1
Vad ska jag göra?!Seriöst behov av hjäpl
Postat av Quaade den 12 Augusti 2010, 15:07
32 kommentarer · 107 träffar
Hallo Fragbite,
Jag har ett stooort problem och hoppas ni kan hjälpa mig med..
Ju nu är det så att min morsas kompis var iväg på ett 3 dagarsmöte nånstans upp i landet vilket inte är viktigt eller intressant. Men till problemet. Hon har en hund och frågade vår familj om vi skulle kunna ta hand om den under denna period. Visst tänkte vi och tog emot den för vi älskar djur hela familjen.
Så då hade vi den där hunden hos oss, mina föräldrar skulle fira sin 20 års giftemålsdag ena dagen och bad mig att ta hand om hunden.
Jag som är så lat sa visst de fixar vi och näst intill ignorerade hunden. Jag gav den mat och vatten, som den behövde. Rastade den även. Självklart skulle ju jag som en idiot gå ut och gå en längre promenad med hunden för skulle iväg och möta en tjejkompis.
Gick iväg, stack från huset. Med hunden i kopplet. Jag som inte vet så mycket om hundar var ju så dum att jag släppte lös hunden när vi kom till en öppen äng, tänkte ju att den ska få springa hur den vill och ha sig för skulle ändå stå och vänta ett tag på kompisen.
Hunden fick syn på en hare, började kuta som en jude på cykel i auschwitz (ursäkta språket är upprörd och förbannad!). Haren som var helt förskräckt började kuta åt alla håll för att komma undan, jag som en dåre efter för att hinna ifatt. Men inte fan hann jag.
Upp på vägen stack haren, över vägen kom haren, upp på vägen kom hunden, och blev rent av mosad av en bil. Jag som älskar djur tuppade verkligen av! Förmodligen av panik, rädsla jag vet inte. Men jag tuppade av.
Vaknade väldigt fort igen då föraren i bilen stog och skrek verkligen skrek allt vad hon hade och sprang till mig, och började slå på mig, och började dra och rivas och allt hon kunde.
Hon lugnade ner sig och jag som ett frågetäcken frågade vad i helvete hon gjorde så för. Fick till svars att jag var en jävla mördare, jag är psykopatiskt, helt slut i huvudet mm.
Osjälvisk som jag är ville jag få bort hunden från vägen, för annat folk ska inte få se en så hämsk syn. Mycket riktigt hjälpte kvinnan mig att föra iväg hunden ner i diket.. Hon bad om mitt namn, telefon nr och adress. Chockad som jag var så fick hon allt.
Min tjejkompis kom till platsen när kvinnan lämnade med bilen. Jag förklara allt och hon tröstade mig. Och då slog det mig, "VA I HELVETE SKA JAG SÄGA TILL MAMMA !?". Jag ljuger inte för mina päron så jag bestämde mig för att berätta hela sanningen. Dock dagen efter, ville ej förstöra deras dag. Tjejkompisen hjälpte mig att begrava hunden och göra de lite fint och sen lämna den.
Mina föräldrar dem tog de ganska bra om man ska säga för vad som har hänt har hänt lixom, fick jag till svars.
Vänninnan till mamma kom hem och vi berättade allt, hon blev inte arg, men hon blev väldigt ledsen. Jag sa att jag tog åt mig skulden att ersätta hunden, men jag vet att det inte kommer vara samma. Men jag sa att jag står för allt, för det var mitt fel.
Tiden gick och de blev bättre, men sen idag fick jag ett stort "WTF moment". Kvinnan eller s.k "QUINNAN" ringde till mig. Hon sa att jag är skyldig henne pengar, ersättning för psykologin? (Psykologi på en vecka??). Hon skulle stämma mig och gör mitt liv till ett helvete, så jag frågar er fragbitare, vad ska jag göra?
Kan hon stämma mig?
Har hon rätt att göra så?
Gjorde jag fel?
Kommer jag fortfarande till himmlen.. ?
