Håller på att skriva en bokrecension till boken Mörkrets Hjärta och jag skulle nu vilja be om hjälp av er som har läst boken. Recensionen är LÅNGT ifrån klar, men anledningen att jag ber om hjälp nu är för att jag känner att jag inte riktigt förstod boken, eller jag vill vara säker på att jag gjorde det. Om ni som har läst boken läser början på min recension och säger om jag är fel eller rätt ute skulle det uppskattas x 100! Jag vill inte fortsätta att skriva om jag har förstått boken helt fel, eller inte förstått den alls.


*OBS* Som sagt så är detta långt, långt, långt ifrån klar. Så skippa att skriva onödiga kommentarer. Jag har många fler personliga tankar och kommentarer som jag kommer klämma in senare om jag känner att jag det jag åtminstone har börjat med är rätt.
Jag vet att det kommer att hagla in en massa omogna kommentarer och visst, det får man nästan räkna med om man gör en tråd på ett forum som detta (no hard feelings, fb är grymt ibland, sämst ibland) men de som är seriösa i sina kommenteringar uppskattas.




"Bokanalys


Jag har läst boken Mörkrets Hjärta skriven av Joseph Conrad och utgiven år 2007 av Albert Bonniers Förlag i samarbete med Expressen. Boken är översatt av Margaretha Odelberg & designen står Pernilla Qvist för. Omslagsfotot är ifrån Bonniers arkiv.


Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet och skildrar koloniseringen av Kongo där handelsföretag utnyttjar, försummar och gör infödingar till slavar under deras kommando. Boken börjar på yawlen Nellie någonstans på Themsenfloden där Charlie Marlow är på ännu en resa i sällskap av fyra andra män. Efter många resor tillsammans har männen blivit vana Marlows berättelser, ty de var inte sagor, de var Marlows egna erfarenheter & upplevelser som kapten på en av ångbåt anställd av detta handelsföretag. Jag tror inte att Marlow berättar sina historier för att skryta eller för att få uppmärksamhet. Jag tror inte heller att han bryr sig så mycket om hur folket ställer sig till hans historier, han berättar nog lite för sin egen skull, för att återuppleva det hemska han har upplevt, för att känna att det fortfarande finns folk som lider, som är i nöd, han berättar för att han vill att alla andra ska veta hur olika handelsbolag osv. behandlar folk, människor, inte "svartingar" som de kallas, utan människor med känslor. Vi får följa på Marlow på sin resa in i Afrikas mörka hjärta, på jakten efter Kurtz. Alla som Marlow träffar verkar vara fascinerade av Kurtz, på snudd så att de avgudar honom, de talar hela tiden om hur viktig han är för företaget, vilket geni han är, vad har har åstadkommit och kommer att åstadkomma. Men metoderna han använder för att uppnå sin status tycker Marlow är fel, det är inget som framgår i boken utan det är min personliga känsla av honom. Men trots att Kurtz använder grymma metoder så kan Marlow, likt alla andra, inte undgå att fascineras honom. Vad är det som gör denne man så inspirerande? Vad är det som håller Marlows intresse för Kurtz vid liv genom hela resan? Jag tror att Marlow fascineras utav att Kurtz har nått sådan framgång helt ensam, att han som ensam agent för företaget skickar lika mycket elfenben som alla de andra agenterna tillsammans. Människans strävan av att själva bli framgångsrika, alla människor vill göra ett bra jobb och Marlow känner ett behov av att få veta Kurtz' hemligheter bakom den stora framgången. På sin resa uppför floden på sin ångbåt råkar Marlow ut för oväntade ting, byar som fått nog, som har gjort uppror. En bit uppför floden upptäcker de att Kurtz' station har anfallits och ombord bärs en mycket sjuk Kurtz av en hel drös beväpnade pilgrimer..(inte skrivit längre än sålänge)"