hej. Jag har tänkt på en sak ganska länge. Nämligen om vi verkligen har fri vilja... Jag är verkligen inte religiös, jag har kommit fram till min tes genom ganska vetenskapligt tänkande faktiskt. Allt i vår värld styrs av naturkrafter; gravitation, magnetism osv.


Det jag tänker på är att våra känslor och tankar bara är elektriska impulser i hjärnan och dessa impulser styrs även de av naturkrafterna. Utan våra hjärnor skulle vi inte kunna skiljas mycket från t.ex. en sten eller ett äpple; ett dött objekt.


Man kan därifrån ganska lätt dra slutsatsen att vi är objekt med hjärnor. Hjärnor är i och för sig också objekt, men det är de som ger oss det vi kallar "liv". Det är svårt att översätta det jag tänker till ord, men om vi kallar en människa utan hjärna för X och en hjärna för Y, kommer en människa med hjärna att bli (X+Y). Både X och Y påverkas fullständigt av naturens lagar när de är frånskilda från varandra, och det finns inget som tyder på att de skulle stå utanför naturens lagar när de sätts ihop heller. De elektriska impulserna i hjärnan (och i musklerna för den delen) styrs lika mycket utav moder natur som blixtarna på himeln.


Har en blixt på himeln någon vilja?


Enligt mig kan man säga att "människor" är döda objekt med inbillad vilja. Vi tolkar oss själva som levande när vi egentligen styrs av utomstående krafter lika mycket som stenar och blixtar på himeln.


Jag märker att jag glider ifrån ämnet.


Det jag vill komma fram till är att allt vi gör, tänker och känner har sin grund i en elektrisk impuls i vårt huvud som skapades av spänningar mellan våra polyper (eller nåt, jag är ingen naturvetenskapsproffessor :D). Impulsen leds sedan genom el-ledningarna vi kallar nerver och sätter generatorerna vi kallar muskler i rörelse.


Hur kan vi kontrollera detta med "viljan" som också den består av tankar, som i sin tur består av samma sak som blixtarna på himlen?


Det är en deprimerande tanke, så snälla Fragbite, prove me wrong!