Hejsan, har precis bråkat med min flickän, vilket jag gör varje kväll/natt nuförtiden.

Alltså det är såna strunt saker, som blir så jävla stora för just henne. Som att jag är på dåligt humör tex, då gör jag henne sur med vilje och det blir världens kalabalik, alltså jag orkar inte.

Jag vet att jag gör fel ibland, att jag kan vara jobbig ibland, det vet jag. Men jag förtjänar inte det hon gör mot mig efteråt. Vi bor ett tag ifrån varandra så vi pratar oftast i telefon. Så när vi blir osams så lägger hon på i mitt öra direkt då jag säger något jag vill ha sagt eller tycker är fel, så trött på det!

Sedan efter vi har bråkat, så kan hon undvika att säga saker som man verkligen inte bör undvika, som att säga att hon älskar mig, enbart för att såra mig, för att få mig ledsen, jag förstår ingenting av detta, det enda jag vill är att hon ska vara lycklig osv, att vi ska vara lyckliga, jag försöker verkligen, det gör jag. Men det går inte, vi bråkar hela tiden, jag ger mig, rätt snabbt och rätt lätt, sen ber jag henne göra detsamma, men då ska hon ha svar på varför jag gjorde som jag gjorde, vad som säger att jag inte gör det igen osv osv.

Och när jag väl svarat på allt det där börjas det om igen, men varför gjorde du så nudå om du vet att det sårar mig osv osv.

Liksom jag behöver ju inte ens göra något! Kan räcka med att jag inte frågar hur hon haft det under dagen, eller att jag inte sa rätt sak vid rätt tillfälle.

Men hon tycker att hon har rätt att göra vadfan hon vill efter det, eftersom att "det var jag som började"

Liksom jag vet inte vad jag ska göra! Kommer nog med edit, är så jävla ledsen, sårad och förbannad just nu. Och det värsta är att jag inte ens fått med hälften.

Men det jag vill komma fram till är att hon aldrig låter mig säga vad jag tycker/känner, och om hon nu låter mig säga det så är det fel! Så är det inte alls, jag är dum i huvudet som säger så osv osv, eller att det inte alls är fel, för hon har rätt att göra så för att jag gjorde något från början eller liknande.

Så ja, vad ska jag göra? Jag älskar henne verkligen, mer än allting annat, men jag vill att vårt förhållande funkar, och jag vet att detta inte kommer hålla i längden om det fortsätter såhär.

Så vad ska jag ta mig till?

EDIT: Fragbite, jag ska läsa igenom era förslag osv igen, ska göra något av det ni sagt till mig, kommer med edit sen igen.

Men just nu vet jag inte om det är en sån bra stund att ta upp något sånt här, ska dit snart ju, och vill inte förstöra den stunden då vi har det bra osv genom att dra upp allt detta, men länka tråden? Kan det vara en bra idé?

Tack som fan alla! Och kom gärna med mer tips, tacksam för all hjälp jag kan få!

EDIT 2:Okej!

Försökte prata med henne idag, berättade vad jag tyckte hon gjorde fel osv, slutade med att hon la på, som vanligt!

Tog det hur lugnt som helst, sa att jag inte vill att hon gör såhär, att hon inte har rätt att behandla mig hur hon vill bara för att jag gjort något fel innan, hennes svar var då att hon får göra precis hur hon vill och säga vad hon vill då jag gör något jag lovat att inte göra ( irritera henne med flit ) men nu är det så att ja, jag kanske irriterade henne lite, men jag försökte säga förlåt, jag har sagt det flera gånger osv, men hon klagar på att det händer flera gånger. Liksom, det är sånt som händer? Alltså jag förstår inte hur hon kan vilja bråka såhär mycket om något sånt liksom. Det är alltid såhär!

Lite dåligt skrivet och beskrivet kanske, men så jävla ledsen och sur nu!
Kanske lite osmart att försöka just nu, men jag ville verkligen bara berätta för henne och försöka hitta en lösning.

EDIT 3: Aja, nu är det så att hon åkt härifrån då vi spenderat hennes jullov tillsammans, allt har vart bra, som det alltid är när vi träffas.

Men jag snackade med henne, berättade hur jag kände och var bestämd. Hon började gråta osv, som jag dock hade räknat med, kändes inte som att hon förstod riktigt och tyckte fortfarande inte att det jag sa var rätt, eller rättare sagt, det kändes mer som att hon kände att allt ändå var mitt fel efter allt jag sa. Jag blev förbannad och fortsatte, tillslut fick jag henne att hålla med lite och jag sa att vi skulle snacka om det senare.

Sedan några dagar senare berättade jag det mesta jag kände/känner, i början blev hon sur och skrek en massa som "hur fan kan du säga såhär, vända allt mot mig osv" men sedan när vi båda lugnat ned oss så diskuterade vi detta, och jag berättade hur jag kände och dom fel vi BÅDA gjort, för att inte lägga all skuld på henne, för det är väl kanske ändå lite mitt fel, så ja, vi sa väl att vi skulle få ändring på detta osv.

Nu har vi iallafall snackat om det, och det känns ändå som att hon förstod det mesta iallafall.

Tack så mycket alla som hjälpt mig!