Hej


Vet att dem flesta kommer tracka mig men för mig räcker det med en bra kommentar.


Jag har ett lite problem. Jag mår dåligt på såvis att jag helt plötsligt kan börja gråta och må skitdåligt, jag kan inte riktigt jämföra med något men det gör riktigt ont i själen. Jag har inte pratat med någon för att jag känner ingen som jag vet har gått igenom detta, psykolog har jag inte pratat med än heller.

Saken är att jag får sånna självmordstankar med, jag skulle aldrig göra det för min familjs skull. Men när jag tänker på det så ser jag självmord som en bra lösning, det som skrämmer mig lite.


Skulle bara skriva av mig lite och se om någon annan känner igen sig.


Edit:

Jag tar ett råd från en kompis och skriver hur mitt liv ser ut.


Går en utbildning... Vet inte vad jag egentligen vill bli så jag är osäker och rädd för framtiden. Går väldigt lite där med, mycket självstudier så det blir inte mycket tid till att träffa nya kompisar.


Har lägenhet... Är lite tråkigt då jag bor på ett ställe där jag inte känner någon och det kan bli rätt ensamt.


Har bra stöd hemifrån... Ändå känner jag att jag inte kan prata med min morsa för att jag vill inte verka misslyckad i hennes ögon.


Har flickvän som jag verkligen älskar... Fast nu har hon börjat plugga civilingenjör i bioteknik i Lund och vi träffas väldigt lite just nu pågrund av hennes nollning plus föreläsningar. Sen när hon är klar med nollningen (efter typ en månad) så kan vi bara träffas en gång i veckan.


Jag tycker ändå inte jag har rätt att vara deprimerad, men jag mår skitdåligt. Ibland när jag får en "attack" så gråter jag något fruktansvärt och jag får ibland svårt att andas.


#8 Kan verkligen inte tänka mig att så mycket kan hända samtidigt, jag kan inte sätta mig i din situation men håll ut och hoppas verkligen det löser sig för dig.


Vill bara säga tack för alla svar jag har fått.

Jag vet inte om det uppskattas men jag ska köra någon edit ibland för min egen skull för att det är skönt att skriva av sig. Jag ska prova några saker som ni gett förslag på.


Edit2


Hej igen.

Kan börja med att skriva att jag bor i Hässleholm och är 20 år gammal. Mitt namn spelar kanske ingen roll att jag säger men väljer att inte göra det ändå. Det mest för att jag vill inte att någon kompis här ska börja dalta med mig, jag vill inte att det första dem ska göra är att titta sorgset på mig och fråga hur det är med mig. Jag vill att det ska vara positivt, det är nog bäst.


Ja min flickvän har nollning i 5 veckor.

Jag läste en kommentar om en som sa att jag bara behövde att gå ut och skaffa kompisar. Det är faktiskt rätt men inte riktigt så enkelt. Förväntar mig inte att någon ska förstå utan skriver detta mest för min egna skull. Skönt att bara skriva och låta tankarna gå hit.


Hursomhelst:

Efter att jag skrivit av mig igår så kändes det faktiskt rätt bra. Folk skrev bra kommentarer och jag fick några personliga mail av fina människor.Och tack vare det så kunde jag somna utan problem. Fast sen dagen efter när jag vakna (efter att ha sovit 6timmar) Så kändes det som om man var tillbaka på ruta ett... Det kändes riktigt tungt och jag fick en attack direkt på morgonen, den var intensiv med.


Efter att jag lyckast ta mig ur sängen så drog jag och hämtade mat, fast det blev inte bättre av det. Så då tänkte jag läsa era kommentarer och tog rådet "hålla igång" så jag drog ut och sprang. Jag sprang en runda i skogen som tar runt en timme att springa. Men efter att jag sprungit en bit så började tankarna gå igen och jag var tvungen att stanna och lägga mig ner för att jag fick ingen luft. Efter att jag lugnat ner mig och försökt tänka på glada stunder som jag gjort i år som sweden rock osv så kunde jag resa mig upp och gå hem. Detta var hittils det värsta jag har varit med om och klockan har inte ens blivit 12.

Resterande dag gick ut på att plugga lite och sen läsa en harry potterbok. Nu sitter Jag framför Tv:n och mår inte bra men inte dåligt heller.


För er som undrar så kan jag kan inte hålla på med saker som Fotboll för att jag har slagit av mitt korsband och ledband. Så ni får gärna ge fler råd om saker som inte kräver att man belastar benen för mycket. Det som är bra är att jag faktiskt ska till Malmö sjukhus imorgon för en undersökning.


Hur ser ni på depression? Är det bara dåligt självförtroende eller har ni någon annan åsikt.


På återseende.