Flyttade från en stad till en lite mindre stad "håla/by" med min familj för ca 1 år sen och ibland när jag umgås med en del människor här så känns det precis som om jag är en alien. Folk är socialt rädda, svårt för ögonkontakt, hälsar inte och verkar deprimerade nästan allihopa. Nästan alla är bittra och jag klarar knappt stå kvar i kön på affären när dessa äldre kvinnor lite över 60 ska lasta upp sina varor, och sen ska dom betala och verkligen klagar på precis allting mellan himmel och jord med kassörskan som också är en gammal bitter kärring. Jämför man med där jag bodde förut så är detta rena kyrkogården...


Jag har umgåtts med en del folk som är vettiga men det tog säkert ett halvår innan dom verkligen vågade släppa loss och vara sig själv med mig och "komma ur skalet", det var liksom som om dom stötte bort mig. I början fick man konstiga blickar och verkligen kände det där "vi vill inte ha dig här, vi har det bra som det är".


Kanske låter ironiskt att jag klagar själv, men jag tycker det är sjukt hur folk orkar bo i sån stämning.
Det verkar nästan som en ond smittsam sjukdom förs över på alla och alla blir likadana i sättet ju äldre dom blir? Jag ser mig själv som en glad kille som nästan alltid försöker vara trevlig men sedan jag flyttade hit har jag blivit mer och mer nere, det är bara hemma med familjen som man är på bra humör.


Varför är folk så knepiga i dessa små städer?
Har ni också upplevt detta?