1
Tankar kring feminism och jämställdhet
Postat av dansfesten den 1 Oktober 2009, 21:50
8 kommentarer · 173 träffar
***OBS LÅNG TEXT***
Lite tankar kring feminism. Diskutera.
(Vet om att forumet består av 99% killar men men)
För cirka ett år sen läste jag en artikel om jämställdhet i Europas regeringar i aftonbladet. Finland och Spanien var bäst, de hade 60% respektive 53% kvinnor i regeringen.
På tredje plats ligger Norge med 52%.
Detta var den dagen då jag blev intresserad av allt med jämställdhet och feminism att göra.
Detta fall måste vara något av de mest klara dumheterna en människa har skrivit i en rikstäckande tidning. Man ser så tydligt hur förvrängd hela feminism tänket har blivit. För mig har det alltid varit, bäste man för jobbet. (Och då menar jag inte man som i kön)
Hur kom vi till en punkt då männen i stället ska vara nertryckta och hela tiden ska behöva tänka på diverse aspekter i alla sammanhang då det gäller jämställdhet?
Läste en artikel för inte så längesen som handlade om kvinnor i styrelser som rör t.ex. byggföretag och liknande. Det var ca. 10% kvinnor i dessa. Ojämställt? Varför?
Om man nu ska räkna på detta vis ska man ju först och främst räkna hur många kvinnor resp. män som är i branschen. Förutsätt att det är 100 000 män och 10 000 kvinnor. Borde inte det mest jämställda då vara med 10% kvinnor i styrelser? Jag säger inte att just denna princip borde appliceras i samhället, men den bygger ju på samma teori, anser jag.
Något utav det mest förvånande är att man ständigt får höra i många sammanhang att Sverige är bäst på jämställdhet. Jag tror dock Sverige ligger i topp3 i listan för ”Länder med mest feminism”.
Män och kvinnor är olika. Trots det föds vi alla jämställt. Man kan argumentera för våra olika beteenden beror på att man ger pojken blå tröjor och flickan rosa, att föra ett sådant argument är för mig ett sätt att forsla bort en riktig lösning.
Vi har statistiker hit och dit här och där med skillnader mellan kvinnor och män i tusentals olika sammanhang och människor som jobbar och tjänar pengar på det.
Utbildning. Vi ser tydliga skillnader mellan kvinnor och män i utbildning, fler kvinnor utbildar sig men det är männen som kammar hem de mest avancerade utbildningarna. Varför? Jag vill helt enkelt förlita mig på svaret att vi faktiskt är olika. Vi gillar olika saker och kulturen och normer säger åt oss att göra olika saker. Det är ju det som gör att vi tycker om det motsatta könet, olikheten som kompletterar varandra.
De flesta företagarna är män. Det är fler män som startar nya företag. Det är fler VD som är män. Bra eller dåligt? Varken eller. Fallet är ju inte så att det står kvinnor på kö och att män tar deras plats eller få gå före i kön. Ja förespråka kvinnligt företagsamhet! Gör det. Men varför inte bara ägna sig att endast förespråka företagsamhet?
Det var tre tjejer i min klass för ett tag sen och berättade inför hela klassen, men talade bara till tjejerna. Det var en rundtur på tekniska högskolan i Stockholm bara för tjejer. De ville ha fler kvinnor i sin utbildning därför beslöt de sig för detta. Förmodligen bara för någon marknadsföringsansvarig ansåg detta var bra för skolans utsida att göra något sådant. För i dagens samhälle är det så extremt nobelt att förespråka kvinnlighet i mansdominerande områden. Men om vi kollar på vice versa ser jag inget agerande? Varför? Jo, av den simpla anledningen att män i regel inte har ett intresse av att utveckla ny mascara (tog smink som exempel av anledningen att det var det mest kvinnliga jag kunde komma på). Det är heller inga kvinnor i de branscherna som vill ha fler män i branschen, skulle jag tro.
Det är en utav grejerna med hela jämställdhetsfrågan att folk utnyttjar den. Varför skulle det vara nobelt att sätta in en kvinna istället för en man? Om en kvinna är den rätte för jobbet, självklart och samma visa med mannen.
Jag tror att alla män idag mellan 0-40 har i hela sitt liv blivit tillsagda att behandla kvinnor väl och saker som kopplas till uttrycket ”Damerna först”. Detta för oss är sunt förnuft och nästan alla män tar ställning till det på ett bra sätt. Det vi inte ser och absolut inte kvinnor är att detta är en typ av förtryck, utan tvekan. Tänk in samma situation fast om man byter plats på män och kvinnor, vilken stor skillnad det skulle vara!
Som sagt vi är olika och vi måste hela tiden respektera faktumet att så är det och behandla oss som så efter det. På gott och ont.
Vi behandlas inte lika idag. Vi ser varje dag i olika sammanhang feminister som hatar kvinnor. De använder titeln feminist i försvar för att vara en godkänd ideologi.
