Hej!


Idag när jag kom hem så tänkte jag att jag skulle ta och skriva av mig och berätta saker som flera människor kanske har upplevt eller kommer att uppleva.


Iallafall det hela började för 2 år sedan då jag startade 1.e året på gymnasiet. Jag (Erik) började Natur för jag känner att jag vill plugga vidare och kanske bli läkare eller att iallfall ha möjligheterna att bli det jag vill.


Första dagen när man får möta alla i klassen så känner man att detta kommer nog bli en super tid med många trevliga vänner. Eftersom min polare har en tjej som gick i våran klass börjar vi umgås direkt med henne. Hon som vi kan kalla (Sara) hamnar givetvis i en tjej grupp med 3 andra tjejer. Jag och mina polare börjar då givetvis umgås med dom också och det är då det hela börjar.


Vi spenderar mer och mer tillsammans och vi blir ett så kallat fest gäng när det är vi som förfestar och håller ihop. Dagarna går och vi spenderar mycket tid tillsammans i både skolan och privat och vi börjar fatta att vi alla (10 sty) fungerar bra ihop. I denna grupp finns det en tjej som heter (kajsa) hon var en typiskt kompis för mig. Ni vet en sådan som man snacka med allt om.


Ju längre tid jag och kajsa umgicks så börjar vi bli bättre och bättre kompisar. utan att förstår det riktigt själv så fallar ju för henne mer och mer varje dag. Tillslut hamnar jag där i det träsket när man mår skit av att inte berätta för henne. Jag gör det stora misstaget och berättar och hon säger att jag är den bästa kompisen hon har men att det bara är så. Besviken men ändå glad över att har sagt det så lättar mitt hjärta.


det har nu gått 1 år på gymnasiet och dagarna blir givetvis inte som förr efter jag berättat för henne vilket gör att jag bryts ner för varje dag som går att inte kunna snacka med den personen som jag tycker om so oerhört mycket. Jag bestämmer mig för att trycka mina känslor åt sidan och försöka att bara vara hennes kompis. Veckorna går och jag känner att vi börjar få upp relationen igen och kompis grejen växer och vi hamnar tillbaka där vi var från början. Detta steget tog oerhört lång tid att komma tillbaka till.


Jag går nu andra året på gymnasiet och snart är det sommar.
jag känner att mina intressen för henne har minskat men det går inte snabbt! jag antar det är många människor där ute som har samma problem som mig. Nu betyder kajsa mer än någonsin för mig och hon är den bästa vännen jag har (vill inte sumpa det igen) kan även säga att berätta mina känslor för henne har nog varit det bästa jag har gjort för det lättade oerhört mycket för mig och jag känner att livet blev mycket lättare.


beklagar för stavfel!




Någon som har haft samma problem? Berätta!