1
SJÄLVMORD, varför?
Postat av Blirre den 2 Februari 2009, 22:18
32 kommentarer · 1 428 träffar
Jag har legat sömnlös många nätter och funderat över just självmord. Inte på att ta det själv, men på personer som tar självmord.
Jag har alltid haft en klar bild eller teori om självmordskapabla personer. Att det är en person som har mått så pass dåligt att man helt enkelt inte sett någon lösning på någonting längre, man ser inget ljus och ingen framtid. Man mår så dåligt så man inte tänker på någon annan och vill bara få ett slut på allt.
Livet har blivit ett helvette och döden ett paradis.
Ända fram till för 2 år sedan när en av mina kompisar plötsligt utan något varningstecken alls på att må dåligt tar självmord i sitt garage.
Isak pratade ibland om att han kommit till det här livet, där det inte riktigt varit menat. Hans liv var inte menat att bli som det blivit.
Han föddes i sydamerika när landet härjades av inbördeskrig. Han adopterades till Sverige när han var 4 år och hamnade hos 2 underbara föräldrar i min stad.
Vi lärde känna varandra redan på grundskolan då vi gick i parallell klasserna och bodde grannar med varandra.
Han var alltid en otroligt stark person, som aldrig vek ner sig och alltid visade upp ett glatt leende.
Han berättade nån gång att han hade en mörk klump inom sig, men jag förstod aldrig vad han menade.
För mig va Isak självsäker, levde och betedde sig som han mådde bra, bra mycket bättre än mig t.o.m.
Efter den dagen han försvann, så har jag aldrig riktigt kunnat förstå det.
Hur kan det komma sig att Isak tog självmord? Han va ingen sån person som jag trott varit den karaktäristiska självmordspersonen.
Var Isak så pass stark och säker på att han inte var menad detta liv, och trodde istället att det som fanns på andra sidan var det rätta för honom?
Vad är det som skiljer sig egentligen från folk som mår dåligt och från folk som mår dåligt och verkligen tar sitt liv.
Är dom personerna som verkligen tar sitt liv tillslut mycket starkare personer än dom som inte gör det?
Eller är det bara att dom inte längre ser nån lösning och det blir något dom gör i ett slags trans för att det inte finns någon utväg längre?
Det här har grämt mig dom här 2 åren nått oerhört, varför Isak försvann och vad det är som gör att man verkligen tar steget tillslut att avsluta sitt liv.
Jag har alltid haft en klar bild eller teori om självmordskapabla personer. Att det är en person som har mått så pass dåligt att man helt enkelt inte sett någon lösning på någonting längre, man ser inget ljus och ingen framtid. Man mår så dåligt så man inte tänker på någon annan och vill bara få ett slut på allt.
Livet har blivit ett helvette och döden ett paradis.
Ända fram till för 2 år sedan när en av mina kompisar plötsligt utan något varningstecken alls på att må dåligt tar självmord i sitt garage.
Isak pratade ibland om att han kommit till det här livet, där det inte riktigt varit menat. Hans liv var inte menat att bli som det blivit.
Han föddes i sydamerika när landet härjades av inbördeskrig. Han adopterades till Sverige när han var 4 år och hamnade hos 2 underbara föräldrar i min stad.
Vi lärde känna varandra redan på grundskolan då vi gick i parallell klasserna och bodde grannar med varandra.
Han var alltid en otroligt stark person, som aldrig vek ner sig och alltid visade upp ett glatt leende.
Han berättade nån gång att han hade en mörk klump inom sig, men jag förstod aldrig vad han menade.
För mig va Isak självsäker, levde och betedde sig som han mådde bra, bra mycket bättre än mig t.o.m.
Efter den dagen han försvann, så har jag aldrig riktigt kunnat förstå det.
Hur kan det komma sig att Isak tog självmord? Han va ingen sån person som jag trott varit den karaktäristiska självmordspersonen.
Var Isak så pass stark och säker på att han inte var menad detta liv, och trodde istället att det som fanns på andra sidan var det rätta för honom?
Vad är det som skiljer sig egentligen från folk som mår dåligt och från folk som mår dåligt och verkligen tar sitt liv.
Är dom personerna som verkligen tar sitt liv tillslut mycket starkare personer än dom som inte gör det?
Eller är det bara att dom inte längre ser nån lösning och det blir något dom gör i ett slags trans för att det inte finns någon utväg längre?
Det här har grämt mig dom här 2 åren nått oerhört, varför Isak försvann och vad det är som gör att man verkligen tar steget tillslut att avsluta sitt liv.
