Jag tycker om att fundera och ifrågasätta allt.
Men ironiskt nog så verkar det som att ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen vet.


Först och främst vill jag säga att alla är bra på olika saker och jag respekterar alla människor, begåvade eller inte!


Jag har lagt märke till att människor som är bra på matte i dom allra flesta fall är dåliga på svenska och vice versa. Jag frågade dom flesta alla olika klasser jag haft genom åren och dom flesta instämde.


Jag kan säga att jag själv, utan att överdriva, är totalt värdelös på matematik. Jag försökte klara B kursen i gymnasiet men jag förstod det helt enkelt inte trots att jag arbetade mycket med det hemma och verkligen gjorde allt för att väcka mattegeniet i mig under flera år. Jag ville lära mig men jag kunde inte.
Som tur är så går dom flesta lärare mer på hög närvaro och graden av viljan att lära snarare än ens faktiska kunskaper - hur fel det än må vara, så det slutade med ett G i alla fall!


Svenska och andra språk kommer o andra sidan fullständigt naturligt för mig och av erfarenhet är jag är övertygad om att jag kan lära mig behärska ett helt nytt språk relativt enkelt.


Så jag undrar om ni också kan konfirmera detta? Det kanske finns studier kring ämnet som ni tagit del av?


Något annat jag har haft många tankar om är dyslexi och jag vill gärna dela med mig av dom.


http://www.vardguiden.se/Sjukd omar-och-rad/Omraden/Sjukdomar -och-besvar/Dyslexi /


Den starkaste känslan jag får när jag hör om detta "funktionshinder" som dom kallar det är irritation. Varför?


Dels tycker jag helt enkelt inte om att folk sätter namn på allt och dels är jag skeptisk till denna "sjukdom".
Min mattelärare var hyvens i tredje ring men jag har fått tampas med riktiga lärarsvin som inte accepterade min matematiska oförmåga.
Dom som är kassa på stavningsfronten kallar sig dyslektiker. Om ni läser syndromen som ni finner i länken ovan är det egentligen bara rena självklarheter. Det är inget annat än definitioner av någon som helt enkelt suger på att stava.
Jag skulle utan problem kunna skriva en rad "syndrom" för mitt outvecklade sinne för matte.


Dom har ett ord för sin oförmåga och alla är sååååå förstående. Varför finns inget ord för dom som har ett dåligt förhållande till matte? Eller varför inte geografi?
Vi kan ju kalla oss mattflexiker, geodepliker eller något.


Detta är djärvt av mig men det är nästan så att jag vill säga att dyslexi inte existerar.


Ni som lider av att inte kunna lära er stava eller läsa och kallar er dyslektiker, kan ni snälla förklara för mig hur det verkligen är?
Och isåfall vill jag också veta om ni anser er ha lätt för matematik.


Jag suger på matte och står för det. Jag saknar helt enkelt sinne för grejen och så är det med den saken.
Har man dock läs/skrivsvårigheter ja då kallar man det för sjukdom. Löjligt säger jag.


Kan det inte bara vara så enkelt att dessa människor bara är skitdåliga på att läsa och skriva? Sluta hitta på namn, tack!


Har jag fel? Är jag inte rättvis? Hur ställer du dig till saken? Motivera!