1
betygsättning av novell
Postat av k0rken den 27 September 2009, 19:40
29 kommentarer · 225 träffar
Förlita dig inte alltid på din älskade
Amanda hade redan stigit upp tidigt ur sängen denna morgon. Hon tassade försiktigt bort till den stora hallen så att han inte skulle vakna. Hon drog på sig sin långa röda favorit jacka och smög tyst ut ur huset. Denna lördags-morgonen var riktigt kylig, hennes långa blonda hår hade redan blivit stelt längst ner på topparna. Gräset hade fått en vit täckmantel, det märktes att vintern inte var långt ifrån. Amanda hade bestämt sig för att gå den långa vägen ner mot staden, man kunde se på henne att hon verkligen lyste upp som en ängel denna dagen, det var en speciell dag. Tim tror nu att Amanda skulle ta den långa bussturen bort till hennes mamma, men så var det inte egentligen. Han hade inte fått reda på den underbara nyheten, men det skulle inte dröja länge till. Hennes tankar hade gjort så att tiden gick snabbare, hon var redan nere i stan. Hon gick in i den lilla affären som låg i hörnet som lyste upp igenom det små fönstren i morgon-mörkret. Den härliga doften sveptes in, hon kände sig oerhört lycklig!
Amanda gick fram till den gamla gubben och lämnade fram två sedlar, hon fick bakelserna i en liten påse. De små två bakelserna var hennes och Tim’s favorit. Varenda gång hon köpte den delikatessen visste Tim att det var något på gång, att det skulle hända något speciellt.
Amanda gillade den här tiden, mysiga varma hemmakvällar. Hon blev lycklig när hon såg alla lyckliga barnfamiljer sitta inomhus tillsammans och dela varandras närvaro. När hon såg alla kära hålla om varandra så att kylan inte skall trängas igenom. Amanda har alltid förstått att man ska vara lycklig lottad om man har någon man älskar och blir älskad av, hon är lycklig lottad. Hennes motto ”Det enda läkemedlet för kärlek är att älska mer.”Ännu denna gången när hon vandrade hemmåt hade tankarna tagit över tiden och hon var snart framme. Hon kände att hon snart skulle kunna spricka av glädje. Snart skulle han få reda på det men hon var inte beredd än, hon bestämde sig att dra ut på tiden lite till så hon satte klacken i marken och tvärt så bytte hon håll. Hon klev med sina långa ben över de hala fläckarna för att inte ramla, det var det sista hon ville. Tiden hade bara rusat förbi och Tim tror inte hon ska komma hem förräns om några timmar så Amanda som alltid gillar att överraska går hem med rask fart. Nu kan hon verkligen inte vänta för att få berätta, till sin älskade!
Amanda skramlade fram nycklarna ur den lilla sidofickan och vred om sakta, hon ville inte att han skulle märka att hon redan var hemma. Väldigt tyst klär hon av sig sina ytterkläder, fast egentligen har hon bara lust att springa till honom och hoppa upp i hans famn. Iställer smyger hon fram till byrån i den stora hallen och ställer ner den lilla påsen med favorit-bakelserna i.
Amanda hör inget ljud i huset, hon var nästan säker på att han inte fortfarande låg och sov för det hade gått några timmar nu, men hon var tvungen att gå och se efter. Nu smög hon verkligen jätte sakta bort till sovrums dörren. Hon lät den sakta glida upp och igenom den lilla springa som nu var öppen, var det första hon såg fyra fötter under täcket.
Amanda har aldirg i hela sitt liv blivit så tom som hon nu blev, hennes älskade Tim…
Hela hennes samvete bara flög bort ifrån henne, hon gick med snabba steg upp mot den gamla smutsiga vinden. Amanda kunde knappt tänka att hennes Tim kunde göra något sånt efter tio års äktenskap
.Det första hon fick syn på var något som hon tyckte vara enda hoppet för henne så att hon inte skulle leva i en olycklig värld.
Amanda stog i mörkret och hennes tårar rann
Hon kännde hur livet sakta försvann
Tim hade alltid funnits i hennes tankar och blod
Hon ville att det skulle vara dom förevigt på denna jord
Hennes sista farväl med snaran runt halsen
Amanda sparkade bort stolen, hon hade dansat sista dansen
14/11-67 förlorade Tim en han hade levt tillsammans under en lång tid. Hon som han hade delat alla glada och dåliga stunder med. Han förlora den minsta, en som skulle få upptäcka världen tillsammans med Amanda och Tim. Den lilla som han aldrig fick höra att han hade.
Tim vaknade upp för att rusa till toan som låg mittemot byrån i den stora hallen. Han kom ut från toan, han fick syn på påsen med bakelserna. Vad hade han gjort?
