma fart som fordonet transporteras. Men jag har alltid undrat.

Om vi nu tar en spårvagn, eftersom det är vad jag alltid använder till skolan.


Låt oss säga att jag ställer mig upp i spårvagnen och står i mitt av den.

Spårvagnen rör sig i en riktning. Jag hoppar stillastående rakt upp iluften.

Kommer jag landa på samma plats i spårvagnen?

ja! det gör du!

hur kan det vara så?

jag menar, du "rör" ju inte rörelsekällan eller?

Vad är det som driver oss framåt även när vi inte drivs framåt?

För även om du nu anser att du inte transporterats bakåt i spårvagnen så har du fortfarande transporterats framåt med samma fart som spårvagnen.

så låt oss säga att spårvagnen går i 65km/h vilket motsvarar 18,0555...(5) m/s

och hoppar du är du uppe i drygt 1 sekund innan du når marken igen.

Det vill säga att du har transporterats 18m.

Men du har fortfarande inte "rört" dig eftersom du har stått helt still? eller?

Jag vet att du åker med en fart innan, men jag förstår inte hur en fart kan påverka dig även om du inte är med i massan som rör sig.

Är det en kraft som påverkas i "delay"

Kanske är det något vi inte tänkt igenom riktigt?

jag tror jag är på spår om en ny slags kraft som vi människor har svårt och förstå.


Sen för att bara skriva av mig lite.

Jag har funderat och verkligen inte förstå det hela.

universum, påstås ha uppstått i en s.k. bigbang.

jag är inte så påläst men en jävla stor explosion var det och tjohejsan så fanns vi där.

men innan bigbang, vad hände då?

vad orsakade bigbang?

Vart är ursprunget för att denna explosion var möjlig, för någonstans måste ju den kommit och innan den kommit så vidare och vidare och vidare.

vad jag tror är att människan har någon slags "spärr" som får oss att inte kunna tänka på ett sätt som vi anser skulle vara omöjligt.

Det hade väl antagligen fått oss galna, men fortfarande så kan jag tänka mig tankarna och det får mig och känna mig tom och nästan rädd.

Jag förstår inte hur livet uppstod, gör du?


Diskussion: livligt kring ämnet!


Inte lagt ner så mycket tid på att stavningen ska vara noga!