Jo vi har ett flertal människor på vår skola som har överleft tsunamin i thailand. Ingen har dött som tur é. Min kompis höll på att dränkas i ett föråd, men ett fönster gick i sönder och vattnet rann sakta ut och dom överlevde. (Thank god d00d ^^) han fick ett riv sår på magen som fick sys. Han och hans pappa åkte in i ett förråd vill jag påpeka. När dom kom hem sågs dom som hjältar och så. Han vill helst inte prata om det. Det fattar man ju, han har ju dösett massa da människor och sånt :/. Men en i vår klass. En tjej. Hon var typ inte med om det. Hon åkte i en båt med sin familj och när vågen kom åkte hon in i en lagun och var där tills vågen och eftervågorna var över. Dom åkte tillbaka till sitt hotel och hon såg ingenting. Men ändå, ska hon berätta om och om igen sin historia. Och på tysta minuten i skolan skulle hon ha all uppmärksamhet. Hon är stolt över det. Varje gång nån nämner det är de hon som sticker in näsan och ska berätta historian. Jag blir så förbannad och tycker synd om de andra som VERKLIGEN har varit med om det.
Visst är det förjävligt? Nån som käner igen situationen?