Det finns inte ens en manlig motsvarighet som används. Är inte det helt absurt och tyder verkligen på vilken punkt vi har kommit till idag?
En annan rolig synvinkel av frågan är när man kollar på politiken idag när det gäller genusfrågor och jämställdhet etc. då jag aldrig kommit i kontakt med en fråga som handlar om mäns förtryck eller mäns problem i jämställdhetsfrågan. Det känns nästan som innan vi börjar titta på det stora hela har vi bestämt oss för att kvinnor är förtryckta och vi ska kämpa för att hjälpa dem. Trögsynt kallar jag det.
Kvinnomisshandel. Kvinnoförtryck. Kvinnojour och så vidare.
Vi hör hela tiden klagomål om mäns våld mot kvinnor. Fysisk skada som självfallet är allvarligt och man ska kämpa emot det. Vad hände med psykiskt våld som jag kallar det från kvinnor mot män? Jag kan svära på att kvinnors psykiska förtryck mot män i förhållande och i jobbsammanhang är minst om inte större än mäns allmänna förtryck och våld mot kvinnor. Dock har vi aldrig hört minsta lilla om detta.
Vi har kommit till en punkt då tom. kvinnor får mildare straff än män, när det gäller samma brott. Ja, män fyller säkert upp 90% av brottsligheten i Sverige men vi ska väl alla behandlas lika? Det är ytterligare ett exempel på att vi särbehandlas.
Kvotsystemet är nog en utav de saker som stör mig mest. Namn, ålder, kön, etnisk bakgrund och religion. Hur kan dessa saker spela någon roll hur man är som person? Vi har idag kommit till en punkt då vi försöker fylla upp kvoter med dessa för att det ska vara så helt enkelt. Jämställdhet är ett måste och ska förespråkas, i alla sammanhang. Jag kan samtidigt inte förstå, hur dessa saker kan ha någonting att göra med jämställdhet.
Det är dags att sticka ut huvudet ur fönstret och titta lite på hur världen ser ut, i praktiken, ur en realistisk bild.
Problemet med vänsterrörelsens feminister idag är, tror jag, att dem har bestämt sig för att så här är det. Detta ska ändras på och så vidare. Om tio feminister sitter och pratar med varandra om hur de ska jämställa Sverige tror du det blir bra då? Vi måste kunna prata med varandra och resonera därefter.
Jag tror att män är trötta, på att hela tiden ständigt känna denna medfödda skuld att vi ska ställa oss under kvinnan annars är det inte jämställt som vi inte ens har valt själva. För hundratals år sen var det inte jämställt, ja, jag erkänner. Idag är det inte samma visa som gäller även fast många normer självklart hänger i.
Lite tankar kring feminism. Diskutera.
(Vet om att forumet består av 99% killar men men)
För cirka ett år sen läste jag en artikel om jämställdhet i Europas regeringar i aftonbladet. Finland och Spanien var bäst, de hade 60% respektive 53% kvinnor i regeringen.
På tredje plats ligger Norge med 52%.
Detta var den dagen då jag blev intresserad av allt med jämställdhet och feminism att göra.
Detta fall måste vara något av de mest klara dumheterna en människa har skrivit i en rikstäckande tidning. Man ser så tydligt hur förvrängd hela feminism tänket har blivit. För mig har det alltid varit, bäste man för jobbet. (Och då menar jag inte man som i kön)
Hur kom vi till en punkt då männen i stället ska vara nertryckta och hela tiden ska behöva tänka på diverse aspekter i alla sammanhang då det gäller jämställdhet?
Läste en artikel för inte så längesen som handlade om kvinnor i styrelser som rör t.ex. byggföretag och liknande. Det var ca. 10% kvinnor i dessa. Ojämställt? Varför?
Om man nu ska räkna på detta vis ska man ju först och främst räkna hur många kvinnor resp. män som är i branschen. Förutsätt att det är 100 000 män och 10 000 kvinnor. Borde inte det mest jämställda då vara med 10% kvinnor i styrelser? Jag säger inte att just denna princip borde appliceras i samhället, men den bygger ju på samma teori, anser jag.
Något utav det mest förvånande är att man ständigt får höra i många sammanhang att Sverige är bäst på jämställdhet. Jag tror dock Sverige ligger i topp3 i listan för ”Länder med mest feminism”.
Män och kvinnor är olika. Trots det föds vi alla jämställt. Man kan argumentera för våra olika beteenden beror på att man ger pojken blå tröjor och flickan rosa, att föra ett sådant argument är för mig ett sätt att forsla bort en riktig lösning.
Vi har statistiker hit och dit här och där med skillnader mellan kvinnor och män i tusentals olika sammanhang och människor som jobbar och tjänar pengar på det.
Utbildning. Vi ser tydliga skillnader mellan kvinnor och män i utbildning, fler kvinnor utbildar sig men det är männen som kammar hem de mest avancerade utbildningarna. Varför? Jag vill helt enkelt förlita mig på svaret att vi faktiskt är olika. Vi gillar olika saker och kulturen och normer säger åt oss att göra olika saker. Det är ju det som gör att vi tycker om det motsatta könet, olikheten som kompletterar varandra.
