Är det bara jag som tycker att vara singel är så jäävla underskattat?


Jag menar, man kan träffa tjejer, ha nästan-förhållanden med dom (typ ha nån slags relation men inte vara ihop), köra som ons, vara kk osv, och det är på många sätt så himla mycket bättre än förhållanden!


Utan förhållande;


Du får;

- en rolig vardag när du träffar nya tjejer

- förhoppningsvis träffa roliga och intressanta brudar, och alla är ju olika så man lessnar inte

- nytt och spännande sex

- möjlighet att träffa flera samtidigt


Du slipper;

- Gräl om skitsaker

- MENS! (Blodet är inget bekymmer med p-piller men humörsvängningarna försvinner inte ;S)

- "jag har huvudvärk"

- att hon försöker ändra en massa jävla grejer på dig för hon tar dig inte för given

- helvetes jävla känslor

- bli fucked up när det tar slut

- slå sönder knytnävarna när horan botar sin break-up sorg med att en vecka efter knulla med nåt random jävla homo på krogen, "Jag brukar inte ha sex utan känslor, det är horigt". Right slyna.


Förhållanden;


Du får;

- Nån att dela allt med

- Vinka adjö till att ha sex oftare än typ två gånger i veckan

- Problem

- Tråkigt på krogen, för det är helt värdelöst att gå ut när man har flickvän och hon inte är där och du inte kan vara med boysen


Du slipper;

- Ragga på krogen


Tråden är lite ostrukturerad, men jag är bara åt helvete jävla pissarg och dras med biverkningarna av en efterfest dränkt i sambucca.


Har jag nån poäng, eller är jag bara cynisk och jävligt bitter?


Puss fragbite

EDIT:

För att undvika missförstånd och onödiga poster;

- Jag är tjugo.


- Jag har inte blivit dumpad, men har inte längre ett förhållande. Var snarare jag som dumpade henne pga för mkt bråk.


- jag snackar inte om att skaffa flera ons i veckan, för det är ju typ omöjligt om man inte är med i Californication. Jag snackar inte om att ha sex varje dag, 365 dagar om året. Menar såklart när man träffar en tjej men inte är ihop med henne officiellt, men inofficiellt. Har nån slags förhållande men inte ett riktigt så att säga. Sluta gnäll om att jag mytar eller failar, jag talar bara sanning och känslor i topicstarten.


- JAG SÄGER _INTE_ ATT FÖRHÅLLANDEN ÄR ÖVERSKATTADE, BARA ATT SINGEL ÄR UNDERSKATTAT!


EDIT 2:

Pratade med nu med min gamla tjej idag, vi hade typ tre-fyra timmars konstant sms-bråk. Hon började gråta men jag skiter fullständigt i det nu. Ska aldrig prata med henne mer. :)


Hon ursäktar sig inte eller nåt när jag säger att hon är så jävla respektlös. Låter mest såhär "jag gör vad fan jag vill", "du och jag är ett avslutat kapitel", "du ska inte rota i mitt liv". Haha, jag har inte rotat i hennes liv, folk har berättat utan att jag har frågat!


Bästa är att hon sa att hon bryr sig om mig och att hon vill bli kompisar igen (vi var nära vänner länge). HAHAHA!
Det har jag jääääääääävligt svårt att se att det kommer hända, känner bara äckel och förakt för henne numera!
Hehe, har suttit och pratat skit om henne i två timmar med en bekant som också är ett av hennes ex, fyfan vad skönt det kändes med nån som verkligen förstår! :D
Lite omoget, men som balsam för själen.


Skrattar bara åt henne nu, för hon är så jävla patetisk. All bitterhet är som bortblåst och ersatta med helt andra känslor!


Några av mina punkter kvarstår dock, väldigt många egentligen. Blir singelliv nu, ska bli så skönt. Har en ny träff nu i veckan med en söt flicka, jag hoppas det går bra :)


Tråden var i mångt och mycket i terapisyfte, men jag uppskattar alla seriösa kommentarer, och roflar åt #101 och #150! :D