1
Förlåter för lätt.
Postat av domarensvensson den 4 September 2010, 13:00
16 kommentarer · 1 888 träffar
Hej fragbite
Jag har en vana att vara alldeles för snäll mot allt och alla. Jag förlåter alldeles för lätt, tycker jag själv, och det är någonting jag stör mig på ibland. Naturligtvis kan det ju vara en god vana att ha också, men ibland är det väldigt störande.
Exempelvis var vi inatt ute på krogen, det var jag och några kompisar. Vi drog till en krog mitt i stockholm city, och en av oss blir nekad inträde. Jag går ut och pratar med vakten som har nekat henne och tydligen så har hon varit för full, och inte gjort som han sa när han bad henne gå ett varv runt kvarteret. Han överdriver med alla sina ord och hävdar att hon ska ha försökt smyga in, samt ha tjatat på honom.
Nu vet jag att man i största sannolikhet blir utkastad om man sätter sig upp mot en dörrvakt men jag kände verkligen för att ge den saten a piece of my mind. Så jag attackerade mina ord om att han handlar helt fel och tror att han är nått osv. Han skickar ut mig.
I nästa skede kommer våra vänner ner och vi berättar att vi två icke får komma in osv, de tycker naturligtvis det är trist men går upp igen. Då går jag fram till en andra vakt, en kollega. Berättar snabbt vad som hänt, och han tycker det är trist, kollegan gör tydligen så här ofta. Men den här vakten jag står och pratar med nu, han övertalar mig lite om att hans kollega ändå har handlat rätt, och jag förstår hur det funkar. Jag förstår liksom hur hela deras regler funkar, att ett vaktbeslut inte kan översägas av en kollega. OCH DÅ! Då får jag lusten att gå tillbaka till den vakten och be om ursäkt. Jag känner att jag vill avsluta kvällen med att alla är glada och nöjda, och får suget att be om ursäkt. Får suget att säga till honom att han har gjort ett bra och korrekt jobb, och sedan gå därifrån, gå hem. Jag ÄR SÅ TRÖTT på att jag får dem tankarna. I det här fallet skulle väl en vanlig dödlig vilja skrika fuck off eller dylikt innan man går därifrån. Men inte jag, försöker alltid försonas... Har hänt liknande grejjer med folk där jag förlåter folk som jag kan vara riktigt jävla förbannad på, och ser ju då ut som en jävla idiot själv.
Är det någon som har en lösning på hur jag skulle kunna tuffa till mig och fastslå min ilska och aggression mot sånna här människor?
Jag har en vana att vara alldeles för snäll mot allt och alla. Jag förlåter alldeles för lätt, tycker jag själv, och det är någonting jag stör mig på ibland. Naturligtvis kan det ju vara en god vana att ha också, men ibland är det väldigt störande.
Exempelvis var vi inatt ute på krogen, det var jag och några kompisar. Vi drog till en krog mitt i stockholm city, och en av oss blir nekad inträde. Jag går ut och pratar med vakten som har nekat henne och tydligen så har hon varit för full, och inte gjort som han sa när han bad henne gå ett varv runt kvarteret. Han överdriver med alla sina ord och hävdar att hon ska ha försökt smyga in, samt ha tjatat på honom.
Nu vet jag att man i största sannolikhet blir utkastad om man sätter sig upp mot en dörrvakt men jag kände verkligen för att ge den saten a piece of my mind. Så jag attackerade mina ord om att han handlar helt fel och tror att han är nått osv. Han skickar ut mig.
I nästa skede kommer våra vänner ner och vi berättar att vi två icke får komma in osv, de tycker naturligtvis det är trist men går upp igen. Då går jag fram till en andra vakt, en kollega. Berättar snabbt vad som hänt, och han tycker det är trist, kollegan gör tydligen så här ofta. Men den här vakten jag står och pratar med nu, han övertalar mig lite om att hans kollega ändå har handlat rätt, och jag förstår hur det funkar. Jag förstår liksom hur hela deras regler funkar, att ett vaktbeslut inte kan översägas av en kollega. OCH DÅ! Då får jag lusten att gå tillbaka till den vakten och be om ursäkt. Jag känner att jag vill avsluta kvällen med att alla är glada och nöjda, och får suget att be om ursäkt. Får suget att säga till honom att han har gjort ett bra och korrekt jobb, och sedan gå därifrån, gå hem. Jag ÄR SÅ TRÖTT på att jag får dem tankarna. I det här fallet skulle väl en vanlig dödlig vilja skrika fuck off eller dylikt innan man går därifrån. Men inte jag, försöker alltid försonas... Har hänt liknande grejjer med folk där jag förlåter folk som jag kan vara riktigt jävla förbannad på, och ser ju då ut som en jävla idiot själv.
Är det någon som har en lösning på hur jag skulle kunna tuffa till mig och fastslå min ilska och aggression mot sånna här människor?
