1
Vad är att vara sig själv?
Postat av Prthusakti den 20 September 2009, 11:01
9 kommentarer · 120 träffar
Vi hör ofta folk säga:Be yourself,var dig själv men vad är den rätta förståelsen av det uttrycket.?
Innebär det att vi skall låta vilka som helst känslor och tankar som kommer till oss skal vi därför låtal styra vårat direkta val av gärningar?
Finnes det inga fel val att göra?
Ångrar vi oss aldrig våra val av handlingar Fast vi trodde(inbilladde ) oss det var ngt bra,korrekt,rätt,häftigt etc.
Vet vi egentligen vad vi innerst inne vill?
Vet vi egentligen Vad vårt jag egentligen är?
Vet vi egentligen vår sanna innersta identitet?
Vet vi skillnaden mellan att aggera på ett tillfällig ego kick och det sunda kloka jagets livs syn och varför har vi dessa dualiteter?
Om allt är okey att göra VARFÖR HÄVDAR vi alltid att livet är orättvist?
Varför hävdar vi att vissa saker är bra och dåliga ifall livets mening är att alla skall vara sig själva oavsett vilka intressen och livs syner de har på livet?
Är det inte så att vi innerst inne skulle vilja leva det allra vackraste ädlaste livet om så vore möjligt?
Om vi nu har den önskan i vårt djupaste jags botten,
( oavsett vilken vi upplevelse vi har om hur vilka eventuella möjligheter att förverkliga denna "dröm" i den verklighets uppfattning vi just nu har om den värld vi just nu kan varsebli)
varför tror vi då att lyckan kan ligga i ngt annat surrogat leverne typ bli världsberömd mm mm mmm mm???
Om vi faktiskt lyckats penitrera denna fråga djup nog inser vi att våra olika livs approacher påvisar mer eller mindre spelade påhittade identiteter som passar ngt livs fokuserings mål som vid dess uppnåenden skall tilldela oss vissa verktyg att få uppleva det vi tror livet allena "i verkligheten" kan faktiskt möjligvis ge oss.
Mao verkligheten är då den bild som media bekräftat som existerande och korrekt via diverse olika ,oftast ,spekulerade mänskliga visioner om livets mening.
När vi bara låter oss ta i anspråk dessa officiellt bekräftade livs alternativ ,
varvid "massans" officella värde normer låter vi i flera avseenden medvetet eller omedvetet styra och bekräfta vad som är rätt eller fel ,
istället för att söka alltid aggera så ädelt och vackert som möjligt i alla situationer.
Vad vi då gör är likt en fisk som hamnat på land och glömt varifrån han kommer.
Vi kan ge en fisk vad som helst materielll framgång och rikedom samt makt MEN den kommer aldrig bli lycklig utan vatten.
Du kan låta fisken få "simma" i ett stort hav eller Atlantiska oceanen av bara diamanter eller dollar eller guld , etc elller ngt mix av detta MEN FISKEN kan inte bli lycklig utan Vatten.
Likaledes kan vi aldrig bli konstant lycklig utan att ha tillgång till sannt ädelt orsakslös omtänksam ren kärlek.
Så Alla våra livs erfarenheter är till ytterst för att styra oss in på att söka denna Kärleks KÄLLA SAMT då också vår egen förmåga att delge den till andra.
Har man inte fått uppleva denna kärlek själv ,kan man ju inte veta hur att ge den eller hur??
Så liksom vi har ett behov att andas och således därför längtar efter luft,syre naturligt och inte ngt påhittat är vår längtan efter en perfekt mening och kärlek naturlig för den är ngt vi en gång upplevt i begynnelsen av vår existens till vilken vi längtar till baka till.
Begynneslen av vår existens åsyftar ett jag till själens ,jaget eviga ursprungliga existens "uppkomst".
Med andra ord.I jämförelse med denna ursprungliga existens livsuppfattning vi då hade är vår nuvarande uppfatning om livets existens mening mm som en drogmissbrukares hallucinationer.
Så för en drogmissbrukare blir hallucinationerna dennes vardag och defintitivt en exsiterande reell möjlig existens uppfattning.
Om vederbörande försökt komma ur dessa hallucinationer tror vederbörande tillslut ser/inser;: bara mitt liv och ger upp och försöker bara ta nya droger och tror sålededs inte på andra mäniskors goda råd eftersom :
1)Abstienens skapar sådan svara känslor so verkar omöjliga att orka så ut med och som förefaller tidsmässigt som en evig väntan.
Vi alla vet ibland att en minut kan uplevas som evigheter.Speciellt när ngt obehagligt händer.
2)Deras liv inna de valde attta droger var på ngtvis smärtsamt eller så inaktraktivt att de lockas inte till att vilja återvända till den misären.
3)De har inte erhållit tilräckligt mycket möjliga positiva livs upplevelser alternativt vägrar att positivt fokusera sig allena på dessa positiva tidigare livs upplevelser varvid de orkar,kan inte ,starkt tvivlar på andras bekräftelse att livet kan faktiskt ge underbara livs upplevelser utan droger mm.
