Hej Fragbite!


Jag tänkte dela med mig lite av mina upplevelser som jag fått av att vara ihop med en tjej som har Borderline personlighets störning. ( http://sv.wikipedia.org/wiki/B orderline där kan ni läsa om det lite granna)


Jo jag är då alltså ihop med en tjej som har Borderline och jag måste säga att det faktiskt är ett rent helvete. Varje dag, flera gånger om dagen har hon ångest och hatar sig själv.

Ingen vet varför hon gör det utan hon bara gör det. Hon skär sig för att dämpa ångesten och när det inte funkar gör hon självmordsförsök. Jag vet inte hur många gånger jag har fått övertala hon att inte ta självmord men varje gång är det inte så lätt. Oftast går det bra att bara snacka om det, andra gånger så kan hon sitta på rälsen och vänta på att tåget ska komma och då får man vara snabb som fan och försöka få hon att inte göra det.

Det är ganska svårt faktiskt. Ibland så skiter hon i att svara på sms och när man ringer till hon för att hon har bestämt sig för att dö. Det är då man är som mest oroligast för man vet inte om hon gjort det eller om hon lever. Man hoppas på att hon lever och samtidigt så hoppas man att hon gjort det för man orkar inte själv hålla på varje dag att övertala hon. (Jag vet att jag kanske är dum som inte orkar men det är verkligen jobbigt och man blir helt knäckt när hon slutar svara när man vet att hon kan dö vilken sekund som helst)


En annan grej som händer rätt ofta det är att jag blir nekad när jag vill ha en puss eller kram eller bara kanske att hon ska säga att hon älskar mig. Ni kan inte ana hur mycket man får upp i hjärnan när man blir nekad. Det första jag tänker på är att hon inte älskar mig för jag förstår inte hur man kan neka den man älskar en puss eller liknande. Det är bara oförståeligt för mig.

Jag kan komma hem från skolan en helt vanlig dag och går fram och ska pussa hon men då viker hon undan och jag står där och fattar ingenting. Hon litar inte heller på mig fullt ut på att jag älskar henne. Hon tror att jag är ihop med hon för att få sex och för att jag bara vill ha någon att vara ihop med så jag slipper vara ensam. Själv så litar jag inte heller riktigt på hon för hon sitter ganska mycket på chatsidor och raggar på andra killar.

Ser hon en kille som hon tycker är snygg på stan så säger hon det rakt ut framför mig att han är så jävla snygg och det är inte så roligt att höra. En gång gjorde jag likadant mot hon och då vart det ett herrans liv och hon började lita ännu mindre på mig men jag kan ju inte lita på hon heller när hon raggar på andra killar och träffar dom senare..


Sur blir hon också väldigt lätt. Jag kommer ihåg en gång när jag var hemma i norrland och hon frågade vad jag gjorde på ett sms och jag svarade att jag pratade med hennes bror på Facebook om guitar hero och då lackade hon ur och skrev att jag kunde dra åt helvete och vägrade prata med mig på resten av dagen/kvällen. Många gånger har jag stått där som ett fån när hon är sur på mig för att jag kanske säger nej när hon vill att jag ska t.ex hämta ett glas dricka åt henne. Eller om jag säger nej när vi ska ut och röka för att jag är inte röksugen. Det är ju bara småsaker men såna saker blir hon jävligt arg på mig för och jag fattar inte varför. Jag blir nästan aldrig arg på hon för att jag vet att om jag blir det så förvärrar det bara hennes situation.

Visst har det hänt någon gång och när det händer så slutar det med att hon inte tror på att jag älskar hon och hon försöker ta livet av sig själv.


Hon bor i Stockholm och jag bor i norrland. I början av September så flyttade jag in hos hon och hennes familj. I början gick allt som smort och vårat förhållande var väl ungefär som nu fast mindre. I ungefär en vecka var det så. Sen gick allt utför och hon började bli mer och mer konstig. Jag visste inte att det var så som det är att vara ihop med en som har Borderline.

Jag kunde inte tänka mig att man kan neka den man älskar en puss eller att man kan bli så sur för absolut ingenting.


Jag älskar verkligen denna person och visar det jätte ofta genom att säga att jag älskar hon, vill ge hon en puss eller bara krama om hon.


En gång gjorde jag nog det dummaste jag gjort i vårat förhållande. Jag vart less på att hon jämt skulle vara sur på mig och att inte känna sig älskad av hon så jag flyttade hem utan att säga någonting. Jag lämnade en lapp till hon där jag skrev allt som jag inte tyckte om och hur jobbigt det är med allt. Jag stog på perrongen på Stockholm C och väntade på tåget. (åkte typ 2 timmar innan tåget skulle gå) Hon ringde mig då och grinade i telefonen och bara skrek flera gånger att jag skulle ta tillbaka hon. Jag sa bara att jag inte kan, att jag inte orkar mer osv.

5 minuter innan tåget gick så sa hon att hon skulle ta livet av sig om jag inte tog tillbaka henne och hon proppade i sig 8 piller av hennes medicin. (hon äter 1 gång om dagen 150mg Zoloft och hon tog i sig 800 mg som är en väldigt dödlig dos)

Jag började gråta då jag med när jag satt på tåget. Jag trodde att jag hade dödat hon för att jag inte var ihop med hon.

Att det var mitt fel till att hon skulle dö. Var helt knäckt och satt och grät i en timme på tåget och skämdes som fan.


När jag satt på tåget ringde hon igen och berättade att hon satt på en ambulans in till SÖS och hon sa att om hon överlever så måste jag ta tillbaka hon. Jag sa bara nej jag orkar inte mer, jag är less på att du jämt är sur på mig och att du beter dig som att du inte älskar mig. Hon lovade då att hon skulle aldrig mer göra om det och jag sa att hon redan fått så många chanser som hon bara förstört. Efter någon dag vart vi ihop igen och jag hade skuldkänslor för allt. Det har jag fortfarande. Hon lovade mig då att allt skulle försvinna men det har det inte.


Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vill så gärna vara ihop med hon för jag älskar henne men samtidigt så är det så jävla jobbigt att vara det. Varje gång hon blir sur vill jag bara göra slut och aldrig mer prata med hon men jag kan inte, vågar inte för jag är rädd att hon ska dö pga mig.


Så nu undrar jag om det är några här som kanske har samma problem som mig? som kanske också är ihop med en som har Borderline eller helt enkelt kanske bara vet något sätt att härda ut allt.


Jag måste också tillägga att detta är bara en del utav allt. Det allra värsta tänker jag inte ta upp för det är bara för jobbigt.


Förlåt för stavfel, verkar vara många som klagar på det så ber om förlåtelse! Grammatik är inte min starkaste sida så.