Amanda hade redan stigit upp tidigt ur sängen denna morgon. Hon tassade försiktigt bort till den stora hallen så att han inte skulle vakna. Hon drog på sig sin långa röda favorit jacka och smög tyst ut ur huset. Denna lördags-morgonen var riktigt kylig, hennes långa blonda hår hade redan blivit stelt längst ner på topparna. Gräset hade fått en vit täckmantel, det märktes att vintern inte var långt ifrån. Amanda hade bestämt sig för att gå den långa vägen ner mot staden, man kunde se på henne att hon verkligen lyste upp som en ängel denna dagen, det var en speciell dag. Tim tror nu att Amanda skulle ta den långa bussturen bort till hennes mamma, men så var det inte egentligen. Han hade inte fått reda på den underbara nyheten, men det skulle inte dröja länge till. Hennes tankar hade gjort så att tiden gick snabbare, hon var redan nere i stan. Hon gick in i den lilla affären som låg i hörnet som lyste upp igenom det små fönstren i morgon-mörkret. Den härliga doften sveptes in, hon kände sig oerhört lycklig!
Amanda gick fram till den gamla gubben och lämnade fram två sedlar, hon fick bakelserna i en liten påse. De små två bakelserna var hennes och Tim’s favorit. Varenda gång hon köpte den delikatessen visste Tim att det var något på gång, att det skulle hända något speciellt.
Amanda gillade den här tiden, mysiga varma hemmakvällar. Hon blev lycklig när hon såg alla lyckliga barnfamiljer sitta inomhus tillsammans och dela varandras närvaro. När hon såg alla kära hålla om varandra så att kylan inte skall trängas igenom. Amanda har alltid förstått att man ska vara lycklig lottad om man har någon man älskar och blir älskad av, hon är lycklig lottad. Hennes motto ”Det enda läkemedlet för kärlek är att älska mer.”Ännu denna gången när hon vandrade hemmåt hade tankarna tagit över tiden och hon var snart framme. Hon kände att hon snart skulle kunna spricka av glädje. Snart skulle han få reda på det men hon var inte beredd än, hon bestämde sig att dra ut på tiden lite till så hon satte klacken i marken och tvärt så bytte hon håll. Hon klev med sina långa ben över de hala fläckarna för att inte ramla, det var det sista hon ville. Tiden hade bara rusat förbi och Tim tror inte hon ska komma hem förräns om några timmar så Amanda som alltid gillar att överraska går hem med rask fart. Nu kan hon verkligen inte vänta för att få berätta, till sin älskade!
Amanda skramlade fram nycklarna ur den lilla sidofickan och vred om sakta, hon ville inte att han skulle märka att hon redan var hemma. Väldigt tyst klär hon av sig sina ytterkläder, fast egentligen har hon bara lust att springa till honom och hoppa upp i hans famn. Iställer smyger hon fram till byrån i den stora hallen och ställer ner den lilla påsen med favorit-bakelserna i.
Amanda hör inget ljud i huset, hon var nästan säker på att han inte fortfarande låg och sov för det hade gått några timmar nu, men hon var tvungen att gå och se efter. Nu smög hon verkligen jätte sakta bort till sovrums dörren. Hon lät den sakta glida upp och igenom den lilla springa som nu var öppen, var det första hon såg fyra fötter under täcket.
Amanda har aldirg i hela sitt liv blivit så tom som hon nu blev, hennes älskade Tim…
Hela hennes samvete bara flög bort ifrån henne, hon gick med snabba steg upp mot den gamla smutsiga vinden. Amanda kunde knappt tänka att hennes Tim kunde göra något sånt efter tio års äktenskap
.Det första hon fick syn på var något som hon tyckte vara enda hoppet för henne så att hon inte skulle leva i en olycklig värld.
Amanda stog i mörkret och hennes tårar rann
Hon kännde hur livet sakta försvann
Tim hade alltid funnits i hennes tankar och blod
Hon ville att det skulle vara dom förevigt på denna jord
Hennes sista farväl med snaran runt halsen
Amanda sparkade bort stolen, hon hade dansat sista dansen
14/11-67 förlorade Tim en han hade levt tillsammans under en lång tid. Hon som han hade delat alla glada och dåliga stunder med. Han förlora den minsta, en som skulle få upptäcka världen tillsammans med Amanda och Tim. Den lilla som han aldrig fick höra att han hade.
Tim vaknade upp för att rusa till toan som låg mittemot byrån i den stora hallen. Han kom ut från toan, han fick syn på påsen med bakelserna. Vad hade han gjort?