PS: Ursäkta den JÄVLA kassa styckeindelningen, skrev i all tempo och raseri. Samt bjuder jag på stavfel.
Jag har ett stooort problem och hoppas ni kan hjälpa mig med..
Ju nu är det så att min morsas kompis var iväg på ett 3 dagarsmöte nånstans upp i landet vilket inte är viktigt eller intressant. Men till problemet. Hon har en hund och frågade vår familj om vi skulle kunna ta hand om den under denna period. Visst tänkte vi och tog emot den för vi älskar djur hela familjen.
Så då hade vi den där hunden hos oss, mina föräldrar skulle fira sin 20 års giftemålsdag ena dagen och bad mig att ta hand om hunden.
Jag som är så lat sa visst de fixar vi och näst intill ignorerade hunden. Jag gav den mat och vatten, som den behövde. Rastade den även. Självklart skulle ju jag som en idiot gå ut och gå en längre promenad med hunden för skulle iväg och möta en tjejkompis.
Gick iväg, stack från huset. Med hunden i kopplet. Jag som inte vet så mycket om hundar var ju så dum att jag släppte lös hunden när vi kom till en öppen äng, tänkte ju att den ska få springa hur den vill och ha sig för skulle ändå stå och vänta ett tag på kompisen.
Hunden fick syn på en hare, började kuta som en jude på cykel i auschwitz (ursäkta språket är upprörd och förbannad!). Haren som var helt förskräckt började kuta åt alla håll för att komma undan, jag som en dåre efter för att hinna ifatt. Men inte fan hann jag.
Upp på vägen stack haren, över vägen kom haren, upp på vägen kom hunden, och blev rent av mosad av en bil. Jag som älskar djur tuppade verkligen av! Förmodligen av panik, rädsla jag vet inte. Men jag tuppade av.
Vaknade väldigt fort igen då föraren i bilen stog och skrek verkligen skrek allt vad hon hade och sprang till mig, och började slå på mig, och började dra och rivas och allt hon kunde.
Hon lugnade ner sig och jag som ett frågetäcken frågade vad i helvete hon gjorde så för. Fick till svars att jag var en jävla mördare, jag är psykopatiskt, helt slut i huvudet mm.
Osjälvisk som jag är ville jag få bort hunden från vägen, för annat folk ska inte få se en så hämsk syn. Mycket riktigt hjälpte kvinnan mig att föra iväg hunden ner i diket.. Hon bad om mitt namn, telefon nr och adress. Chockad som jag var så fick hon allt.
Min tjejkompis kom till platsen när kvinnan lämnade med bilen. Jag förklara allt och hon tröstade mig. Och då slog det mig, "VA I HELVETE SKA JAG SÄGA TILL MAMMA !?". Jag ljuger inte för mina päron så jag bestämde mig för att berätta hela sanningen. Dock dagen efter, ville ej förstöra deras dag. Tjejkompisen hjälpte mig att begrava hunden och göra de lite fint och sen lämna den.
Mina föräldrar dem tog de ganska bra om man ska säga för vad som har hänt har hänt lixom, fick jag till svars.
Vänninnan till mamma kom hem och vi berättade allt, hon blev inte arg, men hon blev väldigt ledsen. Jag sa att jag tog åt mig skulden att ersätta hunden, men jag vet att det inte kommer vara samma. Men jag sa att jag står för allt, för det var mitt fel.
Tiden gick och de blev bättre, men sen idag fick jag ett stort "WTF moment". Kvinnan eller s.k "QUINNAN" ringde till mig. Hon sa att jag är skyldig henne pengar, ersättning för psykologin? (Psykologi på en vecka??). Hon skulle stämma mig och gör mitt liv till ett helvete, så jag frågar er fragbitare, vad ska jag göra?
Kan hon stämma mig?
Har hon rätt att göra så?
Gjorde jag fel?
Kommer jag fortfarande till himmlen.. ?
PS: Ursäkta den JÄVLA kassa styckeindelningen, skrev i all tempo och raseri. Samt bjuder jag på stavfel.