Innebär det att vi skall låta vilka som helst känslor och tankar som kommer till oss skal vi därför låtal styra vårat direkta val av gärningar?
Finnes det inga fel val att göra?
Ångrar vi oss aldrig våra val av handlingar Fast vi trodde(inbilladde ) oss det var ngt bra,korrekt,rätt,häftigt etc.
Vet vi egentligen vad vi innerst inne vill?
Vet vi egentligen Vad vårt jag egentligen är?
Vet vi egentligen vår sanna innersta identitet?
Vet vi skillnaden mellan att aggera på ett tillfällig ego kick och det sunda kloka jagets livs syn och varför har vi dessa dualiteter?
Om allt är okey att göra VARFÖR HÄVDAR vi alltid att livet är orättvist?
Varför hävdar vi att vissa saker är bra och dåliga ifall livets mening är att alla skall vara sig själva oavsett vilka intressen och livs syner de har på livet?
Är det inte så att vi innerst inne skulle vilja leva det allra vackraste ädlaste livet om så vore möjligt?
Om vi nu har den önskan i vårt djupaste jags botten,
( oavsett vilken vi upplevelse vi har om hur vilka eventuella möjligheter att förverkliga denna "dröm" i den verklighets uppfattning vi just nu har om den värld vi just nu kan varsebli)
varför tror vi då att lyckan kan ligga i ngt annat surrogat leverne typ bli världsberömd mm mm mmm mm???
Om vi faktiskt lyckats penitrera denna fråga djup nog inser vi att våra olika livs approacher påvisar mer eller mindre spelade påhittade identiteter som passar ngt livs fokuserings mål som vid dess uppnåenden skall tilldela oss vissa verktyg att få uppleva det vi tror livet allena "i verkligheten" kan faktiskt möjligvis ge oss.
Mao verkligheten är då den bild som media bekräftat som existerande och korrekt via diverse olika ,oftast ,spekulerade mänskliga visioner om livets mening.
När vi bara låter oss ta i anspråk dessa officiellt bekräftade livs alternativ ,
varvid "massans" officella värde normer låter vi i flera avseenden medvetet eller omedvetet styra och bekräfta vad som är rätt eller fel ,
istället för att söka alltid aggera så ädelt och vackert som möjligt i alla situationer.
Vad vi då gör är likt en fisk som hamnat på land och glömt varifrån han kommer.
Vi kan ge en fisk vad som helst materielll framgång och rikedom samt makt MEN den kommer aldrig bli lycklig utan vatten.
Du kan låta fisken få "simma" i ett stort hav eller Atlantiska oceanen av bara diamanter eller dollar eller guld , etc elller ngt mix av detta MEN FISKEN kan inte bli lycklig utan Vatten.
Likaledes kan vi aldrig bli konstant lycklig utan att ha tillgång till sannt ädelt orsakslös omtänksam ren kärlek.
Så Alla våra livs erfarenheter är till ytterst för att styra oss in på att söka denna Kärleks KÄLLA SAMT då också vår egen förmåga att delge den till andra.
Har man inte fått uppleva denna kärlek själv ,kan man ju inte veta hur att ge den eller hur??
Så liksom vi har ett behov att andas och således därför längtar efter luft,syre naturligt och inte ngt påhittat är vår längtan efter en perfekt mening och kärlek naturlig för den är ngt vi en gång upplevt i begynnelsen av vår existens till vilken vi längtar till baka till.
Begynneslen av vår existens åsyftar ett jag till själens ,jaget eviga ursprungliga existens "uppkomst".
Med andra ord.I jämförelse med denna ursprungliga existens livsuppfattning vi då hade är vår nuvarande uppfatning om livets existens mening mm som en drogmissbrukares hallucinationer.
Så för en drogmissbrukare blir hallucinationerna dennes vardag och defintitivt en exsiterande reell möjlig existens uppfattning.
Om vederbörande försökt komma ur dessa hallucinationer tror vederbörande tillslut ser/inser;: bara mitt liv och ger upp och försöker bara ta nya droger och tror sålededs inte på andra mäniskors goda råd eftersom :
1)Abstienens skapar sådan svara känslor so verkar omöjliga att orka så ut med och som förefaller tidsmässigt som en evig väntan.
Vi alla vet ibland att en minut kan uplevas som evigheter.Speciellt när ngt obehagligt händer.
2)Deras liv inna de valde attta droger var på ngtvis smärtsamt eller så inaktraktivt att de lockas inte till att vilja återvända till den misären.
3)De har inte erhållit tilräckligt mycket möjliga positiva livs upplevelser alternativt vägrar att positivt fokusera sig allena på dessa positiva tidigare livs upplevelser varvid de orkar,kan inte ,starkt tvivlar på andras bekräftelse att livet kan faktiskt ge underbara livs upplevelser utan droger mm.
Hur skall man vara sig själv.Hur definerar man sig själv ABSOLUT korrekt.
5 personer har röstat






