Tjalol, gjorde den skriftliga delen idag.


Skulle uppskatta om ni kan göra en bedömning av min text, själv tycker jag att den är jävligt grötig...


Tror ni jag når VG at least?


Ni som har gjort 'provet' vet vad det hela går ut på. Till er andra; Jag valde att göra ett debattinlägg ang. skilsmässoökningen som pågår i Sverige.


"I nöd och lust


Jag vet inte vilka faktorer som har påverkat skilsmässoökningen under de senaste 30 åren, men en sak är jag säker på; en skilsmässa är inte fel. Många giftermål är byggda på det generaliserade samhällets hopp och tro på evig kärlek, du måste alltså ingå i ett kyrkligt tillkännagett förhållande för att bli accepterad av allmänheten. Personen du lovar att älska i nöd och lust till döden skiljer er åt, kan ändras med tiden. Cecilia Gyllenhammar skriver i ett inlägg på www.newsmill.se att vi alla är föränderliga vilket innebär att känslorna du hade för en person när du ingick i äktenskapet, helt kan tyna bort.


I nio fall av tio har eller skaffar ett gift par barn. Är det då rätt att stanna i ett misslyckat äktenskap bara för att skydda deras rykte som bra föräldrar? För det är just så det ser ut idag. Om ett par skiljer sig så pekas de ut som två individer som tänker på sig själva i första hand, som helt saknar moral och som utsätter sina barn för misär. Har inte dessa människor rätt att leva ett lyckligt liv? Måste de stanna i äktenskapet för att barnen ska må bra? Skilsmässa är inget man hoppas på, det är en sista utväg. Det viktigaste är hur parterna hanterar skilsmässan, så den efterföljande processen är av yttersta vikt.


S.k. skilsmässobarn blir per definition bråkiga och miserabla, men stämmer det verkligen? Alla människor är anpassningsbara och det är bättre att leva ett tryggt och skonsamt liv med skilda föräldrar, än att må dåligt över bråk och trauma i hemmet med kärnfamiljen. En skilsmässa sätter sina spår, det kan ingen neka.
När jag läste Cecilia Gyllenhammars inlägg fann jag påståenden som är fel ur ett humant perspektiv. Till att börja med är hennes rubrik under all kritik. ”Svenskarna borde skilja sig mycket oftare”. Hur tänker människan? Skilsmässa är inget att sträva efter. Hur skulle det se ut om alla letade efter en ny och kanske bättre partner istället för att försöka ordna upp sitt nuvarande förhållande? Hon skriver att vi lever i ett grälsjukt samhälle, vilket jag håller med om. Tvister uppstår hela tiden eftersom vi har våra egna tankar och åsikter, men bara för att man inte är enade om en sak så kan man inte avlägsna den andre ur sitt liv. Äktenskap är ett heltidsjobb. Du ska aldrig känna dig helt komfortabel med din livspartner eftersom denne kräver att du anstränger dig konstant.


Visionen med alla giftermål är att de ska hålla, för alltid. Visst skulle det se bättre ut om alla levde med sin partner livet ut, i både med- och motgångar. Relationer är känsloladdade, men om kemin inte funkar eller om kärleken dör ut så finns det två val; att skilja sig och försöka hitta kärleken på nytt eller att leva med en person som man inte älskar. Då är det prioriteringar som gäller och du får väga för- och nackdelar.


Cecilia skriver att hon inte ska lära sig av sina misstag då hennes tidigare förhållande inte var ett sådant. Precis så är det. Ett äktenskap är aldrig ett misstag eftersom du själv har valt att ingå i det. I efterhand kan man tycka att det var ett dumt val att gifta sig, men i den stunden du sa ”ja” så kändes förhoppningsvis allt rätt.


Sluta aldrig sökandet efter kärleken, sluta aldrig utvecklas, men vad du än gör; se till att inte såra de du håller närmst hjärtat."


Ty