De flesta företagarna är män. Det är fler män som startar nya företag. Det är fler VD som är män. Bra eller dåligt? Varken eller. Fallet är ju inte så att det står kvinnor på kö och att män tar deras plats eller få gå före i kön. Ja förespråka kvinnligt företagsamhet! Gör det. Men varför inte bara ägna sig att endast förespråka företagsamhet?
Det var tre tjejer i min klass för ett tag sen och berättade inför hela klassen, men talade bara till tjejerna. Det var en rundtur på tekniska högskolan i Stockholm bara för tjejer. De ville ha fler kvinnor i sin utbildning därför beslöt de sig för detta. Förmodligen bara för någon marknadsföringsansvarig ansåg detta var bra för skolans utsida att göra något sådant. För i dagens samhälle är det så extremt nobelt att förespråka kvinnlighet i mansdominerande områden. Men om vi kollar på vice versa ser jag inget agerande? Varför? Jo, av den simpla anledningen att män i regel inte har ett intresse av att utveckla ny mascara (tog smink som exempel av anledningen att det var det mest kvinnliga jag kunde komma på). Det är heller inga kvinnor i de branscherna som vill ha fler män i branschen, skulle jag tro.
Det är en utav grejerna med hela jämställdhetsfrågan att folk utnyttjar den. Varför skulle det vara nobelt att sätta in en kvinna istället för en man? Om en kvinna är den rätte för jobbet, självklart och samma visa med mannen.
Jag tror att alla män idag mellan 0-40 har i hela sitt liv blivit tillsagda att behandla kvinnor väl och saker som kopplas till uttrycket ”Damerna först”. Detta för oss är sunt förnuft och nästan alla män tar ställning till det på ett bra sätt. Det vi inte ser och absolut inte kvinnor är att detta är en typ av förtryck, utan tvekan. Tänk in samma situation fast om man byter plats på män och kvinnor, vilken stor skillnad det skulle vara!
Som sagt vi är olika och vi måste hela tiden respektera faktumet att så är det och behandla oss som så efter det. På gott och ont.
Vi behandlas inte lika idag. Vi ser varje dag i olika sammanhang feminister som hatar kvinnor. De använder titeln feminist i försvar för att vara en godkänd ideologi.
Det finns inte ens en manlig motsvarighet som används. Är inte det helt absurt och tyder verkligen på vilken punkt vi har kommit till idag?
En annan rolig synvinkel av frågan är när man kollar på politiken idag när det gäller genusfrågor och jämställdhet etc. då jag aldrig kommit i kontakt med en fråga som handlar om mäns förtryck eller mäns problem i jämställdhetsfrågan. Det känns nästan som innan vi börjar titta på det stora hela har vi bestämt oss för att kvinnor är förtryckta och vi ska kämpa för att hjälpa dem. Trögsynt kallar jag det.
Kvinnomisshandel. Kvinnoförtryck. Kvinnojour och så vidare.
Vi hör hela tiden klagomål om mäns våld mot kvinnor. Fysisk skada som självfallet är allvarligt och man ska kämpa emot det. Vad hände med psykiskt våld som jag kallar det från kvinnor mot män? Jag kan svära på att kvinnors psykiska förtryck mot män i förhållande och i jobbsammanhang är minst om inte större än mäns allmänna förtryck och våld mot kvinnor. Dock har vi aldrig hört minsta lilla om detta.
Vi har kommit till en punkt då tom. kvinnor får mildare straff än män, när det gäller samma brott. Ja, män fyller säkert upp 90% av brottsligheten i Sverige men vi ska väl alla behandlas lika? Det är ytterligare ett exempel på att vi särbehandlas.
Kvotsystemet är nog en utav de saker som stör mig mest. Namn, ålder, kön, etnisk bakgrund och religion. Hur kan dessa saker spela någon roll hur man är som person? Vi har idag kommit till en punkt då vi försöker fylla upp kvoter med dessa för att det ska vara så helt enkelt. Jämställdhet är ett måste och ska förespråkas, i alla sammanhang. Jag kan samtidigt inte förstå, hur dessa saker kan ha någonting att göra med jämställdhet.
Det är dags att sticka ut huvudet ur fönstret och titta lite på hur världen ser ut, i praktiken, ur en realistisk bild.
Problemet med vänsterrörelsens feminister idag är, tror jag, att dem har bestämt sig för att så här är det. Detta ska ändras på och så vidare. Om tio feminister sitter och pratar med varandra om hur de ska jämställa Sverige tror du det blir bra då? Vi måste kunna prata med varandra och resonera därefter.
Jag tror att män är trötta, på att hela tiden ständigt känna denna medfödda skuld att vi ska ställa oss under kvinnan annars är det inte jämställt som vi inte ens har valt själva. För hundratals år sen var det inte jämställt, ja, jag erkänner. Idag är det inte samma visa som gäller även fast många normer självklart hänger i.
