Jag satt och tänkte för några veckor sen att egentligen så vinner den en fight som börjar att slå, oftast i alla fall. Därför så tänkte jag att det är bättre att vara den som slår först än den som blir slagen först.

Började förra helgen med att gå ut på en fest och tänka offensivt. Var en kille som jag råkade stöta till i början av festen som sa att jag skulle se mig för. Sen senare på festen så tycker jag att han försöker leka kung och ta över så jag tränger mig före honom till kylen när vi ska hämta öl. Då börjar han buffla upp sig mot mig och stirra ni vet som folk gör. Han hade tyup väntat sig att jag skulle knuffa honom eller göra nått sånt. Fan va förv¨ånad han blev när jag dunkade in en käftsmäll från ingenstans. Han började vackla och jag brottade ner honom på marken och tog strypgrepp på honom. Då var i pricnip fighten över ochhan gav upp.

Sen hände typ samma sak idag på gymnastiken. Råkade slå till en kille med innebany klubban när vi spelade. Sen i nästa nräkamp så slog han till mig med vilja med klubban så jag slog tillbaka med klubban. Då pekade han på mig, stirrade och började gå mot mig. Då drar jag innebandy klubban i skallen på honom PANG... behöver kanske inte säga att det inte blev nån mer fight.

Tänkte höra med er om ni slåss ärligt eller om ni slår första slaget som jag gör? Håll med om att det är effektivt att slå innan den andra ens är beredd. Vissa kallar mig feg men varför ska man låta den andre få chansen att slå först?