Hallå fb. Jag sitter här helt tom i huvudet och kan inte bestämma mig hur jag vill ha det.


Det är så att jag har inte träffat min far på över 13 år (är 19 nu) och för något år sen hörde han av sig till mig genom min mor.
Tillslut brast det och vi flyttade in hos en väninna till mor.


Anledningen till att vi inte setts på ca 13 år är för att han hade väldigt mycket problem med sig själv och personer i sin omgivning. Problem med alkoholen och droger, kriminell osv.
(fick reda på att han suttit inne ungefär 2 år efter vi lämnat honom)


I början kämpade han för att få träffa mig och min yngre bror men mor var för rädd att det skulle hända någonting eftersom han var ostabil. Men efter ett tag slutade han att ringa.


Blev rätt chockad när mamma sa att han ville prata med mig, ungefär det tillstånd som jag är i nu. Men vi började prata och det visade sig att han har flyttat upp norr och har tagit tag i sitt liv, börjat plugga igen och skaffat sig ett deltidsjobb.


Och nu idag säger han att han kommer till Stockholm för att söka jobb och han undrar om jag och min bror vill ses.
Det känns så overkligt och läskigt, så jag skriver här för att skriva av mig. Jag har ju alltid bara haft mor och bror, och en faderfigur har jag inte haft.


Vill inte svika honom genom att säga att jag inte vill träffa honom, men ändå känner jag ingen "längtan" efter honom. Visst han är min far men han har inte varit en bra sådan.
Jag berättar inte allt pga personliga skäl men jag hoppas att ni förstår vilken sits jag sitter i.


Så vad tycker ni att jag ska göra?


Kanske någon känner igen sig och kan beskriva hur de hanterade situationen?


Tack.