1
Still känslor, hur umgås som vänner?
Postat av crambamboli den 11 Juni 2010, 15:38
32 kommentarer · 189 träffar
Hej!
Jag har träffat en tjej i 2.5 månader, varav vi var tillsammans en månad tills i måndags.
Det var verkligen underbart och allting funkade perfekt - vi klickar jättebra, har samma humor, hittar på spontana saker, har aldrig tråkigt tillsammans, grymt "mys" - ja grymt allting.
Min familj och mina kompisar älskar henne, och ibland tror jag att jag älskar henne, på riktigt. Aldrig hänt förr.
Jag har galet svårt att vara seriös med tjejer, haft 3 seriösa på mina 21 år (resten ONS/ dejtat som "tidsfördriv"). Inget av de seriösa har varat länge, och inget har ens varit i närheten av att kännas lika bra som det här. Jag var lycklig helt enkelt.
Hon har inte varit seriös tidigare, samma symptom typ. Damen är 17 btw.
Men... i måndags gjorde vi slut.
Ville vi egentligen det?
- Nej.
Varför gjorde vi slut?
- Jag ska ta sabbatsår från universitetet och sticka till norge i höst, därefter drar jag iväg till asien/oceanien. Kommer inte vara i sverige speciellt mkt alls i år. Hon kan inte följa med, eftersom hon inte är klar med gymnasiet.
Förhållandet var därför dömt att ta slut från början, och det visste vi ju. Men det funkade ju så bra...
Så vi gjorde slut. Resonemang: hellre att det gör ont nu, än att det gör JÄTTEONT när det blir mer seriöst och vi lägger ner om cirka 3 månader, för att vi måste.
Nu till anledningen av trådstarten.
Vi är inte osams på något sätt och helt överens om det här, att det är slut.
Men... vi har pratat precis lika mycket som vanligt, jag kallar henne gumman, prinsessan osv, hon kallar mig snutten, bubben etcetc.
Säger pusshej i telefon, skriver hjärtan, hur mkt vi saknar varandra och sånt.
Helt idiotiskt egentligen, men det bara blir så. Jag är så ledsen att det har blivit såhär, har knappt kunnat sova på hela veckan och varje gång efter att jag pratat med henne blir jag ledsen för att jag minns alla bra stunder och saknar dem...
Iallfall, vi ska träffas idag för första gången igen.
Vi har dock sagt att vi ska försöka ses som bara vänner, men hur fan ska jag kunna träffa mitt ex när det är såhär?
Grabbar, har nån av er ett bra tips på en grej man kan göra utan att det känns för mycket pojk/flickväns-aktigt?
Dvs, inte typ bio.
Please, help me!
(blev långt och lite osammanhängande, men jag har sovit typ 2 timmar inatt och är bara så förvirrad, det känns så konstigt allting. Vi har gjort slut men ändå inte liksom. Aja, puss och kärlek på er!)
Jag har träffat en tjej i 2.5 månader, varav vi var tillsammans en månad tills i måndags.
Det var verkligen underbart och allting funkade perfekt - vi klickar jättebra, har samma humor, hittar på spontana saker, har aldrig tråkigt tillsammans, grymt "mys" - ja grymt allting.
Min familj och mina kompisar älskar henne, och ibland tror jag att jag älskar henne, på riktigt. Aldrig hänt förr.
Jag har galet svårt att vara seriös med tjejer, haft 3 seriösa på mina 21 år (resten ONS/ dejtat som "tidsfördriv"). Inget av de seriösa har varat länge, och inget har ens varit i närheten av att kännas lika bra som det här. Jag var lycklig helt enkelt.
Hon har inte varit seriös tidigare, samma symptom typ. Damen är 17 btw.
Men... i måndags gjorde vi slut.
Ville vi egentligen det?
- Nej.
Varför gjorde vi slut?
- Jag ska ta sabbatsår från universitetet och sticka till norge i höst, därefter drar jag iväg till asien/oceanien. Kommer inte vara i sverige speciellt mkt alls i år. Hon kan inte följa med, eftersom hon inte är klar med gymnasiet.
Förhållandet var därför dömt att ta slut från början, och det visste vi ju. Men det funkade ju så bra...
Så vi gjorde slut. Resonemang: hellre att det gör ont nu, än att det gör JÄTTEONT när det blir mer seriöst och vi lägger ner om cirka 3 månader, för att vi måste.
Nu till anledningen av trådstarten.
Vi är inte osams på något sätt och helt överens om det här, att det är slut.
Men... vi har pratat precis lika mycket som vanligt, jag kallar henne gumman, prinsessan osv, hon kallar mig snutten, bubben etcetc.
Säger pusshej i telefon, skriver hjärtan, hur mkt vi saknar varandra och sånt.
Helt idiotiskt egentligen, men det bara blir så. Jag är så ledsen att det har blivit såhär, har knappt kunnat sova på hela veckan och varje gång efter att jag pratat med henne blir jag ledsen för att jag minns alla bra stunder och saknar dem...
Iallfall, vi ska träffas idag för första gången igen.
Vi har dock sagt att vi ska försöka ses som bara vänner, men hur fan ska jag kunna träffa mitt ex när det är såhär?
Grabbar, har nån av er ett bra tips på en grej man kan göra utan att det känns för mycket pojk/flickväns-aktigt?
Dvs, inte typ bio.
Please, help me!
(blev långt och lite osammanhängande, men jag har sovit typ 2 timmar inatt och är bara så förvirrad, det känns så konstigt allting. Vi har gjort slut men ändå inte liksom. Aja, puss och kärlek på er!)
