1
Obehagligt minne.
Postat av Jarling den 1 September 2010, 18:57
125 kommentarer · 678 träffar
Tja.
Tänkte kolla med er om ni också har sådana obehagliga minnen från livets gång.
Kan berätta en typ, som hänt mig.
Jag och mamma satt i bilen och väntade på pappa som var och hälsade på sin far på vårdcentralen.
Då dyker en man upp, kanske 40-45 år gammal och erbjuder oss att följa med honom hem, han har tuggumi att sälja. Jag tycker det låter skit gott, var 5 år då. Mamma sa nej och jag märker nu i efterhand att hon var rädd och nervös, jag själv fattade ingenting och tjatade, han stod kvar och bah "ja du ser han vill ha, var lite snäll nu? Det är rätt nära". Sen låste hon dörrarna och sa nej. Han försökte rycka upp dörren och då kommer pappa springandes. Mannen springer fort iväg och det var det.
En till:
Jag och mamma var hemma, klockan var ca 22.00. Min far och bror var på en ishockeymatch och skulle vara hemma runt 24.00. Jag var 8 år gammal och bodde i farsta.
Vi satt och tittade på nått program på TV, det var höst, alltså kallt och mörkt ute.
Plötsligt så börjar det rycka i handtaget, så jag springer kvickt mot dörren för att öppna (trodde det var pappa och brorsan). Då skriker mamma "vänta!", pappa har nyckel och ska vara hemma 24. Så går hon och kollar i fönstret, där står en 40 årig man men ett fett ärr på kinden såg vidrigt läskig ut, typiskt phsyco.
Mamma skriker i fönstret brevid dörren, vad håller du på med? jag står bredvid skit rädd och tittar på honom, han säger ingenting. Stirrar lugnt mot oss och försöker öppna dörren. Mamma tar då telefonen och visar honom, jag ringer polisen nu. Han står kvar och försöker lugnt öppna. Han försöker i minst 15 min, sen försvinner han. Jag springer snabbt och drar ner alla persienner stänger alla fönster. Sen kommer polisen och säger att han säkert var full och förvirrad. Men jag vet att han inte var nått av det.
I allafall så var det lugnt efter att polisen hade gått, grannarna kom och sa att killen hade kastat en stor sten på deras dörr. Sen kom pappa hem och han besökte inte oss igen.
Ändå kunde jag inte släppa det, trodde han skulle komma tillbaka. Var nervös i typ 1 månad.
När man ser tillbaka nu i efterhand så tänker man, shit vad äckligt?
Håll tråden i liv?
Finns det fortfarande intresse?:)) Posta bara var inte blyga..
Tänkte kolla med er om ni också har sådana obehagliga minnen från livets gång.
Kan berätta en typ, som hänt mig.
Jag och mamma satt i bilen och väntade på pappa som var och hälsade på sin far på vårdcentralen.
Då dyker en man upp, kanske 40-45 år gammal och erbjuder oss att följa med honom hem, han har tuggumi att sälja. Jag tycker det låter skit gott, var 5 år då. Mamma sa nej och jag märker nu i efterhand att hon var rädd och nervös, jag själv fattade ingenting och tjatade, han stod kvar och bah "ja du ser han vill ha, var lite snäll nu? Det är rätt nära". Sen låste hon dörrarna och sa nej. Han försökte rycka upp dörren och då kommer pappa springandes. Mannen springer fort iväg och det var det.
En till:
Jag och mamma var hemma, klockan var ca 22.00. Min far och bror var på en ishockeymatch och skulle vara hemma runt 24.00. Jag var 8 år gammal och bodde i farsta.
Vi satt och tittade på nått program på TV, det var höst, alltså kallt och mörkt ute.
Plötsligt så börjar det rycka i handtaget, så jag springer kvickt mot dörren för att öppna (trodde det var pappa och brorsan). Då skriker mamma "vänta!", pappa har nyckel och ska vara hemma 24. Så går hon och kollar i fönstret, där står en 40 årig man men ett fett ärr på kinden såg vidrigt läskig ut, typiskt phsyco.
Mamma skriker i fönstret brevid dörren, vad håller du på med? jag står bredvid skit rädd och tittar på honom, han säger ingenting. Stirrar lugnt mot oss och försöker öppna dörren. Mamma tar då telefonen och visar honom, jag ringer polisen nu. Han står kvar och försöker lugnt öppna. Han försöker i minst 15 min, sen försvinner han. Jag springer snabbt och drar ner alla persienner stänger alla fönster. Sen kommer polisen och säger att han säkert var full och förvirrad. Men jag vet att han inte var nått av det.
I allafall så var det lugnt efter att polisen hade gått, grannarna kom och sa att killen hade kastat en stor sten på deras dörr. Sen kom pappa hem och han besökte inte oss igen.
Ändå kunde jag inte släppa det, trodde han skulle komma tillbaka. Var nervös i typ 1 månad.
När man ser tillbaka nu i efterhand så tänker man, shit vad äckligt?
Håll tråden i liv?
Finns det fortfarande intresse?:)) Posta bara var inte blyga..
